Lena sa en sak för ett tag sedan som fastnade, som jag har funderat mer på. Vi hade varit på Mässan i Älvsjö, Lena, Ulrika och jag och nu satt vi och åt middag ihop och samtalade om ditt och datt. Bland annat talade vi om den supersnygga keps som Ulrika sytt och om modet att bära hatt – för det kräver en del av sin bärare, man måste vara rätt orädd och dedikerad för att lära sig ha hatt. Och det Lena sa var något i stil med att hon känner “Vem tror jag att jag är liksom, som går och känner mig cool i hatt?”. Som att hon känner att det skulle vara förmätet eller att man “tror att man är någon” om hon har hatt. Och här måste jag understryka att detta inte på något sätt är en kritik av det Lena sa, jag förstår hur hon menar men min tanke var att så känner ju inte jag - inte alls! Att jag inte har hatt beror enbart på att jag tycker att det är fult när jag står där hemma i hallen, oavsett hur snyggt det var i butiken.

MEN. Sen slog det mig att jag har PRECIS samma sorts känsla av “Vem tror jag att jag är liksom?” men inte när det gäller hattar utan när det gäller kläder som är lite mer kvinnliga, som framhäver det feminina. Det är inte bara det att jag inte tycker att jag är snygg i det eller att jag tycker att det är obekvämt. Det ligger någon slags känsla av “Tror du att du är så jävla snygg så du kan ha midja och urringat och bla bla bla??? Tror du att du är tillräckligt mycket kvinna??”.

Hur har det blivit så? Är det för att jag är yngst av tre systrar och blev kallad “verkmästarn” när jag var liten? Var alla mer feminina roller i vår familj upptagna så jag fick ta en mer grabbig roll? Min mamma är väldigt feminin och jag vill påstå att mina systrar också är det, i vart fall i högre grad än vad jag är, men det är ju ingen som direkt hindrat mig från att vara feminin, snarare tvärt om. Är det där skon klämmer förresten? Att jag ville vara tvärt om? Varje gång mamma föreslog klackskor köpte jag nya Doc’s?

I vart fall: om det handlar om gränser och barriärer som jag satt uppför mig själv så är det väl dags att jag river dem nu när jag fyllt 50? (51 faktiskt).

Vem tror jag att jag är? Jag tror att jag är en mogen kvinna som kan ha precis vad fan som faller mig in - ok?

Och nu föll det mig in att sy en väldigt feminin klänning!

Den här modellen heter Myrna och är köpt på pdf från Colette patterns. Mönstret finns i väldigt många storlekar och modellas i flera storlekar också, de flesta av dem mycket fylligare än jag är, vilket kanske är en del av problemet. Det blir svårt att se hur den skulle sitta på någon med min figur.

Jag har länge letat efter ett klänningsmönster som varit just så här avskuren under bysten, med en spets uppåt och rynkad som en 40-talsklänning lite grann, och jag har tänkt att just den här modellen skulle passa mig som har sån liten byst - rynket ska liksom skapa form, har jag tänkt.

I stället blev det väldigt påsigt och mycket tyg över vid sidan av bysten, ut mot ärmen, som jag behövde åtgärda. Jag la helt enkelt ett extra veck där till sist, ett spetsigt veck, eftersom själva besparingen (heter det så?) under bysten har rätt storlek. Kanske fick jag till det rätt bra?

Kjolen är i åtta delar så det blir vidd i den utan att det är rynkat någonstans (för där går min gräns! Jag fixar INTE rynk i midjan!). I mönstret finns bara ett framstycke och ett bakstycke för kjoldelarna, som ska klippas ut fyra gånger vardera, men jag rekommenderar verkligen att rita en extra av varje, det blir ju lättare att lägga ut då och se om tyget räcker.

Det är ju dessutom ett måste om du tänker mönsterpassa, men det har jag hoppat över helt. Jag tycker faktiskt inte att det behövs när man har ett så småmönstrat tyg, och förresten skulle det då gått åt väääldigt mycket tyg och den här drar en del som det är. Det här är en viskos jag har köpt på Tygverket (förra året eller förrrförra) och det gick åt i princip tre meter på dubbel bredd.

När jag kikar på modellerna på Colettes sida så ser jag att jag möjligen har sytt den en storlek för stor (jag sydde 10), för även på de smalare modellerna så sitter midjestycket åt på ett annat sätt än den gör på mig. Nu vill jag inte att den ska sitta åt, jag vill ha den lite lösare, men det är kanske en förklaring till att det blev lite väl mycket tyg över i bystdelen? Men med tanke på att det sitter åt är det lite konstigt att mönstret inte rekommenderar mellanlägg i besparingen under bysten, men det använde jag ändå, jag tror att den delen hade blivit för slapp annars.

Om mönstret annars kan man väl säga att det är lättsytt, det är inga konstigheter liksom. Det är tre inprovningar i nacken som skapar lite “blusighet” bak och det är en dold dragkedja i ena sidan. Enligt mönstret ska man fålla ärm och urringning med snedslå, men det gjorde jag bara med nacken bak, i fram och runt ärmen vek jag bara in. Inte bara av lathet, jag ville faktiskt göra urringningen mer öppen än den hade blivit med snedslå.

Blir det fler Myrnor? Tveksamt, men jag har ju faktiskt ett tungt marinblått viskostyg som skulle göra sig väldigt bra i den här modellen. Det beror väl på vem jag tror att jag är?..

[Pallen? Den släpar jag runt på för att försöka få till lite roliga och knasiga bilder, som i förra inlägget när jag “föll”…]