OK, jag är en ”doer”. Jag har förstått att det inte är cool att vara en doer. Det är coolare att vara en sån som prokrastinerar och skjuter upp, en som helt charmfullt har flyttkartonger i hörnet i flera månader efter flytten… Jag är inte sån. Prokrastinerarna brukar kokettera med sin oförmåga att få saker att hända och suckar lite ibland och säger att det såklart vore bättre om man fick saker gjorda, men det ekar ihåligt, i själva verket tycker de att vi är regelstyrda och o-coola.

Jag tar för det mesta hand om det jag måste innan jag gör det jag vill. Om en arbetsuppgift ska vara klar å fredag så gör jag det mesta på måndagen, så att jag bara behöver se över det lite kort sen, innan det ska vara klart. Ibland hinner jag till och med glömma att jag redan gjort det – jag drabbas av panik och undrar hur fan jag ska hinna, tills jag hittar den där rapporten eller dokumentet eller vad det nu är, som jag i god tid skrivit och sen glömt bort.

Just såna saker handlar om inspiration och att jag ofta får en impuls om hur jobbet ska göras när jag får uppgiften, därför är det lätt att producera något som sen får ligga till sig lite, mogna innan det ska vara klart.

Andra saker handlar mer om att jag är otålig och att jag ogillar dötid. Häromkvällen skulle jag ha en vän på middag efter jobbet, men inte förrän vid halv sju. Jag skulle hinna in på Designtorget och köpa en väggkrok jag hade span på sen veckan innan, och som var nedsatt med 10%. Nu var den inte det längre (*tandagnissel*) men jag köpte den ändå och eftersom jag visste att jag inte hade svart skruv hemma (som skulle vara snyggast till) så köpte jag det på vägen till tunnelbanan, så att jag slapp ta samma omväg även dagen efter.

När middagen var över var klockan egentligen alltför mycket för alla andra aktiviteter än sänggående, men jag kunde liksom inte hålla mig, utan skruvade upp den där kroken i alla fall, klockan elva på kvällen. Do – doing – done!

Prokrastinerarna får sin ”tid över” före, jag får min ”tid över” efter, det är väl den stora skillnaden? Den plus att jag slipper störa mitt överhettade varande med en massa mentala små kom ihåg-lappar om sånt jag borde göra. Det är ju redan gjort, vare sig jag minns det eller inte.

Men en nackdel med att vara en doer är ju att det ALLTID finns något som behöver göras, och softa i soffan är sällan en av aktiviteterna. Att gå och lägga sig kommer inte heller alltid högst upp på listan, eller jo, jag påbörjar gärna ett sänggående, men via disk, tvätt och annat på vägen. Det kan ta lika lång tid att natta mig som att lägga en trotsig tvååring med nattskräck. Det är inte bra. Att inte kunna "lata sig" alltså och att inte prioritera sömn och vila. Jag vet att det straffar sig i längden, men det är svårt att släppa taget om listorna med saker som "måste" göras. Jag kämpar, ok?

I går var jag i alla fall på mässan i Älvsjö tillsammans med Ulrika och Lena. Det blev inte någon jättelång stund där, jag tyckte som vanligt att det var ett klent utbud för oss som syr i vävda mer monokroma tyger, men den främsta attraktionen var såklart Mönsterfabrikens monter. Där stod Sara och Anna och Sara hade på sig ett par byxor i modellen Maja sydda i denim - skitsnygga! (Men tro inte att jag tog en bild, nej då! Kan bero på att jag fick blommor och blev lite blyg...)

Och Maja är alltså den modell jag har på mig här - ett par högmidjade utställda byxor!!!

Anna hade förresten på sig Mönsterfabrikens hängselbyxa som bär hennes namn, i svart manchester, vansinnigt snyggt! Gå förbi dem på mässan eller vänta till webbshopen öppnar nästa vecka!