I can't leave my house Or answer the phone I'm going down again But I'm not alone
Ni vet hur det är ibland när man kommer ihåg saker från sin barndom? Saker man trodde att man hade glömt? Det hände mig häromveckan. Det som triggade var Dan Eliassons snyftmail till sin personal om varför han rest till Kanarieöarna över jul.
"Mitt val då var att prioritera familjen, som har fått stå tillbaka under både det gångna året och också under de närmare 20 år jag haft ledande befattningar i min statliga yrkeskarriär. Familjen har sedan länge ett eget boende i Las Palmas. Min dotter vistas och jobbar där en längre period”.
Han fick mig att tänka på en man som var min pappas vän när jag växte upp. Både han och pappa var högt uppsatta militärer, men medan pappa mest jobbat i FN så hade Ulf jobbat i Flottan. Ulf var så pass högt uppsatt i världsordningen att han figurerar i Guillous Hamiltonböcker under ett knappt fingerat namn. I alla fall, de åts ofta middagar tillsamman och de slutade nästan alltid på samma sätt. Det dracks för mycket och Ulf satt i soffan och gnällde "Lilla Uffe och jag, stackars lilla Uffe".
Patetiskt.



När det gäller Dan Eliasson så är det en god regel att om man har trampat i klaveret så ska man stå still. Inte klampa runt som en vettvilling och försöka bortförklara sina misstag eller ursäkta det som för de flesta framstår som oursäktligt. Om man är högsta chef för en av de myndigheter som pumpar ut budskapet till svenska folket att vi ska "Hålla i, hålla ut och hålla avstånd" så ska man kanske hålla käft när man ertappats med att göra just det motsatta? Inte försöka ursäkta sitt handlande med att man avstått så mycket under året (nähä? Har du det? Det är det INGEN ANNAN som har?!) och att en semesterresa med familjen är en NÖDVÄNDIG resa. För det borde hanju fatta att alla vi andra som AVSTÅTT under året också kommer att tycka att det vi vill göra som går emot rekommendationerna är NÖDVÄNDIGA.
Och att han dessutom drar fram att han har negligerat sin familj under de senaste 20 åren så DÄRFÖR hade han fripass att göra som han vill. Hade han tjänat ihop det genom att vara frånvarande alltså? Visste inte att det funkar så, men det gör det kanske för "lilla Uffe och jag"??



Dessutom tycker jag att det är trösterikt att veta att det är samma för alla - det är inte bara jag som sitter hemma och avstår och uppoffrar mig, alla gör vi det. Förutom att alla då tyvärr inte gör det, men i teorin så...
----------------------------------------------------
Jag har i alla fall sytt mig ännu ett ytterplagg och jag inser att jag kan ha södra Stockholms mest välfyllda kapp- och rockgarderob (även om jag försöker att ge bort när jag kan). Det är delvis för att kappor och rockar är så himla roliga att sy, det känns "skräddar-kreddigt" på något vis, plus att det är det plagg där man allra bäst kan "räkna hem" sömnaden, om man skulle ha behov av att göra det.



Den här rocken är sydd efter Merchant & Mills mönster TN31 Parka, ett mönster jag sydde av för ganska precis ett år sedan första (och hittills enda gången). Trots att den blev fin, tyget är underbart och inget med den blev direkt "fel" så har jag inte gillat den jättemycket, och inte varit sugen på att sy fler. Jag var inte jätteförtjust i sidfickorna (det är jag ju aldrig - fickor i sidsömmen är aldrig snyggt om man har höfter!!!), gillade inte slitsen bak jättemycket, ficklocken var lite stora och kragen lite för tunn liksom, den borde jag sytt i ett kraftigare tyg, eller kanske stickat en krage om jag hade kunnat. Och jag tyckte inte om hur mönstret föreslog knapplist i fodertyg om man skulle fodra heller! Så - nej - den rocken har inte legat på min fem i topp. Men så kom de med en add on i form av en huva och jag såg Ulrikas fina varianter på den och blev sugen att testa.


Men jag har sytt den med alla de ändringar som jag störde mig på sist, alltså: inga fickor i sidsömmen, inga ficklock på de fickor som är kvar. Ingen slits bak, jag sydde bara ihop den liksom. För att få knapplisten i yttertyget kombinerade jag mönsterdelarna för den fodrade och den ofodrade varianten, med lite egna tillägg som tex infodringen bak. Huvan tycker de att man antingen ska sy i dubbelt tyg eller så ska hela insidan vara i fodertyg. Det gillade jag inte heller (!) så jag gjorde infodringar till huvan också, lika breda som infodringen fram. Dragsko i midjan gjorde inte ens på min första, men på den hade jag snöre i fållen nedtill - det hoppade jag över på den här!
Gillar jag den nu då? JAAAA, nu älskar jag den!

Tyget är en stadig ullblandning (70 ull 30 nylon) från Minerva. Det kostar £20.99 per meter vilket jag tycker är väldigt prisvärt (det går ju åt 2,5 m till den här så det blir ju en del). Nu vet jag inte vad som händer med priserna post-Brexit dock... det lär vi ju bli varse...