Jag är på resa just nu, en solsemester på Kap Verde, och jag funderar över det här med att resa. Att det skammas mycket kring resor och att det har bidragit till att vi svenskar reser mindre. Och hur det slår mot de ekonomier som byggts upp med turismen som grundval. Hur vidrigt det är att vi i så många fall fortfarande på något sätt kolonialiserar en massa länder, för att de har gjorts beroende av våra turistpengar.

Samtidigt vill jag ju inte sluta resa helt, även om jag har dragit ner på det en hel del, men jag tänker igenom resmålen så att jag inte gör ”skada” med mina pengar. Jag vill inte stödja diktaturer eller länder som har riktigt dåliga förhållanden för sitt folk eller på annat sätt sunkiga värderingar.

En annan sak man kan fundera över när man reser är ju HUR man reser. Om man åker charter och bor all-inclusive så kommer väldigt lite av dina pengar landets folk till del. Om du bor Airbnb och handlar i butiker och äter på lokala restauranger är det en helt annan sak, då hamnar inte dina pengar i de utländska resejättarnas fickor.

Men du kanske inte orkar bry dig Eller inte har tänk på det, och min avsikt är verkligen inte att skamma. Jag tänker på det en hel del, jag bryr mig och jag gör så gott jag kan.

Så gott jag kan har jag också gjort med den här blandningen av Camber dress och Factory dress, båda från Merchant & Mills. Jag sydde i ett ruskigt billigt tyg som nog mest är polyester (för att testa) och satte först helt enkelt fast nederdelen på camber på överdelen av factory. Det blev inte bra.

Det jag inte gillar med factory är väl just det att den är avskuren mitt på magen, och det blev inte bättre av att det var en camber som satt nedanför sömmen. Tack och lov hade jag mycket tyg kvar så jag kunde klippa ut en ny nederdel, strax under bystinsnittet, och det gjorde hela grejen tycker jag. Ärmen på factory har jag ju förlängt förut så det var ingen grej, och så fodrade jag bara kjoldelen, det räckte.

Förresten är jag (som vanligt så här års) supertrött på att se mig själv på bild, det här trötta och glåmiga vinterjaget som är jag. Lite bättre blir det kanske framöver med lite Kap Verdisk sol på näsan och en smula dagsljus därhemma.

Nu ska jag börja med att berätta att jag hade fel i mitt föregående inlägg - Ohlssons bryr sig visst om vad vi konsumenter tycker*! Jag fick ett nytt meddelande från Alexandra (som är en av medlemmarna i ägarfamiljen) och det är för långt att återge här, men sammanfattningsvis så kan vi säga att hon inte alls menade att vara snorkig med sitt "Tack för ditt engagemang!" utan hon menade det hon skrev. Jag är ju en del av den ironiska generationen och alla som sett Schyfferts försvarstal vet väl vad det innebär.

* Or so they say - det är såklart högst oklart om de kommer att göra som 1083 av 1088 på FB tyckte, och återinföra kölappsystemet, men nu vet de vad vi tycker i alla fall :)

Och det är ju förresten inte första gången jag ställs inför den frågan - ganska ofta funderar jag på ett mess jag får, om det ska tolkas på det ena eller det andra sättet. Läser det med vänlig röst och med arg, för att få perspektiv. Sen finns det ju ett antal oskrivna regler som är mer eller mindre vitt spridda kring hur vi ska skriva för att inte missförstås. Om jag skulle svara på något av mina barns mess med ett "OK" så skulle de kasta sig på telefonen och fråga varför jag är arg. Om jag däremot svarar "OK!" så fattar de att det är ok och att jag inte hade tid att svara utförligare, men att jag inte alls är arg.

Och vad har vi här då? Jo jag har ju en lätt fixering vid omlottblusar, det är sen gammalt. Jag har testat flera av nätets mönster och inte blivit imponerad av någon utan tycker faktiskt att den vita jag sydde efter eget huvud med utgångspunkt i Merchant & Mills Factory-shirt är den bästa hittills. Problemet med den är bara att jag dels är lite ovan vid att ha ett sånt där knyt runt magen, det kasar upp lite och korvar sig och håller på. Sen blir inte alltid kragen så snygg under jackor/kavajer/koftor, och jag har ju alltid något sånt över blusen på jobbet så här års.

Så jag beslutade mig för att testa att åter utgå från Factory-shirt, den omlotten jag gjorde i vitt, men ta bort kragen på den och dessutom ta bort knytet och voila! då fick jag en omlottskjorta som inte kryper och korvar och som går utmärkt att ha under kavaj! Som man kan se på inläggets första bild så knyter jag ihop det undre stycket med sidsömmen med ett band. Det övre sidstycket knäpps fast på vänstra sidan med tre knappar (som jag fyndade ett rör av på mässan, och satte i manschetten också).

