Call me friend but keep me closer

Jag har ju, som ni säkert förstått, haft en massa tankar och funderingar kring ensamheten på sistone. Jag har inte bara varit ensam, jag har känt mig ensam och inte tyckt om det. Gått vilse i ensamheten.Jag brukar ju för det mesta inte ha några problem alls med att tillbringa min tid på egen hand, men som sagt, ett tag nu har det känts tungt.

Men. Jag är ju en ”doer” och jag försöker på flera sätt att hantera det jag tycker är jobbigt. Om jag inte kan ändra situationen i sig så kan jag kanske ändra min inställning till den? Och delar av situationen vill jag inte ändra, i helgen ville jag till exempel inte göra så mycket, jag ville vara hemma, sy och springa, men jag ville bara att det skulle kännas bra att vara ensam.

Så, i fredags när jag gick från jobbet gick jag först till systemet och köpte lite gott vin. Sen tog jag vägen förbi en blomsterhandel och köpte en stor härlig blombukett. Vidare till en kaffebutik och köpte några hekto gott kaffe och avslutade med en sväng in på Ohlssons butik på Sveavägen (”för att bara kolla läget” = 300 spänn).

Sen åkte jag hem. Jag började med att baka bagels, så att jag skulle ha det till lördagens frukost (tillsammans med nypressad blodapelsinjuice ) innan jag lagade mig själv en god middag, öppnade mitt vin och så småningom sjönk ner framför den tända brasan i vardagsrummets öppna spis. Efter att på det viset ha smörat så för mig själv så kunde jag konstatera att det hade avsedd effekt. Jag var ensam, men kände mig mer nöjd och priviligierad än just ensam.


Det är så ofta jag ofta hör folk säga ”det är så tråkigt att äta ensam så jag tar bara en macka, orkar inte laga”. Lika mycket som jag förstår hur de känner, lika mycket tycker jag att det är väldigt dumt att tänka så. Det blir ju inte roligare att äta ensam om maten är trist? Om maten är god och fint upplagd så är det ju bättre än en ostmacka även om man när ensam, och även om den fina och goda maten hade varit trevlig att dela med någon.

Men naturligvis kräver det lite extra energi, man ska orka fixa till det för sig. Man ska orka anstränga sig – men det är man väl värd? Ibland får man helt enkelt ta sig själv i kragen och säga åt sig att man ska skärpa sig!

Så OK, nu skiter vi i ensamheten och kollar in mina nya jeans i stället.

Mina första Ginger var ju i en justerad stl 12, i modellen med låg midja och raka ben. Fast jag sydde in en hel del på bakstycket upplevde jag dem som stora, mer en boyfriendfit än den tänkta skinnyfit som Ginger ska ha. Som boyfriendjeans är de underbara, men jag ville ju såklart kolla hur de skulle bli som skinny, så jag ritade av ett par i stl 10. Även denna gång med låg midja, men den här gången lånade jag den högmidjade variantens smala ben, och så justerade jag midjemåttet lika mycket som jag gjort på stl 12. Eller snarare, jag justerade så att de blev lika små som de andra, för uppenbarligen är min midja mindre än både stl 12 och 10.

Så här i efterhand kan jag ju säja att även dessa är för stora i midjan, alltså bak i svanken, för även om jag drar ut brallan för att visa så drar jag inte in magen eller nåt, de är så där stora.

Trots att detta så är jag superförtjust i detta par! De känns jättesköna att ha på sig, det var väldigt mycket mer förlåtande att sy topstitch i svart på svart (Men jäkla svårt att sprätta – man ser ju inte! Vaddå? Trodde ni inte att jag sprättar då och då? Typ ofta??) och jag tycker att de är supersnygga. Tyget kommer från Dragonfly fabrics, precis som de blå, denim med tillräckligt mycket stretch!

Men… de är ju inte ”skinny”… så nästa par (såklart att det blir ett nästa par!) ska jag faktiskt satsa på stl 8, fast det känns rätt galet. Jag tänker att om jag bara har tillräckligt mycket stretch i tyget så ska det nog gå bra. Även dem ska jag sy med de smala benen och såklart den låga midjan (jag tror aldrig jag kommer att gå tillbaka till högmidjade jeans, kjolar är en grej, men jeans… nä…)

Men det kanske dröjer till andra halvan av februari, just nu ligger en massa härliga projekt på mitt bord som alla har att göra med sol- och seglingssemester, jag återkommer om det!

[Jackan är en Eloise med fram- och bakstycke i kashmir från Tygverket och ärmar i stiuckad merinoull, ganska exakt två år gammal och det varmaste jag har! Den svarta skjortan är en moddad Agnes!]

PS: ni vet väl att det bara är att trycka/klicka på bilderna som ligger fler bredvid varandra, om ni vill se dem större va? Och så håller jag på att kika på hur man tar bort kravet på mailadress för att kunna kommentera, den känns onödig!

Gillar

Kommentarer

Anna
Anna,
Jag är imponerad av att du syr samma modell flera gånger för att få plagget som du vill ha det! Jag syr alltid bara en enda gång, oavsett om resultatet blir uselt eller perfekt. Inte så smart.
frkwiberg
frkwiberg,
Men jag gör det bara om jag tycker att mönstret har potential. Om det är "nästan rätt " så drar det igång en massa krestiva tankar om hur det ska bli helt rätt liksom. Ibland syr jag ju saker (senast minns jag en trikåklänning tex) som jag tycker blir helt misslyckade, eller så långt ifrån mina förväntningar att det liksom inte ens är någon idé att försöka...nouw.com/frkwiberg
Annika
Annika,
Otroligt snygga jeans! Allt annat snyggt också förresten. Det du gör är så himla inspirerande. Kanske skulle våga mig på att sy ett par jeans så småningom. Innan dess tänkte jag dock sy en Agnes. Hur och varför har du moddat den?
frkwiberg
frkwiberg,
Tack! Kul att du känner så! 😊 Den här Agnes har jag moddat genom att ta bort vecket mitt bak på skjortan och dessutom göra sidsömmen lite rakare. Jag har sytt några med vecket och några utan, några med raka sidsömmar och några med original. Det är bara ett sätt att variera modellen lite och att få några varianter, från originalets mer "boxiga" modell till den här senaste som är rätt rak. nouw.com/frkwiberg
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229