I can't leave my house Or answer the phone I'm going down again But I'm not alone
Det är en bild jag såg i DN för ett tag sedan som jag inte kan släppa. Ett privat sjukhus i Ukraina, där man specialiserat sig på surrogatmödraskap, har en massa bäbisar liggande i rad på rad i små sängar. Barn som surrogatmödrarna fött men som de föräldrar som köpt barnen inte kan komma och hämta pga Corona. Alltså det är ju förfärligt på så oändligt många plan, men först och främst för att de här barnen bara blir matade och bytta på, i övrigt så ligger de där ensamma och gråter - det finns såklart inte resurser för tillfällig omvårdnad - det var ju aldrig det här företagets affärsidé.



Jag förstår såklart även paniken hos föräldrarna - de som har köpt barnet - att ha väntat och längtat och betalat en massa pengar, och så kan de inte åka och hämta sitt efterlängtade barn, det måste vara förfärligt! Men ja, jag använder uttrycket "har köpt barnet" för det är ju precis vad de har gjort, det är inte någon välgörenhet det här precis. Väldigt rika människor från väst betalar en massa pengar för att en fattigare kvinna i Ukraina ska bära deras barn åt dem. Och som mellanhand tjänar såklart företaget stora pengar, de står ju som garant för att det är lagligt och att urvalet av mammor är i de rika västerlänningarnas smak. Men tro för den skull inte att jag inte har empati för barnlöshet och kan förstå desperationen och längtan. Frågan är väl bara om det ska vara OK att köpa ett barn?



För det som skaver är ju att jag inte kan tänka mig en enda kvinna som skulle göra detta för en främling, så kul är det ju inte att vara gravid, om de inte verkligen behövde pengarna. Och även om det inte är deras eget ägg så bildas ju ett band mellan foster och gravid mamma, ett band starkare än kevlar. Även om du vet att du ska lämna ifrån dig barnet direkt du har fött det så kommer du att känna sparkarna, konturen av en fot under huden, hickan från den lilla där inne. Det kan inte vara lätt att tänka på det som en affärstransaktion?? Och kan man verkligen släppa tanken på det där barnet sen - hur det mår, hur det har det? Du har ju ändå delat samma blodomlopp?



Och ändå är det lagligt, i Ukraina. Och även om det är lagligt där så är det inte olagligt för ett svenskt par att köpa ett barn av en ukrainsk mamma, även om de också måste adoptera barnet för att bli föräldrar i juridisk mening i Sverige. I flera andra länder i Europa är surrogatmödraskap bara lagligt om det sker med altruistiska förtecken, dvs ingen betalar eller får betalt. Det kan ju å andra sidan vara enormt svårt att fastställa att betalning skett, det ligger ju i både säljarens och köparens intresse att hålla tyst om det. Moderaterna kampanjade förra året för att det skulle bli lagligt här också, samma parti vars ordförande i kommunstyrelsen åkte fast för sexköp i helgen. Vara som vara på en kommersiell marknad kanske de tycker?
Nu ligger de ensamma barnen där i sina sängar i Ukraina i alla fall, och jag har deras bild på näthinnan när jag ska sova.


Förlåt, jag gjorde er rejält deppiga nu va? Det var inte meningen och jag försöker att tänka på fina, fluffiga och varma saker ibland också.
Jackan jag har på mig på bilderna är en Hampton jean jacket från Alina design. Jag har sytt den i samma Bull denim från Merchant & Mills som jag sydde Morgan-jeansen i, och jag har kortat den på samma sätt som den förra. Topstitchat med den beigebruna tråden från Stoff och Stil och satt i kopparfärgade knappar från Textilhuset.


Jag tycker att den är jättefin, det gör jag!
MEN...
Jag har lite svårt med vad jag ska ha den till? Vad ska jag matcha den med? Jag tror inte att jag fixar att ha den tillsammans med jeansen, det blir för mycket jeanskostym a la 70-tal. Den funkar till svart, det gör den ju, men sen tar det liksom stopp... blått kanske? Men jag brukar ha vita t-shirts eller skjortor till blått och vitt är inte så snyggt mot det oblekta i bull denim... Eller är det?
Kanske kommer den här att finna sin plats och sina kompisar framöver, eller också inte. I så fall var den i alla fall väldigt rolig att göra.