Nu är jag hemma igen! Och jäklars vilken resa det har varit! Och då syftar jag inte enbart på den enormt stressiga och dåliga start vi fick, när hela Arlanda snöade sönder och vi var på väg att missa vårt anslutningsflyg i Paris - trots att vi hade ett dygns marginal!!!

Jag har alltså seglat i tio dagar med det svenska företaget More Sailing, som seglar både Karibien och Medelhavet, beroende på säsong. Jag seglade väldigt mycket när jag var ung, och hade pojkvän med segelbåt, men även om jag inte är så seglingskunnig längre så sitter sjövanan i och det kommer man långt med. Inte minst med tanke på att det bitvis var tuff segling, med vindar på uppemot 15 m/s, vågor på 4 meter och en toppfart på 11 knop!

Som tur är, är jag helt opåverkad av att det gungar och lutar och rullar - det fanns det personer som inte var och som var tvungna att hänga över relingen då och då. Turen gick från Martinique till St Luca - Saint Vincent - Bequia - Mustique - Mayreau - Tobago Cays - Union Island och rundade den lilla pricken Mopion Island innan vi styrde norrut igen. Helt fantastisk natur, underbara vatten, intressanta och spännande strandhugg som inkluderade grillning av hummer på stranden och middag hemma hos en familj som vår värdinna och skeppare hade bra kontakter med.

Skepparen och värdinnan ja, så sjukt imponerad jag är av dem! 20 och 19 år gamla och ändå så erfarna och professionella. Särskilt Isa som var värdinna med sikte på att också bli skeppare till sommaren, hon lagade två mål mat om dagen till 11 personer, frukostar med extra allt och luncher som var supergoda. Hon hade flera säsonger i Kroatien och Karibien bakom sig och kunde berätta massor om öarna vi passerade, samtidigt som hon fixade käk och seglade båt!

Eftersom det var en "singelsegling" vi var på så reste de flesta ensamma eller i kompispar. "Singelsegling" har ju en fri tolkning, men avser mest att det inte är för par och familjer, avsikten är inte att det ska vara en dejtingresa. Nu fanns det heller ingen att dejta, vi var sex kvinnor och tre män på min båt och den enda mannen i min båt var den enda person som jag knappt stod ut med.... Det är ju över huvudtaget väldigt intensivt att vara så nära människor man inte känner, så länge och så intimt. Jag som annars har ett stort behov av ensamhet tycker ändå att det gick väldigt bra, dessutom var de andra (med det där undantaget då), väldigt roliga och trevliga att umgås med, så det underlättar såklart.

Som jag redan beskrivit så fick vi ju inte med oss våra väskor till Paris utan de blev kvar på Arlanda. Ganska snabbt förstod vi också att det inte var någon idé att ens försöka få dem skickade till Karibien, vi var ju så att säga ett rörligt mål och de flesta ställen vi besökte hade knappt någon hamn, än mindre en flygplats att leverera väskor till. Vi tog alltså beslutet att de skulle skicka väskorna hem när de hittades, och så köpte vi det nödtorft vi behövde. Det låter ju lätt, men tro mig, på dessa öar finns mycket lite att köpa som man vill ha och vill man ha det så kostar det fyrsiffrigt. I dollar. Jag lyckades i alla fall köpa två bikinis, ett par shorts, en kjol, en sarong, ett linne och två t-shirts på St Luca. Dessutom köpte jag en keps som dessvärre flög av och försvann, men på Mustique kunde jag köpa en ny (som jag säkrade med snöre fastknuten i min tofs) och på Union Island köpte jag en "kvällssarong". På detta klarade jag min faktiskt i tolv dagar!

Även om jag tycker att det gick bra och var väldigt intressant på något sätt, att vara utan alla saker (vem är man liksom när man inget har?) så var det skönt att höra att väskorna kommit till rätta - jag hade ju sytt en massa enkom för denna resa och det vore trist om allt kommit bort. När jag hämtade hem väskan igår så slogs jag av två saker. Dels att jag hade packat ALLDELES för mycket saker, men också att det jag sytt till resan hade varit fantastiskt bra grejer att ha!

Därför tänkte jag visa er de saker jag sytt, trots att sommaren är långt bort och trots att jag ännu inte använt grejerna själv...

Först ut är ett mönster från tyska Makerist som heter "Donnerlüttchen". Det där namnet flyger liksom inte, kanske för att jag inte vet om det betyder nåt eller så tänker jag på Donnerwetter, som ju är åskväder? I alla fall så är Donnerlüttchen ett klännings och linnemönster som jag tycker är jättefint. Det finns ett antal olika varianter man kan göra på toppen bak, antingen som jag gjort eller men knäpplist eller med "hål" - alla lika fina. Modellen är avskuren på höften och kjoldelen är rynkad på sidorna med "snören" som man trär i två kanaler. Jag tycker att det blir en avslappnad och skön känsla, lite mer "kroppstillåtande" med det där rynket, som ju också gör att man kan variera längden.

Jag valde att rita av övre delen i en stl 38 och nedre i 40 och så jämka ihop dem någonstans på mitten, det gick bra.

Den första klänningen är sydd i en bomullstrikå som är asymmetriskt mönstrad med stora rosor på svart botten. Jag minns dessvärre inte var jag köpt tyget, jag köpte några liknande på Denärmin, men inte detta svarta. Den här klänningen hade jag tänkt tll kvällsbruk och som det hade den varit kanon...

Den blå klänningen med vita prickar är sydd av en stuv i spandex från Ohlssons. Stuven är en klar 2:a sortering eftersom trycket är lite "hackat", men jag tycker om den ändå och hade tänkt att den skulle vara bra som lite "badklänning" eller dra på sig över bikinin sådär. Skrynklar ju inte och torkar fort och den här hade jag verkligen fått användning för.

Kjolen åstadkom jag av en lite stump jag fick över efter en Inari Tee (se här ) och jag sydde helt enkelt bara kjoldelen av mönstret och satt dit en bit av tyget som muddkant i midjan. Den här tror jag att jag kommer att vilja ha en hel del i sommar (om jag kortar banden) men den hade kanske varit mer överflödig i karibien?