Tyget är bomull, en japansk bäckeböja/seersucker-variant från Merchant & Mills som heter Tottorri (vilket är en japansk stad om man skriver det med ett r) och som finns i flera färgställningar. Jag har en bit blått tyg hemma som också ska bli något så småningom....

Jag har tänkt på en sak i vår sewing community... vi gör liksom hela tiden en massa gratisreklam? Vi lägger upp bilder på fb och insta och taggar lydigt med mönstertillverkarens hashtagg, tygaffären nämns också och taggas, ibland även tygtillverkaren.

Det här gör vi ju, eller jag gör det i alla fall, som en tjänst till ”fellow-sewists” så att om någon blir inspirerad och vill ha något liknande så vet dom. Om man bara ville att infon skulle finnas i ens eget inlägg så skulle det ju räcka att skriva namnen, men med en hashtagg blir det sökbart på ett helt annat sätt och det uppskattar i alla fall jag.

Om jag blir nyfiken på ett nytt mönster så skriver jag inte (eller i alla fall väldigt sällan) och frågar om mönstret i någon fb-grupp. Jag söker i stället på Instagram på en lämplig hashtagg och hittar då folk från hela världen som sytt just det jag är nyfiken på, ofta med tips och kommentarer som underlättar för mig.

Men tillbaka till reklamperspektivet då. För det är ju också reklam vi gör eftersom vi sällan visar upp saker vi tycker sitter illa eller är riktigt dåliga. Jag gör såklart också saker som inte blir bra (pga mönstret ibland, tygvalet andra gånger, dålig sömnad eller att kroppen och mönstret inte är kompatibla), men jag visar ju inte upp dem? Det skulle dels kännas elakt, men det är ju också oklart om misslyckandet beror på min oförmåga eller att mönstret helt enkelt inte passar mig?

Jag promotar gärna mönster- och tygbutiker - som jag gillar, eftersom jag tycker att folk som gör bra saker ska hyllas, och om de frågar så får de gärna reposta mina bilder på sina egna sociala medier, så länge de talar om vem jag är. Om de INTE frågar och inte anger mig som källa (jo, det förekommer) då blir jag sur. Då är det som att överenskommelsen om ömsesidig respekt har brutits.

Å andra sidan vore det ju korkat att lägga upp bilder på det du sytt utan att tagga med mönstertillverkare och tygleverantör - det är ju det folk vill veta och det som hälften av frågorna handlar om - även om man skriver det aldrig så tydligt.

Förresten är det i det här perspektivet lite lustigt med Merchant & Mills, som är ett företag jag verkligen gillar. ALLA verkar vara otroligt måna om att märka sina alster med deras tagg (jag med!), men aldrig någonsin har jag sett att de har repostat något eller att de har något annat än studiobilder i sitt flöde (förutom när de på insta-story visade att någon klippt tvättlappar av överblivet tyg!!!). De är förresten - till skillnad från många andra - inte heller förtjusta i att folk hackar deras mönster. Jag tror att de tycker att de lagt ner så mycket möda på att göra mönstret perfekt, så alla förändringar är försämringar. I somras när jag var där frågade jag deras huvudkonstruktör om tips för att förlänga ärmen på Heron-blusen som finns i en av deras böcker. Hon tittade förvånat på mig och sa ”Why would you want to do that?” – ha ha ha!

På bilderna har jag på mig mina senaste Ginger-jeans, nu när jag har lärt mig vilken storlek jag ska sy och jag har justerat midjevidden och mashat ihop view A och B så är det ett perfekt mönster för mig, det är ju inte ens särskilt svårsytt. Manchestern har lite stretch (Ginger behöver det) och är köpt från Metermeter.

Jag har lagt det med luggen nedåt, dvs det känns slätt när man stryker med handen ned längs benet. Det där är en ständig fråga i FB-grupperna, åt vilket håll man "ska" lägga manchestern och jag blir lika provocerad varje gång (fast jag svarar aldrig längre). Regeln är ju tydlig och klar: manchester ska läggas åt det håll du vill ha det! Det blir olika lyster beroende på om luggen ligger uppåt eller nedåt och det känns olika om du stryker uppåt eller nedåt längs tyget - du avgör själv åt vilket håll du tycker att det är finast eller skönast.

Skjortan är Factory shirt från Merchant & Mills i tyg från Söders tyger och jackan är Eloise (Jenny H's bok) i Marimekko.