Idag fick jag en uppenbarelse tror jag, eller det känns i alla fall som en riktig jäkla uppenbarelse! Igår satt jag ett par timmar med en god vän på en balkong i solnedgången och resonerade. Vi pratade om än det ena, än det andra, både lågt och högt. ”Ljumsksvett” var väl lågpunkten medan vårt prat om vart en är på väg, vad en vill och hur mycket en är villig att offra för att komma dit, låg i andra änden av spektret.

Det var en trygg och givande kväll, trygg för att i hennes sällskap blir ingenting jag säger tolkat efter worst case scenario. Det som inte genast blir förstått, det frågar vi varandra om och utforskar. Vi resonerar till skillnad från att diskutera. Vi säger ”å ena sidan tycker jag, men har du tänkt på att”. Och vi kan svara varandra med ”men det du säger just nu kan faktiskt stå i full kontrast mot det du nyss sa, beroende på hur man ser det”. I en diskussion blir det oftare en polarisering - någon ska ha rätt vilket givetvis betyder att någon annan har fel, och den som vill ha rätt kanske vill ha det till varje pris, kosta vad det kostar vill av sårad tillit eller personpåhopp.

Ofta återkommer vi till de tankar vi delat under dagarna efter vi träffats och messar ”jag har tänkt på det där du sa, tänk om det istället är…”

Det är fantastiskt och berikande.

Själv har jag alltmer insett att jag har en slags dualistisk inställning till det mesta (men jag är osäker på om dualism faktiskt är korrekt använt här, men jag kör på det ändå för jag har inget annat).

Jag är inte längre tvärsäker i mina åsikter, eller jag vet inte om jag någonsin har varit det, jag har kanske bara trott att man ska vara det? Jag tycker om att se saker från olika håll, att pröva mig själv i att göra det. Världen är inte svart eller vit, det finns inte bara en enda sanning.

Men det gör också att min tolerans inför människor som alltid vill vinna, alltid vill ha rätt, är låg. Jag trivs inte längre lika bra i deras sällskap och jag trivs inte med vem jag blir med dem.

Förutom det har jag sytt ännu en Hampton jean jacket, den tredje i samlingen. 

Den första var blå , den andra var grön och inte förrän på tredje varvet sydde jag en svart, trots att det faktiskt är en svart som har fattats i min garderob. Jag älskar att sy dessa jackor! Det är som att lägga ett pussel med alla delar och det är bra och noggranna instruktioner så det finns ingen risk att göra fel. Jag väljer att skippa stolpfickorna, för det tycker jag inte att en jeansjacka ska ha (inte mina i alla fall!) men i övrigt följer jag alla instruktioner, och gör äkta flat-felled där det står så, och bara nedsydda där det rekommenderas. Då blir man så här nöjd sen!

Tyget är 'stretch denim - super black' från Fabric Godmother, kostar £12 per meter och är kanonbra! Jag har visserligen inte tvättat det än, så jag vet inte hur mycket färg det tappar, om något, men så här långt älskar jag det!.

And style is what you choose. - Lauren Hutton

I helgen har jag haft den stora förmånen att få vara med goda vänner i Nerja i Spanien. En av mina äldsta vänner har tillsammans med sin man köpt ett hus där, mitt inne i Nerja, och de har den stora generositeten att bjuda in oss andra. Huset är fantastiskt på alla sätt, men det är även samvaron. Det slog mig att det var länge sedan jag umgicks i grupp så här många dagar i streck utan att känna minsta lilla stråk eller fläkt av spänning eller konflikt. Eftersom jag reste med två par som varit gifta lika länge som jag (skulle ha varit) så oroade jag mig lite, lite för att det skulle påverka mig, att jag skulle känna mig utanför eller ensam eller bara känna saknaden. Det blev inte så alls! Jag är glad å deras vägnar men jag är inte avundsjuk eller ledsen å mina egna. Det är så skönt!

Tyvärr kom jag hem med en förkylning från helvetet, som jag möjligen jinxat fram. Innan jag åkte så pratade nämligen jag och dottern om vitaminer, och jag sa att det var mer än ett år sedan jag var förkyld, vilket jag delvis påstod berodde på sagda vitaminer. Nåväl, det får vara hur det vill med det, men den lätta förkylning jag hade i Nerja utvecklades på vägen hem till en förkylningarnas urmoder, och jag har varit däckad ett tag. Lägg till det en kraftfull “magkatarrs-attack” i förra veckan så fattar ni att jag är milt sagt försvagad.

Med det väder som varit är det inte kul att vara sjuk, det är inte heller kul att sy faktiskt, och dessutom har jag haft jättemycket att göra på jobbet så jag har suttit hemma i skuggan och jobbat. Telefonmöte i går med Frankfurt, Köpenhamn och Gärdet (på engelska) med telefonen på mute för varje nysning, och glad att jag slapp koppla upp med bild, det hade inte varit nådigt…

I alla fall. Innan jag åkte sydde jag en jeansjacka till, den här gången i ett denimtyg från Söders tyger, men samma mönster - Hampton jean jacket från Alina design. Jag hade köpt knappar från Textilhuset till denna eftersom Tygverkets var så jäkla dyra (9kr/st) men hur jag än bankade och hamrade så lyckades jag väl få i ca tre av tio knappar!! Nu är Textilhuset en seriös och bra butik att handla från, så jag har fått pengar tillbaka och kompensation, men jäklar så surt det kändes. De som nu sitter i har jag köpt på Ohlssons för 5kr/st och de sitter som de ska - än så länge!

