OK, jag har köpt en del mönster på sistone. Alldeles för många faktiskt, för jag blir lite lätt stressad över allt jag har lust att göra och jag märker att jag i stället för att sy det jag redan köpt beställer jag nytt… det tillfredsställer väl något slags konsumtionsbehov jag har och med tanke på att jag faktiskt inte gör av med pengar på så himla mycket annat så är det väl ok… Men jag har svårt att koncentrera mig på jobbet - jag vill bara hem och sy! När jag för ett par år sen tog upp sömnaden igen så gick jag ju kurs ett antal år på ABF, både konstruktion och sömnad. Et tag efter det sydde jag alla klänningar och kappor i samma hemritade mönster, det var ju helt enkelt “bäst” eftersom det var ritat efter mig? Nu syr jag aldrig efter det basmönstret mer utan letar ständigt nya roliga varianter, men naturligtvis använder jag mina kunskaper från konstruktionskurserna när jag modifierar.

Ett mönster jag beställt och nu tagit tag i är Danielle Dungarees från Republique du chiffon. Det är ju ett franska företag, men mönstret fanns på engelska (som pappersmönster) och efter att ha väntat jättelänge på att det skulle komma in igen efter att ha varit slutsålt så kom det äntligen förra veckan. Lite sur blev jag när jag upptäckte att själva mönstret inte är på engelska - bara instruktionen, mönsterdelarnas namn och annat som brukar stå på mönsterdelarna är på franska…

Sen hittade jag den svenska butiken The assembly line och föll för deras klänning med huva. Dock tycker jag att priset på 245:- är näst intill hutlöst, och jag ogillar starkt att det bara är en storlek per mönster. De som är för detta tycker tydligen att det r bekvämt att inte behöva rita, men det kommer jag ändå att göra - jag vill inte lägga ut annat än mönsterpapper på tyget. Jag brukar dessutom gilla att mäta mönsterdelarna innan jag bestämmer mig för en storlek, det är sällan jag är störst eller minst där konstruktören tycker att jag ska vara det. Lägg därtill att jag är en 36/38 upptill och en 40/42 nedtill så fattar ni. Lägg dessutom till att jag ibland syr även till min dotter, som är en 36:a och så inser ni vidden av min irritation… Nåväl, den här gången gjorde jag ett undantag och jag hoppas verkligen att det stämmer som de skriver, att man ska gå på bystmåttet, för nu beställde jag storlek S.

Sen har ju Merchant & Mills kommit med en hel serie nya mönster främst tänkta för denim. De började teasa om dessa på Instagram för jättelänge sedan, men jag misstänker att de haft problem med produktionen, för först förra veckan släpptes de.

Detta blev mitt förstahandsval faktiskt. Jag hade en gång en kakigrön jacka i just den här modellen och jag skulle gärna återskapa den. Kanske i denim eller i twill, vi får se. Den blir ju i vart fall mycket mer en jacka än en kavaj/innejacka och jag ser fram emot att sy den.

Det här mönstret är ju både klänning och blus - eller är det mer en “bussarong” för dem som minns vad det är? Ingen pratar om bussaronger längre, är det för att de är hopplöst ute eller har de - likt bäckebölja - fått ett nytt namn? [Jag googlade lite och numera används namnet bussarong mest i vården etc, men det är ett “löst sittande plagg för överkroppen” och säkert är det så att om man säljer en sån modell i modevärlden så är det nog bara en skjorta utan knäppning?] I alla fall - den här vill jag sy både som klänning och som blus, jag tänker mig chambray eller/och linne?

The Gyo dress följde med av bara farten, inte för att jag direkt behöver ännu ett klänningsmönster, men Ulrika sydde denna som linne och den var jättefin på henne och jag och mitt klickglada avtryckarfinger, ja ni hajar…

Tillbaka till Republique du Chiffon (eller som det låter i mitt huvud när jag tänker på dem - Republique de chiffonjé…), den här trenchen som heter ROGER är väl precis min stil? Jag kan se den i vanligt trench-tyg (men var köper jag det???) men också i denim eller i ull, den kommer att bli SÅ rolig att sy.

