Jag gjorde för länge sedan en lista med mina främsta tygbutiker online, men jag känner att den listan behöver uppdateras nu, jag hade nämligen främst engelska butiker på den och det är inte lika lockande längre. Jag fick nämligen en räkning på ett tyg från Minerva häromdagen, momskostnaden var 1kr och avgiften för att hantera momsen var 75kr! Det är faktiskt inte klokt, borde de inte ha en lägsta gräns för vilket belopp de kräver in avgiften för?

Så, alltså, mina blickar går mot Europa och jag inriktar mig främst på butiker som har en engelsk sida, min franska är obefintlig och min tyska är stapplig.

Stragier är en ny fransk bekantskap som kan bli dyr i längden, men jag drabbades av ett sånt oerhört habegär att jag inte gick att stoppa. Deras sida finns dessutom i engelsk version så dit återkommer jag, om de är så snabba som de lovat och om tyget är bra. Det var I am Patterns senaste mönster Cleopatra som fick mig att agera impulsivt och slösaktigt, och nu kommer jag att behöva en rejäl fest i sommar också, för att göra den kommande klänningen rättvisa.

Metermeter i Århus behöver väl inte någon närmare presentation, jag tror att de flesta känner till dem? Jag handlar mycket från henne och jag är alltid nöjd med det jag får. De få gånger det varit något fel så fixar hon det asap, stort plus för det! En dansk butik ni kanske inte känner till heter Fabricminds och den är dessvärre enbart på danska, men jag har lättare att förstå skriven danska än talad så det funkar. Där har jag bara handlat en gång, men det var jättefina tyger som kom superfort så där är jag inne och kollar emellanåt när jag "behöver" nåt.

Det finns säkert en massa tyska butiker som är bra, jag har fått tips om Juni design (som bara är på tyska), Stofshop (som bara är på danska), Schöner stil (som också är på tyska) och Stofdepotet (danskt), men jag har inte handlat från någon av dem. Än. Har ni tips om bra tygbutiker online, inom EU och med ett språk jag kan förstå så får ni väldigt gärna tipsa! De svenska har jag koll på tror jag.

Uppdatering: The Fabric Sales är ett belgiskt företag med suuuuperfina tyger och snabb leverans. Rekommenderas!

Sen har vi ju de vanliga butikerna också och blusen jag har på mig I AM IRMA har jag sytt i samma underbara bomullstyg som det jag fick av Söders tyger för att sy en klänning av. Medan jag sydde klänningen och hanterade tyget så såg jag framför mig hur underbart en Irma skulle bli i den här djupblå färgen, så det vara bara att köpa ett par meter till av samma tyg, denna gång för egna pengar. Då vet man att det är ett bra tyg, inte sant?

Jag längtar så till man obehindrat kan vandra runt i butiker och klämma och känna - inte nödvändigtvis köpa, men bli lite inspirerad och få nya intryck. Det bör väl inte vara alltför långt bort nu, eller vad tror ni?

Jag är så oerhört jäkla glad och tacksam att jag har sömnaden som hobby! Vad skulle jag annars göra av all denna tid? Nu när jag jobbar hemma - och jag är fortfarande noga med att inte jobba över i onödan - så är jag ju oftast hemma och klar med dagen kl 17. De flesta hemsysslor av typen ta ut diskmaskinen etc har jag då klarat av under dagen så det enda som står mellan mig och sömnen är middagen (och oavsett allt annat så lägger jag mig ändå alldeles för sent...).

Att jag lagar och äter ordentlig middag har jag ju pratat om förut, men det tar väl max en timme, så det är många timmar kvar, och då syr jag, när jag förr skulle ha träffat folk i större utsträckning, eller varit tröttare när jag kommit hem från jobbet än vad jag nu är, och kanske inte orkat lika mycket som jag gör nu.

Eftersom jag har mycket mer tid att sy och min garderob redan innan var proppfull så har jag blivit allt noggrannare med det jag syr, jag tar hellre den långa och lite mer ordentliga vägen än hastar fram, och det känns bra! Det finns ju en massa små detaljer som kanske inte direkt syns, men som höjer kvaliteten på hantverket och plagget och därmed gör den lite härligare att ha på sig.

Alltså har jag sytt hela denna blus med franska sömmar, ni vet när man först syr ihop sömmen aviga mot aviga, sen vänder och syr ihop räta mot räta så att den första sömmen och råa kanten göms i den andra. Det blir väldigt prydligt och den här modellen är extra bra att göra franska sömmar på eftersom ärmen sys fast mot kroppen innan man syr sidsömmen. Jag har också kantat halsen med snedremsa så därmed syns inte en enda rå kant någonstans, det känns prydligt och bra.

En annan sak som är kul är att detta verkligen är en fransk skjorta! Mönstret är från franska I AM Patterns och heter Lucienne. Tyget är köpt från det franska företaget Little fabric och så har jag alltså sytt med franska sömmar - voici ma chemise française!

Jag vill ta på mig min franska blus, måla läpparna röda och ta nattåget till Paris!

Så fort det är möjligt så kommer det att ske, vem är med mig?

