Was there something I could've said to make it all stop hurting?
Jaha, jag antar att det finns få saker just nu som inte handlar om viruset och hur vi ska hantera det och den verklighet vi nu möter. Alla jag pratar med har sina tankar, sitt perspektiv och väcker nya frågor hos mig. Alla suktar efter svar och riktlinjer, men sanningen är ju den att det vi nu står inför aldrig förr har hänt. Det har aldrig förut i mänsklighetens historia inträffat en pandemi under de här premisserna. Med det menar jag att man inte förr reste som vi gjorde, bodde så tätt som vi gör eller har en ekonomi så hårt uppbyggt kring turism och resande. Inte en ekonomi byggd kring börshandel och finansiella instrument, inte byggd på att folk lånar sig blå...



Och eftersom ingen faktisk vet så kan de som är experter bara göra "educated guesses" och vi andra får hålla tummarna och hoppas att de har rätt. Jag är själv inte jätterädd för att bli sjuk, jag inbillar mig (och vet inte om det är på goda grunder eller ej) att jag är så pass vältränad och frisk i övrigt att det borde gå bra. Med betoning på borde. Det är väl värre för dem som röker eller har dålig kondis eller har andra underliggande sjukdomar. Som min mamma och m in syster - dem oroar jag mig för. Annars oroar jag mig mer för världsekonomin och för att extremistiska politiska strömningar ska få ännu mer fart om vi går in i en lågkonjunktur pga viruset. Hur det kommer att gå med våra pensioner orkar jag inte tänka på.



Mitt i det här drabbas jag lite av en känsla av hopplöshet och uppgivenhet - vad ska allt vara bra för liksom? Varför ska jag sy något (och blogga om det?!) just nu, det finns väl viktigare saker att göra? Jo, kanske, men när alla de viktiga sakerna är gjorda så måste man ju försöka hitta glädje också, och som vanligt gör jag det vid mina symaskiner. Just nu jobbar jag dessutom hemifrån (vi får inte åka kommunalt till jobbet, och jag pallar inte tat cykla genom Slussenkaoset) så jag "sparar" en timme om dagen, den tänker jag använda till att sy.



Den här kjolen jag har sytt har ni sett förut, eller ja ni har sett modellen (här och här) och ni har sett tyget här. Det roliga med det här tyget är ju att jag från början hade en tremetersbit som jag inte riktigt visste var den kom ifrån. Jag gilla de tyget jättemycket dock och tänkte att jag skulle försöka mig på at sy en långärmad Trapeze av det. Det gick åt h-vete helt. Jag ändrade det mönstret lite för mycket, jag tycker att den är för hög i ärmhålet så jag gröpte ur det lite. När man gör det finns det risk att det blir för lite tyg över ryggen i stället och det var precis det som hände, och själva ärmen blev också fel. Som tur var kunde jag rädda de stora klänningsstyckena till delar av en camber till Rakel och så fick jag till slut en meter över.

Den metern tycker jag att jag har använt klokt, för jag är jätteförtjust i den här modellen. Den är ju egenomritad, men har sin grund i Cleo från Tilly and the buttons, men det syns inte längre. Hög midja sm sitter lite löst, hängslen, stolpfickor bak och djupa fickor fram - och så fodrad förstås! Till den har jag en Agnes från Mönsterfabriken i teflon stretch.bomull från Söders tyger.