Det kommer att gå åt många knappar framöver, jag har fina projekt på gång som jag bara längtar efter att ta tag i, men jag gör det när solen gått i moln!

Jag har utlovat en liten “top stitch-skola” för den som vill göra en egen jeansjacka eller något annat plagg med den här typen av fällsömmar. Nu vill jag dock göra klart från början att jag inte visar hur man SKA göra - jag visar hur JAG gör, och det jag tycker funkar lätt och bra. Har du ett annat sätt att göra det på som funkar för dig så fortsätt för all del! :)

Först ska du bestämma vilken av delarna som ska vara “överst” så att säga, på en jeansjacka är det sidstyckena på framstycket som är överst och mittenstycket som är underst. Den del som ska vara överst när du är klar är den del som ska ligga uppåt när du syr första sömmen.

Börja alltså med att sy ihop delarna aviga mot aviga. I beskrivningen på Hampton jean jacket säger hon precis tvärt om, men det här sättet är vanligast på nätet och det är lätt och ger ett bra resultat.

I övertråden har man en kraftigare tråd - jag kör här med Gütermanns extra kraftiga tråd, och jag har det bara i övertråden, jag tror inte min maskin skulle uppskatta om jag även hade det i undertråden. Gütermann har inte kraftig tråd i så himla många färger (i mina butiker) men det finns också en sort som heter Knapphålstråd av samma tillverkare, den finns i fler färger (inte silketråden för handsydda knapphål - den andra!). Nackdelen med den är att den endast finns på 30 metersrullar och det räcker inte till en hel jacka vilket jag fick erfara i helgen när tråden plötsligt tog slut.

Knapphålstråden är dessutom ännu kraftigare än den kraftiga (!) så där skulle jag absolut inte ha den i undertråden.

Använd rätt sorts nål, alltså en kraftig, antingen denimnål eller en topstitchnål, jag hade det senare i storlek 100.

Nåväl, sy alltså ihop delarna, aviga mot aviga, men topstitch-tråd i övertråden och med något längre stygnlängd än du brukar. Jag kör vanligen på 2.2 men ökar här till 2.6. Detta gör man för att det ju blir många tjocka lager att sy igenom och därför är det snyggare och lättare med lite längre stygn.

Hampton-mönstret har en sömsmån på 15mm vilket är idealiskt för fällsömmar. När man sytt den första sömmen klipper man ner baksidans sömsmån till hälften. Jag pressar sen sömmen platt först, med den överlappande delen liggande mot den undre, sen viker jag in den delen av sömsmånen som är oklippt över den klipta delen, pressar, nålar och syr.

Min pressarfot är ju delvis genomskinlig och har ett antal skåror man kan följa, och jag kan också flytta nålen i sidled i sömmarna. Alltså kan jag ha pressarfoten så här mitt över den vikta kanten men ändå sy längst ut till höger (och det här är en provbit, därför har jag inte nålat).

Den vänstra sömmen här är ju alltså den som sydde ihop delarna och den högra är “stickningen”. Eftersom det bara är en som är stickning så är det lättarea tt få det helt spikrakt - man har ju den första sömmen som mall liksom.

Nu sydde jag inte alla sömmar som äkta fällsömmar, vissa skulle bli alltför svåra att sy så. Exempelvis den söm som syr fast oket fram över fickorna - den är hopsydd räta mot räta med vanlig tråd i övertråden, och sen sydde jag två stickningar på rätsidan Tricket för att få det snyggt är att sätta den första stickningen närmast kanten, så att man kan följa den på ett jämnt avstånd. Sen låter man den andra stickningen följa den första. Även ärmsömmen är sydd som en falsk fällsöm. Beskrivningen på jackan rekommenderar när man ska använda äkta eller falsk och jag har följt det med få undantag.

Jag har växlat mellan att sy enkla och dubbla stickningar beroende på hur min gamla jacka ser ut - enkel i kragen tex och i knappslån fram, enkel runt om manschett och linning men dubbel där manschetten och linningen sitter fast i plagget.

I Hamptonbeskrivningen står det också att man ska sy fällsömmar i sidsömmen och ärmens undersöm - det gjorde inte jag. Dels för att min gamla jacka hade vanliga sömmar där, men också för att det är för krångligt.

Sidsömmen är det bra att kunna justera en aning så att linningen passar perfekt (jag fick ta in min jacka i sidan med va 1 cm på vardera sidan) och ärmen, ja den tror jag det är skitsvårt att få snygga stickningar i när man ska sy dem när ärmen är hopsydd.

Det viktiga blir därför att först sy sprunden och den ärmsöm som syns (falsk fällsöm här) och därefter sy underärmssömmen som en vanlig söm - den syns ju nästan aldrig ändå!

Knapphålen har jag med bävan sytt med kraftig tråd i övertråden, men testa gärna först på en lapp så du vet hur din maskin beter sig, det är ruggigt knepigt att sprätt atycker jag. Jag har en inställning på maskinen som kan sy knapphål så här typ C=== det tycker jag är “jeansjackigt”.

Jag har haft mellanlägg i kragen också - sa jag det? Och så sydde jag raka flärpar och inte spetsiga som i mönstret, men förutom det har jag faktiskt gjort som det står, förutom det där med fällsömmarna då…