I går fyllde jag år! Det är inte så att födelsedagar är jätteviktiga för mig, det har de aldrig varit faktiskt, och det är inte bara som jag säger, det är på allvar. Därmed inte sagt att det inte värmer att bli firad, och när jag kom till jobbet igår hade en kollega ställt en liten vas med så vackra blommor på min plats och dekorerat skärmen med en guldfärgad serpentin. Jag blev såklart jätteglad!

I år tog jag faktiskt lite “ansvar” för min födelsedag, just för att inte säga “det spelar ingen roll” och sen ändå vara besviken över att det inte “blev nåt”. Så jag hade frågat goda vänner om de ville luncha och fick blommor av dem när jag kom till East! Kände mig bortskämd faktiskt och påmindes om att det ju finns en massa fina människor i mitt sociala nät, människor som verkligen finns där för mig, när jag talar om att jag behöver dem.

På kvällen hade jag bokat bord på Torpedverkstan på Skeppsholmen, en ny restaurang som fått så gott betyg i DN att jag verkligen ville testa. Jag gillar ju dessutom Skeppsholmen skarp och eftersom jag hade siktet inställt på Grönan och Thåströmkonsert efteråt så var det ju smidigt att bara ta båten över. Ibland älskar jag verkligen Stockholm lite extra mycket! Middagen var kanonbra, hela “stor-flocken” var med och jag är så lyckligt lottad som inte bara har underbara barn, utan även underbara “svär-barn”! Thåström var bra, om än inte lysande, och det var OERHÖRT mycket folk på Grönan, det kändes faktiskt inte säkert alls.

Men nu vill jag prata byxor! Ni vet ju att jag har svårt för byxor, det är sen gammalt. Svårt att hitta snygga byxor i affärer, svårt att sy byxor, svårt att bära dem. Men jag har ändå en längtan, dels för att det faktiskt är ett sjukt praktiskt plagg när det är för kallt för att vara barbent i kjol eller klänning och en inte vill ha strumpbyxor, men det är ju - eller kan vara - väldigt snyggt också. I våras började jag därför sy dessa svarta byxor i manchester (köpt förra året från Textile Express). Jag använde Jalies mönster Eleonore som utgångspunkt, men justerat med fickor och en riktig gylf (som med fuskskinnbrallorna). jag kom så långt som till gylfen (då i våras alltså) när jag plötsligt ansåg att de blev jättefula och så la jag undan dem i UFO-högen!

Där låg de sen hela sommaren och skämdes, tills jag pratade med Ulrika och uppmanade henne att ta tag i ett par byxor som hon inte sytt klart, och insåg att jag borde leva som jag lär och sy klart själv! Och - jag är himla nöjd med att jag gjorde det! Det är inget fel på de här brallorna överhuvud taget! De är möjligen i största laget (det är lite stretch i) men jag har ju å andra sidan inte tvättat tyget (det gör jag AAAALDRIG!) så efter en tvätt blir de säkert ännu bättre.

Jag vet att det är supersvårt att se ordentligt när det är svart - men det är svarta byxor som är stöttepelare i min byxgarderob, så det får vara så!

Ni vet när alla bitar bara faller på plats? När inget yttre egentligen ändras, bara din egen syn på dem? Och du ser dig omkring bland det som är din vardag och plötsligt älskar du allt? Även det som veckan innan var irriterande och förhatligt? Inte sjutton vet jag vad det är som händer, vad det är som gör att allt plötsligt känns så där bra, jag är bara glad att det vänder ibland och att jag får vara med om det. Ännu bättre vore om jag kom ihåg det bättre också, kom ihåg att det faktiskt alltid vänder till sist. Men, livet ni vet? Det går ju inte att förstå sig på, man får bara försöka hänga med i svängarna, acceptera och hantera.

Den här svarta linne-toppen är den tredje uppsyningen av The Hoodie dress från The Assembly line. Jag hade en tanke dels om att få till en ärmlös topp som både är relaxed (för att den har huva) men också lite “snygg” för att det är linne och ärmlöst (det signalerar fest tycker jag). Å andra sidan kan jag ju bara ta en t-shirt under så funkar det lika bra på jobbet, eller hur?

Men, jag hade ju också fått idén om dragkedjan som jag så gärna ville testa. Dels för att den här modellen på huva hör att det blir lite “krage” fram, och jag är ju egentligen inget fan av hög krage. Det - och polokrage - är supersnyggt på andra men jag tycker inte att det är bekvämt att ha på mig. Huvan har ju dessutom en söm mitt fram så det var naturligt att sätta en dragkedja där och gärna en som är fullt synlig.

