Och jag lämnar inga fotspår ens i sand
Ni vet det här när barnen har flyttat hemifrån och man har vant sig vid att bo ensam? Och så kommer de på besök och ska bo hemma ett tag, och man upptäcker att de lägger sina grejer överallt och fyller tvättkorgen och äter upp all avokado och man ser lite fram emot att man ska bli ensam igen?
Ni vet?
Ni vet inte?
Nä, inte jag heller - jag kände inte alls så de veckor Rakel nu var hemma över påsk.


Jag ska erkänna att jag var lite orolig innan, lite rädd att jag faktiskt skulle känna så där som folk har pratat om. Det är ju sju månader sen vi bodde ihop, sju månader sen jag bodde ihop med någon alls. Jag har skaffat mig vanor och rutiner och det finns saker i ensamheten som jag njuter av, eller som jag har vant mig vid, jag är lite oklar på skillnaden där faktiskt.
Men nej, det uppstod inga konflikter, inga slitningar, det var bara precis hur mysigt som helst. Och när hon åkte hem i söndags blev det väldigt, väldigt tomt och det kommer att ta ett tag att vänja sig igen. Förnuftet vet att detta är det riktiga, att det är bra, att det ska vara så här nu. Hjärtat värjer sig och vill tillbaka.


Och medan Rakel var hemma så fick hon syn på en blus som hängde på min "UFO-stång" i syrummet, den stång där saker jag tappar sugen om får hänga till dess jag hittar sugen igen.
Den här blusen har samma skärning som Myrna-klänningen jag sydde, den som först var till mig och sen syddes om till Rakel. Jag borde ha fattat redan då att jag inte kan ha den modellen utan att göra om kuporna rejält, för precis som med klänningen så var problemet med den här blusen att jag inte fyller ut kuporna. Suck. Men Rakel fyller ut dem så jag sydde dit de klädda knappar som fattades och sen fick den flytta med henne tillbaka till Århus. Den är någon storlek större än jag skulle sytt den om jag sytt den till henne från början, men det funkar ju?
Mönstret är Jeanne blouse från Republique du chiffon och tyget är en stuvbit från Paris, polyester men med ett sidenlikt fall. Jag ska ge modellen en chans till, men jag kanske måste be min speciella livlina om råd först, hur jag ska minska ner den till en knapp b-kupa, sen jäklar!