Och jag undrar vad jag har nu Där hjärtat satt förut
Alltså jag vet inte... Det här med att vara på väg ut och bort från en arbetsplats, det är inte alltid så lätt. Den här tiden från att man bestämt sig för att sluta, man säger upp sig och sen väntan på sista dagen, den är lite grann som när man ska separera men måste bo kvar under samma tak tills frågan om boende är löst.


Eller det behöver det såklart inte vara, och separationer är väl oftast mycket mer uppslitande och känslomässiga, men det är lite likadant. Det finns ju en anledning till att jag slutar, det är få som frivilligt slutar på platser som är 100% svinbra. Och när man då ska gå kvar och göra det där sista, fast man i realiteten redan är på väg bort och man känslomässigt distanserar sig från saker som förut var viktiga - för när jag inte längre är här kan ni ju göra hur ni vill - då är det inte precis harmoniskt och bekvämt.
Om man dessutom har i princip ingenting att göra, ja då kan ni ju fatta mitt läge. Men. Det är övergående och jag är fylld av hopp om mitt nästa uppdrag.


Ni vet de blå Gastonbyxorna jag sydde sist? Jag hade 2 meter av det blå tyget och det retar mig verkligen att få snuttar av tyg över som är för stora för att bara kasta, men för små för att egentligen göra nåt vettigt av. Så jag började försöka pussla ihop en croppad Ottoline-jacka (en förkortad Ottoline borde väl bara heta Otto, eller?) av det jag hade.


Det räckte till allt utom ärmar, Otto är ju lite annorlunda skuren i det att sidsömmen faktiskt inte sitter i sidan, utan mer mot bakstycket. Sånt kräver ibland lite extra tyg, men den här gången gick det bra. Ärmarna ritade jag om så de bara fick en söm, och gjorde dem smalare så att det funkade att sy i merinoull.

Tror jag att jag kommer att använda den då? Jag vet inte... Och en del av mig tycker att det är OK även om jag inte gör det, jag har haft kul när jag sytt och jag har utvecklat min förmåga ännu lite till. Dessutom har jag i det här fallet använt tyger som annars inte skulle bli något. Blir den inte använd så lägger jag den i återvinningen och hoppas att den kommer till användning hos någon annan.

Och nej, det är inte en väst i blått, jag har en svart väst under!