Och så en liten blus, JEANNE, som jag hoppas passar bättre över bysten är Myrna gjorde. Jag tycker ju väldigt mycket om den här skärningen och jag ska kämpa lite extra för att få till det med den här. Tyvärr är det puff på ärmen så den får jag rita om, men det är ju inte nåt krångligt, det gör jag lätt. Jeanne är dessvärre på franska helt och hållet, men jag tänker att även det får ordna sig…

Om vi sen lägger till de pdf-mönster jag köpt, Kalle shirt dress och Inari tee dress, vilka båda är mer tänkta till Rakel än till mig (fast en Kalle vill jag nog gärna sy till mig med) så kan man konstatera att jag har att göra framöver. Jag fattar inte hur jag ska ha tid att jobba, men jag ska ansöka om ökad tilldelning av timmar per dygn så kanske det kommer funka. Om mina dygn vore 30h, då skulle jag ju hinna allt jag vill?

Är det någon som kommer ihåg den här klänningen? Jag var bjuden till en 50-årsfest för snart två år sedan då klädkoden av fortfarande okänd anledning var “dress in white” (jag t r o r att det berodde på att värdparets kläder skulle poppa lite extra och stå ut på bilder etc, de hade nämligen helrött). Klänningen jag gick i syddes i scuba eftersom festen var sent i maj, det var fortfarande svalt och det ingick båttur i skärgården mm.

Jag bloggade om klänningen här och det är som jag skriver där ett mönster från The Makers Atelier som jag har använt mycket sen dess - mönstret alltså, klänningen har jag nog aldrig använt efter den där festen. Jag har liksom aldrig helvitt annars, det har jag nog inte haft sen vi gifte oss, och inte ens då var det kritvitt som gällde utan mer krämvitt. Dessutom hade klänningen fått en fläck på rumpan som inte gick bort i tvätten, så den blev hängande oanvänd.

Så jag fick en idé om att det vore fint att klottra på klänningen, skapa ett mönster av “doodels”. Jag bad min som som är ett geni med pennor och penslar, men han tyckte att det kändes för läskigt, så jag tog ett gäng sharpies för textil och satte igång. Som ni ser blev det inte bra - jag kan ju faktiskt inte alls rita eller teckna! Klänningen blev därmed hängande i ytterligare ett år.

Men - häromdagen pratades det på FB både om borderprints (som jag gillar) och om Kokka - den japanska tygtillverkaren som jag älskar men hittills inte har handlat av. Inte minst är det det tyger från Kokka som är målade i svart på vitt som har fångat mitt öga och igår kom jag på hur lätt det vore att fixa det själv!! Jag hade nästan svårt att sitta kvar på jobbet till arbetsdagens slut innan jag kunde kila iväg till Panduro och köpa färg.

Det tog inte många minuter efter att jag kommit hem tills jag stod där med penseln i högsta hugg och målade! Jag äääälskar när det går fort från tanke till handling!!! Jag trädde upp klänningen på min strykbräda, täckt med det överdrag som jag använder när jag stryker mellanlägg eller gör annat som kan smutsa ner (så har jag den fina under - som inte fläckar plaggen). Måla och måla och måla lite till och sen vänta på att det ska torka - det är den jobbigaste biten.

För att det här ska sitta så ska färgen fixeras med värme, den ska alltså strykas och på färgen rekommenderas att man ska använda värme för bomull. Eftersom det här är neopren så tror jag att det smälter i så stark värme, så jag får testa mig fram hur mycket den tål, jag har faktiskt inte strukit den alls ännu. Dock har jag en känsla av att färgen kommer att sitta hårt på det här tyget oavsett, inte minst med tanke på hur hårt fläcken satt. Å andra sidan spelar det ingen roll, jag ser det här mer som ett test inför kommande kreationer - jag har ett par idéer om vad jag vill göra på lager!