Alltså jag syr ju gärna av samma mönster igen och igen, om jag tycker att det är ett bra mönster. Jag ändrar någon detalj här eller där, testar olika tyger, men det är ju inte ovanligt att jag syr ett favoritmönster i massor av varianter.

Men jag gillar ju att testa nya mönster också, särskilt från företag som jag vet att jag gillar, såna vars mönster brukar passa, vars instruktioner är vettiga och där ,man vet att resultatet blir så bra det kan bli, med den förmåga jag har.

Vad är det då som gör att jag tycker att ett mönster är bra? För det första ska det finnas vettiga instruktioner. Inte för att jag kanske alltid följer dem slaviskt, men jag vill ändå veta hur det är tänkt.

Sen gillar jag skarpt om det både finns storlekstabell och en tabell på färdigt plaggmått, på det sättet hittar jag lättare min storlek om jag tvekar mellan två (som jag ofta gör). Jag gillar inte om det inte finns riktiga bilder av plaggen på faktiska personer, bara teckningar säger ju ingenting om hur plagget faktiskt sitter på en kropp.

Sen gillar jag markeringar på mönstret. Alltså det som på engelska heter "notches" och på sömnadssvenska heter "stämhack". Både det engelska och det sömnadssvenska ordet indikerar ju att man klipper, men det är ju faktiskt inte nödvändigt, man kan rita en markering också. Jag påpekar detta för att blusen jag har på mig på bilderna, sydd efter mönstret "Lucienne" från I am patterns, helt saknar markeringar. Jag tycker att det är skräp, för även om det står i beskrivningen att man ska vika knapplisten först 1cm och sedan 3 cm, så hade det hjälpt med markering. Enligt mönsterskaparen vill man inte ha markeringar för att "Notches weaken the fabric and we put as little as possible in our patterns". Good to know, det kommer nog att påverka min framtida konsumtion av deras mönster, fast jag har dock ännu ett på mitt bord redan.

En annan grej jag gillar med ett bra mönster är såklart om det är tydligt. Skriv gärna i fetstil i början om sömsmån ingår och i så fall med hur mycket. Att bara skriva ATT det ingår och sen tala om along the way med hur mycket tycker jag sämre om. Inte minst när man gör som I am patterns har gjort - i den franska versionen (som jag inte behärskar) använder de centimeter, i den engelska versionen använder de inches. Jag får alltså sitta och dubbelkolla i de två beskrivningarna för att veta att det blir rätt, med markeringar hade jag sluppit det.

En annan sak jag gillar är ju om mönstret talar om var man ska ha mellanlägg, även om jag oftast tycker att jag vet bäst och gör som jag vill, så tycker jag att ett mönster ska kunna funka även för mindre erfarna sömmerskor, särskilt ett så enkelt mönster som Lucienne? Det sägs ingenting om mellanlägg i instruktionen, men jag hade såklart mellanlägg på krage, manschett och knapplist.

En annan vattendelare för hur mycket jag gillar ett mönster är hur väl ärmen passar i armhålet. På det här blusen syr man först fast ärmen och sedan sid- och ärmsöm i ett, så det var ingen issue här.

Mönsterfabriken är alltid on spot med sina ärmar, vilket jag tycker att Merchant & Mills ofta inte är. Det problem jag brukar ha med M&M är dels att jag tycker att deras ärmhål är för trånga (det blir svettigt och skavigt då tycker jag), sen är ärmen ofta lite för stor för ärmhålet, så även om man lyckas undvika veck när man syr dem så blir det en ful kant. (Det har jag även sett på plagg deras personal sytt upp som de lagt på sin Insta!!) Jag tror att det beror på en gammal "skräddarsanning" om att ärmen ska vara tre cm större än ärmhålet, för att få en bra rundning, men jag tycker inte att det funkar på alla plagg.

Nå, vad tycker jag då om min Lucienne? Jo, trots att de blandar metrics och imperial, trots att det saknas notches och info om mellanlägg så älskar jag den! Jag älskar att kragen blir så fin utan kragstånd - jag gillar inte kragstånd på mjuka tyger som viskos och tencel - jag tycke att den är fin både knäppt och öppen. Ärmen ingår inte i originalmönstret utan är en gratis add on, men jättefin tycker jag, lagom blusig liksom. Jag bandkantade kragen på insidan som de rekommenderade för en "experienced seamstress", men jag borde ha klippt jack i sömmen först (tänk om det hade stått i instruktionen!?). Eftersom det inte fanns några markeringar för slitsen i sidorna så glömde jag helt enkelt bort den och sydde ihop sömmen hela vägen. Jag tycker att det blir lika snyggt så det gör inget.

Tyget hittade jag i Ohlssons stuvlådor i Sickla häromdagen, och jag betraktar det som ett fynd. Dels för att jag inte går i butiker i princip alls nu under pandemin, men också för att deras stuvlådor inte har innehållit något av intresse på väldigt länge. Tanken var att köpa ett billig tyg bara för att testa mönstret, men slutresultatet är mer än en bärbar toile. Det kommer att bli fler Lucienne, nu med egenditsatta markeringar...