Om man googlar “exposed zipper” så hittar man en massa bra tutar på hur man ska sätta en synlig dragkedja mitt i ett tyg, det är inga svårigheter. I princip markerar man sitt mitt fram (ha mellanlägg där!) och sedan syr man en stödlinje med förkortade stygn runt om denna linje. Sedan klipper man —< längst ner, viker in kanterna, pressar och så syr man fast sin dragkedja. PLättlätt! Sen tar man på sig plagget, drar ned dragkedjan och inser att mellanlägget syns jättemycket och att det är jättefult på insidan - som ju kommer att synas hela tiden eftersom man ju VILL ha dragkedjan neddragen. Suck.

Men skam den som ger sig, det var ju bara att klippa till en bit så stor som infodringen skulle vara, markera mittlinje och sy stödlinjer även på denna del och sen sy fast räta mot räta på insidan, runt dragkedjan… Pilligt, men det blev riktigt bra till sist!

Linnetyget är från Merchant & Mills (Sweeps Scrim) och är så där fantastiskt trevligt att jobba med, och skrynklar precis lagom mycket. Jag har inte ändrat mer på mönstret än att jag förlängt klänningens livdel med 20cm, satt dit dragkedjan och sytt fast infodringar i ärmhålen…

Det b��sta jag vet med ett välkonstruerat mönster är att det alltid ger mig en massa idéer om hur jag ska “hacka” det. För den som inte är till fullo bekant med uttrycket “hacka mönster” så menar jag när man utgår från ett visst mönster men ändrar lite, gör om och lägger till. Ofta kommer den där inspirationen till mig när jag gör något helt annat än sy, inte sällan har jag fått idéerna i löpspåret.

Det här är samma mönster som The Hoodie dress från Assembly line som jag visade häromdagen. Eftersom det mönstret redan är avskuret i midjan så var det ju en lätt sak att bara använda den övre delen och ta bort fickorna, och så hade jag min blus. Eller ja, jag förlängde den ju också med 14 cm, men det gjorde jag bara genom att förlänga styckena, inte genom att klippa isär mitt på och fixa och trixa som man måste göra om man ska förlänga ett liv som är för kort i förhållande till ens kropp.

Jag har sytt den i en tunn och väldigt mjuk i viskos (vävd) som jag hittade på Ohlssons rea i somras, och jag vet att jag sa att jag var färdig med mönstrat och färgglatt för i år, men den här slinker ändå igenom tycker jag. Den är visserligen både mönstrad och färgglad, men den är ju ändå i så pass sobra färger att den andas höst, eller hur? Och så är ju bottenfärgen blå, min nya favoritfärg, och så går den så fint till denim…

Jag har satt muddar i ärmsluten och kantat huvan med en remsa av samma mudd (4 cm bred) som jag sydde fast dubbelvikt mot rätan och sen stickade ner med en söm helt nära kanten. Jag gjorde samma sak med fållen, trots att jag först hade tänkt ha den helt rak bara, men det är inte så mycket fall i tyget, det är lite för “flimsigt” så jag satte till sist samma sorts remsa av mudd nedtill som i huvan. Jag gjorde den kanske 80-85% kortare än det vävda tyget, så att den skulle dra åt lite, men inte så mycket som man gör med en halsringning (som jag gör 70-75% kortare).

Det jag gillar med den här är att det är en blus som känns som en mjukiströja, men är mer klädd som en blus utan att vara strikt som en blus - ja ni fattar. Har jag förresten påpekat att det är inprovningar i ärmen i höjd med armbågen? Sånt gillar jag, min kropp är 3D (minst) och då ska kläderna också vara det.

Så, med tanke på hur mycket jag har gnällt om priset på det här mönstret så tycker jag verkligen att jag har fått valuta för pengarna och jag ska sluta gnälla. Den här gången var det kvalitet som kostade, inte nån jäkla hype eller varumärkesfixering. Ett bra och genomarbetat mönster med fin konstruktion helt enkelt. Jag har redan påbörjat min tredje variant och det är värt priset.

Och nä - jag är inte sponsrad, jag vill bara lyfta något jag gillar (och jag tycker fortfarande att de borde ha fler storlekar på mönstret!).