So I need some fine wine, and you, you need to be nicer
Alltså livet skickar ju på en sina kantbollar ibland, så är det ju. Ni vet de där man inte väntar sig, och som man kanske lyckas fånga - eller kanske inte?
Det speciella med de där kantbollarna är att det finns ett tydligt före och ett väldigt tydligt efter, de saker som händer är så omvälvande att livet inte riktigt blir detsamma igen.



Jag har haft ett par såna där bollar i mitt liv, några av dem såna som inte är alltför ovanliga (skilsmässa och konkurs hos arbetsgivare) medan andra varit såna som de allra flesta slipper.
I måndags hände ännu en grej som de flesta slipper och som kommer att ha ett väldigt tydligt före och efter.
Jag fick en hjärtinfarkt.



Japp, du läste rätt. En hälsosam, rökfri 54-åring utan ärftlig belastning kan tydligen också få det. Som tur är så har vi en fantastisk sjukvård i Sverige när det väl gäller, så tio minuter efter att jag ringt 1177 så hade jag ambulanspersonal hemma i vardagsrummet som tog EKG. Därefter färd till SÖS och här är jag nu, lite mör och lite omtumlad, men vid liv.



En kranskärlsröntgen visar att jag inte har några förträngda kärl, ingen åderförfettning eller liknande, utan om jag har förstått det rätt så är det blodkärl i hjärtat som brustit helt enkelt (ha ha, ”hjärtat brister” får ju en annan innebörd!) 💔.
Nu gäller två saker: 1. Att förstå varför detta hänt och om det kan hända igen. 2. Förstå vad som är annorlunda i mitt kommande liv och hur jag ska handskas med det.



Nåja, i livet ”före” sydde jag denna underbara Marika-jacka (Mönsterfabriken ni vet) i ull från Gårda (samma som Base-byxorna jag har på mig). Ärmarna är dock i stickad merinoull vilket gör att jackan är ett väldigt mysigt koftliknande alternativ till kavaj. Jag är också extra nöjd med spännet (rullsölja heter det visst?) och att jag lyckades sy hål att spänna i så det blev som ett litet skärp.
Jag är rätt säker på att jag kommer använda den här massor, när de väl släpper ut mig från SÖS (när det nu blir?)