Between you and me I thought it would all last a little while longer
Hela den här veckan har jag varit som Lotta på Bråkmakargatan, ni vet när hon mest är arg på precis allting, och alla utom Bamsen är dumma? Så har jag känt det, trots att midsommarhelgen i södra England var helt underbar och fylld av så många härliga upplevelser.
Jag vet inte om det är kemiskt (och då tänker jag inte på tillförda substanser, utan på vilka spratt min kropp kan tänkas hitta på, kanske det där jävla klimakteriet som hittills lyst med sin frånvaro?) eller om det beror på att jag sovit för lite och varit ute och ränt för mycket i veckan, eller om det helt enkelt beror på att jag faktiskt ÄR omgiven av idioter, men det jag vet är att jag inte mår bra av att känna så här.


Häromdagen när jag gick hem genom Gamla Stan ville jag liksom välta alla turister som i stora grupper rör sig i irrationella mönster över min gångväg, eller stannar förvirrat i de smalaste gränderna, eller varför inte precis där rulltrappan tar slut.
Det är inte riktigt likt mig, jag blir liksom inte irriterad längre, inte så där som förr, när jag svor i köer eller över tappade skålar med nålar.



Men den här ilskan är dessutom inte riktig aggression, den är någon slags - förklädd sårbarhet? För jag tror att jag är arg för att stänga in det som egentligen gör mig ledsen. Det är liksom svårare att visa hur ledsen jag blir över vissa saker, hur somliga beter sig eller inte, och då kommer känslorna ut som ilska i stället. Smart? Nej, självklart inte alls, men just nu förmår jag inte mer. Och missförstå mig inte, jag vet att jag är orimlig, nej att jag beter mig orimligt, men eftersom det inte finns någon vars famn jag kan krypa upp i, någon som stryker mig över ryggen och säger "såja vännen, det går över"....
Så jag gnisslar tänder, smäller i imaginära dörrar och väser tyst ”idioter” inombords.
Jag tror jag behöver semester. Jag behöver vara med människor som tycker om mig. Jag behöver göra sånt jag tycker om och jag behöver känna mig uppskattad.
Sen blir allt bra.



När det gäller kläder så är det ju ofta väldigt roligt att sy avancerade och komplicerade saker, med foder, fickor och intrikata snitt. Men det är inte alltid det som är det mest användbara i garderoben och inför Englandsresan snodde jag ihop ett gäng saker som var perfekta att ha med, inte minst med tanke på att vi bara reste med handbagage.

Pennkjolen i trikå är ju ett barnsligt snabb och enkelt historia att sno ihop, det går på en timme max, och så särskilt mycket tyg går det inte heller åt. Självklart kan man sy en rak tub och dra ihop med resår, men dels har jag stora "nivåskillnader" mellan rumpa och midja, så jag skulle få mycket tyg över i midjan, men dessutom gillar jag ju faktiskt mönster. Det här kommer från The Makers Atelier-boken och är ett mönster på pennkjol för trikå, fast jag har kortat av den en hel del. Jag har sytt den i både svart och blå "tencel ponte jersey" från Metermeter (kostar 26,15€/m) som är ett fast och skönt material som håller formen bra.
Den svarta tröjan är också ett mönster från Makers "The shell top" (inte i boken) och det syns kanske dåligt på bilderna här, men ärmen är i ett stycke med fram- respektive bakstycke, och så sitter det en "romb" i ärmhålan för rörligheten. Det ger en avslappnad look för ärmen och ett skönt plagg att bära. Även det tyget är från Metermeter, och också tencel, men "tencel stretch jersey" som är mjukt och superskönt.