This year we lost more than we can count The ashes we laid in the ground
Före jul läste jag ett inlägg på Twitter från Edward Blom, ni vet han som givit "frosseri" ett ansikte och gjort sig ett namn på att äta och dricka så ohälsosamt och miljöovänligt/ohållbart som det bara går? I alla fall i det här inlägget så uppmärksammades hur han röjde mot Systembolaget som nu i coronatider inte har hemkörning som de brukar ha. Det kan man ju tycka vad man vill om - både den indragna servicen och att en människa går igång så in i vassen över det - och många tyckte, båda på twitter och på andra ställen i media. Det var lite synd för det gjorde att ingen plockade upp de andra, ännu mer vansinniga saker han skrev om.



På olika ställen följer han sedan nämligen upp sitt resonemang med att han är riskgrupp (jo, men det tycker han väl att det är värt?) och att han isolerat sig i nio månader av rädsla för att dö. Inte bara han har isolerat sig utan även barnen, dvs ingen förskola/skola för dem eftersom pappa är riskgrupp. Så långt vore det väl anmärkningsvärt (att barnen inte får gå på förskola) men ändå OK om han inte fortsatt att berätta att de i början av pandemin ändå gick ut, först på promenader men därefter bara i trädgården. Men det var i början, nu är så rädd för flåsande joggare att han och barnen håller sig inomhus hela tiden. Barnen hålls inomhus med sin pappa hela tiden? Sånt borde fan i mig inte vara tillåtet - ÄR det ens tillåtet?



Till detta lägger han att han börjat dricka sig igenom sin stora vinsamling, för men vet ju inte när man dör så det är inget att spara på. Låt mig repetera: det sitter tre små barn instängda i en villa i Huddinge med sin av dödsångest ridne far, som dricker ur sitt barskåp och rasar över att inte få beställa mer från bolaget til jul. Och detta hyllar folk på sociala medier?? Han vet att festa han Edward?!? Själv tycker jag att det är väldigt synd om dessa barn, som växer upp med föräldrar med megalomani som sätter sig själva i första rummet, men det verkar jag vara ensam om att tycka?



Själv har jag haft en otroligt fin julhelg med mina barn och deras respektive, inte särskilt olik de jular vi brukar fira faktiskt. De jeans jag bär på bilderna sydde jag strax före jul, men med tanke på skitvädret så har de kommit till användning nu 😁.
Jag hade för många år sedan ett par svarta jeans i vaxad denim, från Diesel kanske. Jag älskade i alla fall de där jeansen och använde dem så mycket att själva vaxningen till sist nöttes bort. Sedan dess har ja varit på jakt efter vaxad denim att sy ett par nya av, men det är väldigt svårt att hitta (jag antar att det inte är "inne"). Det är nämligen viktigt att det är denim som vaxats, det ska inte vara fuskskinn som ofta görs med något polyestertyg som bas. Jag hittade till sist efter mycket sökande det här tyget - i Australien - vilket gjorde att jag tvekade rejält. Naturligtvis har jag inget emot Australien, tvärt om, men det känns inte särskilt miljövänligt att låta tyger flyga över halva jorden för att tillfredsställa något så ytligt som en önskan om att återskapa ett par gamla favoritbyxor.

Men nu gjorde jag det ändå, beställde alltså. Och när det kom (för ett år sedan) så tyckte jag att det var så väldigt blankt och så väldigt kraftigt så jag la det åt sidan och skämdes lite. Men. Till sist blev önskan att återskapa de där brallorna för stark och jag satte sax och nål och tråd i tyget och sydde mig ett par Ginger jeans (japp det är stretch i tyget, om än inte så mycket). Jag tänkte att det enda jag ville ens försöka sy var ju ett par Ginger och om man inte försöker så vet man inte om det går eller inte. Det gick! I vart fall så till vida att det blev ett par jeans och jag kan ha dem på mig. Kanske tycker jag fortfarande att det är lite för vaxat och blankt, lite för styvt, men jag hoppas att det ska bli bättre när de används. Tills vidare är de alltså så väl vaxade att de funkar utmärkt i regn och blåst!