När Jag visade henne snön Då sa hon att sommaren är svår Sommaren är svår i år




"Alla kan inte vinna karaoken"
När min son var nio år började han spela badminton i klubben där vi bodde. Varje år hade klubben en stor julfest tillsammans med tennisklubben, fullt med folk och saker som hände, föräldrar, barn och tränare om vartannat. Det första året vi var med var min dotter sju och spelade inte själv ännu, men ville såklart följa med på julavslutningen. En av de aktiviteter som erbjöds var att tävla i karaoke, och det skulle såklart Rakel göra. Jag minns fortfarande hur hon sjön Carolas "Främling" med en inlevelse som inte stod originalet efter.



Nåväl, hon sjöng, det spelades badminton, pingis, squash och tennis, fikades och hölls på. Till sist tyckte vi föräldrar att vi hade fått nog och talade om för barnen att det var dags att gå hem.
"Vi kan inte gå förrän jag har vunnit karaoken" sa Rakel då. Utdelningen av förstapriset i karaoketävlingen var liksom festens höjdpunkt och avslutning, och jag såg ingen anledning att stanna kvar till det. Men, jag insåg att Rakel som aldrig hade tävlat förr trodde bergfast att hon skulle vinna så jag drog igång ett av mina berömda mamma-tal, för att förbereda henne på en förlust och på så sätt mildra besvikelsen.


Hon lyssnade tålmodigt till allt mitt prat om att det var så många som var duktiga och hade gjort bra ifrån sig, att de andra var äldre än hon och att det väl ändå var kul att ha varit med, inte sant? Och alla kan ju inte vinna karaoken, eller hur? Här kanske jag ska tillägga det uppenbara - i mig finns inte mycket till vinnarskalle (om det inte kommer till Alfapet), det är helt enkelt inte så viktigt för mig.
Rakel lyssnade som sagt till allt jag hade att säga och när jag pratat klart sa hon i princip "OK, men vi måste vänta till jag har fått mitt pris".


Vid det här laget var det i princip dags för utdelningen och vi stannade såklart medan jag förberedde mig på att släpa hem en förtvivlat gråtande unge. Det fick jag inte. I stället fick jag hjälpa det överlyckliga barnet att släpa hem den jätteväska fylld med godis som var förstapriset tillsammans med den första guldbucklan hon vann i den hallen! Det skulle komma fler priser de kommande åren, men då inte för sång utan för badmintonspel.


Jag vet fortfarande inte om jag gjorde rätt eller fel när jag sa det jag sa. Rätt i att förbereda henne på besvikelse, för hur gärna man vill skydda sin barn från överraskningar och missräkningar så går det ju inte att göra till 100%. Livet suger ibland, man har otur, folk sviker - det är bara så och det drabbar oss alla i högre eller mindre grad. Jag tänkte att det var bättre att hon var förberedd?



Samtidigt var det ju fel att inte låta henne ha kvar sin övertygelse om att hon var oövervinnerlig, att det inte fanns något annat än seger i slutet av dagen? Livet är ju som sagt grymt mot oss ändå emellanåt, så varför inte låta barnet ha kvar grundinställningen "jag är bra - jag vinner"??
Nåväl, uttrycket "Alla kan inte vinna karaoken" har i vår familj blivit synonymt med att det ju faktiskt går vägen emellanåt, till och med när chanserna är små eller det ser mörkt ut så finns det en möjlighet.
Alla kan kanske inte vinna karaoken, men någon gör det ju


Rocken jag har på mig på alla dessa bilder är Dude coat från Ann Ringstrands sybok. Till skillnad från de andra plaggen jag har sytt ur den boken så har jag ändrat lite mer här. Först och främst så är den fodrad, för jag kan inte tänka mig en vinterrock i ull utan foder. Den har också fått knappar, vilket originalet inte har, av samma anledning, jag kan inte tänka mig att vara utan. Jag sydde passpoalknapphål för att det är så jäkla snyggt och det blev så bra med den fina vintage-knappen från På Skrå. Fodret är förresten från Gårda textil, de har massor av färger i viskosfoder, jag har aldrig sett ett sånt utbud någon annanstans!

Jag har gjort andra fickor än mönstret också, jag är ju inte jätteförtjust i utanpåfickor, särskilt inte i tjocka tyger. Jag får aldrig till dem så snyggt som jag vill, det blir buckliga och fula. Så jag snodde tekniken från Work trousers vänsterficka och gjorde en stolpe men sydde fast fickan på insidan av rocken. Ingen löst hängande fickpåse alltså. Den största ändringen jag gjorde var dock att minska ärmvidden - hela sex cm per ärm tog jag bort! Jag vet att det är en "design -feature" och vi får hoppas att Ann förlåter mig 🙄, men det såg ut som om jag lånade en väldigt stor farbrors rock, eller att jag skulle brista ut i "Wingardium Leviosa!" för det som tar den referensen.
Slutligen några ord om tyget. Det är 100% engelsk ull i en mossgrön/grönsvart nyans som är väldigt snygg och himla varm. Det kommer från Minerva.com och kostar inte mer än motsvarande 230 kr/m vilket jag tycker är ett kap. De skickar ganska fort dessutom och till rimlig kostnad, så det är min nuvarande "go-to" för nya tyger.