Jag fick en kommentar på Instagram om byxan i förra inlägget som triggade lite tankar hos mig. Kommentaren gick ut på att hon som skrev tycker att hon inte kan ha såna byxor för att hon har korta ben - det är därför "fel" modell. Först och främst "OK, men nu var det ju jag som hade dem?"...

Men sen.. men vem har sagt att det är "finare" att ha långa ben än att ha korta? Varför går vi inte alla runt och försöker få våra ben att se kortare ut?

Samma sak med storlek på rumpa - den gamla klassiska "Ser min rumpa stor ut i den här?" som ska sägas med frågande ledsen röst (för gud nåde att den man frågar skulle svara "JA") kanske borde sägas med en glatt hoppfull röst? "Min rumpa ser väl större ut, tycker du inte det, va? Snälla?"

Det är de här jävla NORMERNA som vi är slavar under, där vi ska vara smala och ha långa ben, markerade midjor och lagom stora bröst - det gör mig galen! (Lagom stora sa jag, är de för stora så är de vulgära och ska döljas, det vet ju vem som helst eller hur?)

Om vi i vart fall kunde komma överens om att det är OK att ifrågasätta normerna, och det är OK att inte följa dem? Jag vet att min rumpa är rund och fast, alla squats och utfall jag gör ser till att den är det, men det betyder ju inte att jag måste framhäva den enligt det normativt mest fördelaktiga sättet hela tiden. Om det är min attityd jag vill framhäva i stället så är det kanske coolare med en byxa med mycket häng som får rumpan att se enorm ut? Jag vet ju att den inte är det och det räcker ju?

Och om det är du själv som faktiskt inte tycker att korta ben är snygga och att du därför vill klä dig så att de ser längre ut så är det ok det med, men slentriansäg inte att det är så för att någon på högstadiet sa åt dig att du har korta ben och att din färgskala är "vinter"!!!

Jag har på mig en jacka från Madeit patterns som jag sytt ett par av förut, den heter Glide och är en stor favorit. Den här gången gav jag mig på att förlänga den, vilket inte är så lätt som det låter eftersom originalet inte har raka sidsömmar. De går i stället snett bakåt och slutar en bit in på bakstycket så jag satte ihop mönsterdelarna och klippte en ny sidsöm innan jag förlängde. Tyget är samma som jag sydde den blå korta Glide-jackan i, ett bomullstyg med massa små stygn i, köpt från Metermeter. Jag har också förlängt ficköppningarna och jag har skippat resåren i ärmslutet.

Jag försöker så gott jag kan att inte tappa modet och hoppet trots att vi översköljs med negativ information dagarna i ända. Jag försöker hitta på att göra saker som gör mig glad och att prata mycket med folk, det är också ba, även om samtalen oftast rör sig i cirklar, corona-cirklar.

Det som däremot verkligen gör mig skitarg är alla människor som verkar tro och tycka att det här är något de själva kan gambla med eller ta sina chanser om. Det spelar ju ingen roll om du tror att du skulle klara en influensa bra - du vet nämligen inte det. Och om du är 75 men känner dig som 55 och blir kränkt av att du ombeds vara hemma så är du bara egoistisk och dum. För om vi inte lyssnar nu så kommer sjukvården att överösas av patenter som behöver intensivvård, och då måste vårdpersonalen avgöra vem som ska få vård, när vårdplatserna tryter, och det vill vi inte utsätta dem för. Alla gör vi nu enorma uppoffringar - ALLA! Och ja, det är kanske jobbigare att "förlora" ett par månader när fu är 85, men då har du redan haft 84 stycken, eller hur?

Jag orkar inte ens. Jag tänker i stället på folk som faktiskt går miste om sånt som inte kommer tillbaka. Alla som nu tar studenten och som borde drälla omkring småfulla på studentskivor som nu inte blir av. Det tycker jag är sorgligt på riktigt.

Men som sagt, skit i det nu, och så fokuserar vi på det som just nu håller mig över vattenytan, i alla fall tidvis. Sömnaden så klart. Jag har sytt en Glide-jacka till från MadeIt patterns. Jag testsydde ju två stycken för ett år sedan, en med och en utan huva. Den ena i manchester och den andra i bomull. Jag har hela tiden tänkt sy en i ull också men inte kommit mig för. Nu har jag det.

Tyget är en tjock ullkvalitet som jag för länge sedan köpte som stuv och sydde en kappa av för väldigt länge sen. Den kappan slutade jag använda när en "vän" sa att kragen såg för stor ut (älskar vi inte den sortens "vänner"?). Nu kom resten sv det fina tyget väl till användning i den här jackan, även om det kanske är väl sent på säsongen att sy i tjock ull...

Jag har ändrat lite, lite, såklart... Ärmen är förlängd 3cm, och så valde jag att ha varianten med "cuff" trots att jag inte ville ha resåren, det tycker jag blev fint. Jag hade heller inga lämpliga dragkedjor till fickorna, så de fick vara utan, men jag saknar dem inte. Mönstret ska egentligen ha dolda dragkedjor i fickorna, så det gjorde jag på den jag sydde utan huva. Den blå jag sydde med huva har synliga dragkedjor i metall i fickan, det tycker jag är snyggast och det hade jag valt om jag haft såna hemma i rätt storlek. Mitt fram-dragkedjan är dessutom 5cm för kort, men samma sak där, jag gjorde en Cajsa Warg och tog det jag hade, det tycker jag blev bra ändå. Den är dessutom tvåvägs, vilket altid är ett plus i min bok.

Här kommer version två av Glide-jackan från Made It patterns! Eller egentligen är det version ett, för detta var den första jag sydde, och det var den här modellen som först fångade mitt öga på Instagram, när Made It la upp förfrågan om provsömmerskor.

Skillnaden mellan den blå och den här är flera. Dels så klart den tydligaste - den här saknar huva. Och även om jag faktiskt tycker att den är snyggare med huva, så tycker jag att den är mer praktisk utan? Eller?

Den här har jag sytt i svart manchester som jag köpte från Textile Express för två år sedan. Den är fodrad med ett viskosfoder från Merchant & Mills.

En annan skillnad från den blå med huva är ärmsluten, på denna är de bara en fållad kant, till skillnad från den andra som har en resårkant längst ned. På denna sydde jag också dolda dragkedjor i fickorna (som mönstret är avsett för) och även om det blev fint (det syns ju knappt) så tycker jag att det blev ännu snyggare med synliga dragkedjor, just för att det fina snittet på jackan accentueras då.

De som ritat mönstret hade svårt att namnsätta kragen - det är ju inte en ståkrage, inte en bomberjackskrage inte en "Nerhu"-krage heller... De kallar den "flat collar" till sist och jagvet inte vad vi skulle kalla det på svenska? Platt krage? Slät?

Det som är kul med att de gör pattern testing på det här viset är att de faktiskt ändrar i mönster och beskrivning baserat på den feedback gruppen gav. Därför är tex midjevidden något större på den blå jackan med huva än på den här svarta, även fast det är samma storlek. Jag "behövde" inte de centimetrarna, men jag tycker att siluetten blev snyggare på den blå, när den blev rakare alltså. Det nya "riktiga" mönstret som säljs är alltså mer som den blå än denna, men jag tror inte att det syns så mycket i verkliga livet.

Jag har förresten förlängt ärmlängden med 2cm på båda jackorna. Jag gör det mer som regel än undantag, det är nog en kombo av att jag har långa armar och hatar om en ärm ens är en millimeter för kort...

Ja, vad säger man? "Life is an adventure - dress accordingly" säger Made It och jag kan bara hålla med!