”Unge, saknar du att inte vara astronaut?”
Rubriken kommer från Säkert! Annika Norlins låt ”Jag som blev kvar” och den passar på så många sätt. Dels är den ju sjukt bra, och den berör ämnen jag ofta tänker på, tex saknad och huruvida man kan sakna något man inte haft. (Jo, det kan man såklart.)
Men jag tänker på att man också kan sakna sånt man inte vill ha, sakna människor man inte vill ha i sitt liv. Det låter kanske märkligt men så himla konstigt är det ändå inte. De flesta människor har ju en hel uppsättning egenskaper, av vilka somliga kanske är underbara medan somliga är svåra att stå ut med. Och i de flesta fall väger de positiva egenskaperna över och man har fördragsamhet med de dåliga. I andra fall är det tvärt om, trots att personen i fråga har sidor du tycker mycket om så väger de andra sidorna tyngre och du kanske väljer att avstå från att umgås. Men du kan ju fortfarande sakna den personens positiva sidor, eller hur?

Men ok, nu släpper vi de filosofiska tankarna och pratar om den andra anledningen till att Säkerts låt är ett bra val idag. Hon sjunger om en astronaut! Det gör även Kent i låten ”Det blåser på månen”, de sjunger också om en kostym som inte passar och en klänning som skaver…

Den här klänningen skaver inte någonstans faktiskt, men det visste jag ju sen innan, att mitt omritade Cleo-mönster från Tilly & The Buttons passar utmärkt. Det jag inte visste var om det skulle funka med det här galna tyget…

Vem kommer förresten på tanken att göra ett tyg som heter “Astronauts & Roses”? Det är en blandning av ull och silke, och det är köpt från Ditto fabrics i England. Eftersom jag först hade tänkt sy en vanlig kjol så köpte jag bara en yard, därför har jag fått trolla lite för att få ut en hel Cleo, infodringarna är i annat tyg och mönsterpassningen är obefintlig.

Så särskilt många astronauter är det ju inte heller, bara två, en fram och en bak, men man kanske inte behöver fler astronauter än då? Ha ha ha… Och ja, jag ser att hängslet är vridet bak, men när det är den här typen av knäppning är det lätt fixat!

Jag löste fästet med hängslena på ett annat sätt den här gången, för er som kommer ihåg att jag hade mina funderingar på detta när jag sydde den gröna. På det här sättet blir de lite mindre framträdande, men fortfarande fullt öppningsbara. Följ länken till den gröna förresten om du vill veta vilka ändringar jag har gjort i mönstret, den här och den gröna är samma.

Nå, vad sägs? Rosor och astronauter i rymden funkar väl? Ett tag fick jag för mig att den såg ut som en julduk - men jag som ALDRIG har dukar, varken jul- eller andra har släppt det nu, och som Ulrika lite torrt sa “Jo men astronauter ger ju verkligen julvibbar…” Nä, inte direkt va?