I’m sorry // I am // but I don’t take it back


OK, jag stör mig lite på en sak.... Jag fattar inte grejen med att "missionera"!! Och då menar jag inte att missionera i konventionell mening, dvs pådyvla andra sin egen religiösa tro och tala om att den de eventuellt redan har är fel. För den sortens missionering har jag ingen förståelse för ALLS! Den har ju bara lett till sorg och bedrövelse genom tiderna?
Och kanske är den typ av missionering jag nu tänker på inte så långt ifrån den gamla religiösa förresten. Vad jag stör mig på är att människor inte kan nöja sig med att "göra sin grej" i lugn och ro - de måste prata vitt och brett om det och få det att låta som om vi andra gör fel? Bara för att du har kommit på ett sätt att göra saker eller leva ditt liv så betyder inte det att du är ensam om att ha kommit på det? Och det betyder inte heller att människor som gör på ett annat sätt nödvändigtvis måste ha fel?


Det här är en av anledningarna till att jag sällan gör "tutar" eller talar om för folk hur man ska sy något. Jag kan berätta hur jag gör, vilket sätt jag tycker är enklast, sen får de själva välja hur de vill göra.
Att säga "Så här ska man göra" ligger inte för mig, vare sig det gäller sömnad, träning, kosthållning eller hur man "ska" leva sitt liv. Och jag uppskattar inte när folk säger så till mig.
När det kommer till byxor vill jag påstå att jag nu har lärt mig ett sätt att sy byxor som fungerar jättebra för mig, som ger det resultat jag vill ha. Naturligtvis skulle jag inte vara där om jag inte hade Mönsterfabrikens fantastiska byxmönster att jobba med, men jag har också lärt mig en massa och utvecklats som sömmerska. Det som varit utmanande med att provsy åt Mönsterfabriken har ju varit att jag inte haft tillgång till några beskrivningar, så jag har gjort lite annorlunda mot hur det är tänkt, men så här har jag sytt ihop dem:



Först har jag sytt fickorna, både fram och bak (efter inprovningar så klart). Sen har jag sytt ihop framdelarna i grensömmen, för att därefter sy gylfen. På det här paret har jag dessutom flyttat gylfens placering någon cm åt vänster (jämfört med de svarta paret alltså), så att den hamnar mer inne i själva överlappningen. Det här mönstret har lös gylfdel, vilket jag tycker är snyggt, men det betyder att man måste lägga till de där centimetrarna på det högra framstycket, förutsatt att man som jag vill ha byxornas öppning åt det här hållet alltså. Tittar man noga på de svarta byxorna så tycker jag att gylfen kikar fram en aning - men det beror på att jag inte hade sett de riktiga instruktionerna innan jag sydde (och alltså gjorde fel!).
När gylfen är klar syr jag mitt bak-sömmen, yttre sidsömmarna och sist innersömmen i ett enda svep innan jag sätter på linningen. Och naturligtvis så pressar jag efter varenda jäkla söm!
Om jag hade läst beskrivningen innan jag sydde hade jag sett att Mönsterfabriken rekommenderar att man syr ner innerbensömmen med en stickning - för att undvika skav... Det ska jag göra på nästa par...

Med den här lilla justeringen av gylfen (och med en liten intagning i midjan) tycker jag att byxorna sitter PERFEKT. Dessutom är tyget i detta par också perfekt. Det är en bomullsgabardin med lite elastan i som jag köpte enkom för detta ändamål (sånt är ovanligt hos mig, jag köper oftare på känsla bara), hos Söders Tyger på Hornsgatan. Tyget i kombination med modellen ger den perfekta chinos-känslan helt enkelt, men jag ska sy dem i ull också, som en cool kostymbyxa... Annars såg jag igår att Söders tyger hade väldigt mycket bra tyger inne just för den här typen av byxor, inte minst ett svart G-startyg i bomull, med lite stretch, men jag köpte fler av deras skjorttyger i stället, så mitt shoppingsamvete blev för fullt!