♫She said “Time is irrelevant, it’s not linear” // No line on the horizont ♫

En annan sak jag funderar över (och ja, jag funderar en hel del, ohälsosamt mycket kan jag tycka ibland), är den här känslan jag har ibland av att det jag håller på med är meningslöst, att det inte kan rättfärdigas. Alltså jag syr en klänning tex och tänker då, medan jag håller på eller när jag provar ”vad ska det här tjäna till, jag har ju redan fler klänningar än jag behöver”.

Det är som om en del av mig tycker att sömnaden ska tillfredsställa ett behov som är faktiskt, alltså att jag bara får sy saker jag behöver. Och jag behöver ju egentligen ingenting, alltså kan det inte rättfärdigas. Men jag har ju roligt när jag syr, det tillfredsställer mina kreativa behov, jag utvecklas och lär mig nya saker (häromdagen lärde jag mig skillnaden mellan ”edgestitching” och ”topstitching” exempelvis) och jag har något att göra, varför i hela friden tycker då en del av mig att jag behöver rättfärdiga sömnaden med något slags behov?

För om jag tänker på vad andra människor gör på sin fritid, hur de tillbringar sina kvällar, så kommer det ju i ett annat perspektiv. Jag tror att det är ganska många som tillbringar sina kvällar i TV-soffan, och som är nöjda med det och tycker att det är ett bra avslut på en arbetsdag. Plågar de sig med tankar om huruvida det är rättfärdigat att titta på ännu en serie, dokumentär eller vad det nu är? Och missförstå mig verkligen inte, jag menar inte att på något sätt ”shamea” någon som gärna kollar på tv, det är inte det jag är ute efter, det jag far efter är varför jag måste vara så hård mot mig själv?

Vad finns det för andra saker man kan /jag vill ägna mig åt som inte innebär att jag får en proppfull garderob då? Träna: jo, men det gör jag dagligen och det finns en gräns för hur mycket kroppen tål och hur mycket jag är villig att utsätta mig för. Baka: absolut, jag har genom året bakat massor, men då var vi fler i familjen och även om jag halverar och halverar halvorna i recepten så blir det lite för mycket för en person att trycka i sig. Fördelen med bakning som hobby är ju annars att det man skapar försvinner, och när det har gjort det så finns plötsligt ett ”behov” av att skapa något nytt… Läsa: absolut, men jag läser redan en hel del och det är inte tillräckligt kreativt för att jag ska kunna göra det alla mina kvällar. TV och film: samma som med böcker egentligen, med den skillnaden att jag ofta tittar på streamad tv på datorn när jag syr så jag har sällan behov av att titta mer ”koncentrerat” liksom.

Ja nu har jag i alla fall sytt mig en Groove till, trots att jag redan hade en :)
Den här har dock en kort ärm (den förra hade lång) och så är den ju randig. Det är en lite fegare variant av den här som jag hittade på Pinterest, som jag tycker är supercool, men som jag tror att jag inte skulle använda. Den här kommer jag att använda, i vart fall i vår, när man kan vara barbent och ha sneakers!

Vad återstår? Jo att ändra inställning. Att jobba på att INTE låta känslan av meningslöshet och ”vad ska jag med ännu en xx till?” ta över. Och medan jag jobbar med det så syr jag…