“Beväpna dig med allting som du längtat å drömde om en gång”

I går fyllde jag år! Det är inte så att födelsedagar är jätteviktiga för mig, det har de aldrig varit faktiskt, och det är inte bara som jag säger, det är på allvar. Därmed inte sagt att det inte värmer att bli firad, och när jag kom till jobbet igår hade en kollega ställt en liten vas med så vackra blommor på min plats och dekorerat skärmen med en guldfärgad serpentin. Jag blev såklart jätteglad!

I år tog jag faktiskt lite “ansvar” för min födelsedag, just för att inte säga “det spelar ingen roll” och sen ändå vara besviken över att det inte “blev nåt”. Så jag hade frågat goda vänner om de ville luncha och fick blommor av dem när jag kom till East! Kände mig bortskämd faktiskt och påmindes om att det ju finns en massa fina människor i mitt sociala nät, människor som verkligen finns där för mig, när jag talar om att jag behöver dem.

På kvällen hade jag bokat bord på Torpedverkstan på Skeppsholmen, en ny restaurang som fått så gott betyg i DN att jag verkligen ville testa. Jag gillar ju dessutom Skeppsholmen skarp och eftersom jag hade siktet inställt på Grönan och Thåströmkonsert efteråt så var det ju smidigt att bara ta båten över. Ibland älskar jag verkligen Stockholm lite extra mycket! Middagen var kanonbra, hela “stor-flocken” var med och jag är så lyckligt lottad som inte bara har underbara barn, utan även underbara “svär-barn”! Thåström var bra, om än inte lysande, och det var OERHÖRT mycket folk på Grönan, det kändes faktiskt inte säkert alls.

Men nu vill jag prata byxor! Ni vet ju att jag har svårt för byxor, det är sen gammalt. Svårt att hitta snygga byxor i affärer, svårt att sy byxor, svårt att bära dem. Men jag har ändå en längtan, dels för att det faktiskt är ett sjukt praktiskt plagg när det är för kallt för att vara barbent i kjol eller klänning och en inte vill ha strumpbyxor, men det är ju - eller kan vara - väldigt snyggt också. I våras började jag därför sy dessa svarta byxor i manchester (köpt förra året från Textile Express). Jag använde Jalies mönster Eleonore som utgångspunkt, men justerat med fickor och en riktig gylf (som med fuskskinnbrallorna). jag kom så långt som till gylfen (då i våras alltså) när jag plötsligt ansåg att de blev jättefula och så la jag undan dem i UFO-högen!

Där låg de sen hela sommaren och skämdes, tills jag pratade med Ulrika och uppmanade henne att ta tag i ett par byxor som hon inte sytt klart, och insåg att jag borde leva som jag lär och sy klart själv! Och - jag är himla nöjd med att jag gjorde det! Det är inget fel på de här brallorna överhuvud taget! De är möjligen i största laget (det är lite stretch i) men jag har ju å andra sidan inte tvättat tyget (det gör jag AAAALDRIG!) så efter en tvätt blir de säkert ännu bättre.
Jag vet att det är supersvårt att se ordentligt när det är svart - men det är svarta byxor som är stöttepelare i min byxgarderob, så det får vara så!