Header

Idag började jag fredagen på bästa sätt med en god färgsprakande frukost bestående av avokadomacka, juice med granatäpple, citron, apelsin och lite rödbetspulver, och kaffe såklart. Sigge fick smaka både avokado och juice och återigen har han bevisat att han är en allätare. Det spelar ingen roll hur surt det är. Elaka som vi är så blev vi ju tvungna att testa lemon challenge på honom när han var liten och han gjorde inte en min. Lite tråkigt ändå. Jag satt redo och skulle filma hans ansiktsuttryck men han bara slickade och ville ha mer😅.

Nu jäklar ska vi bli av med den här envisa förkylningen som försvinner och sedan kommer tillbaka lika snabbt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Kollade igenom mina gravidbilder som min duktiga vän Greta fotade i v37 om jag inte minns fel. Och jag måste säga att när jag ser dom så saknar jag magen och graviditeten lite. Den gosiga kulan och dom små sparkarna som höll en vaken dygnets alla timmar. Men bästa av allt var spänningen och nyfikenheten på vem det var som gömde sig där inne och allt nytt man fick uppleva.

När jag ser en gravid kvinna idag blir jag lite avundsjuk. Såklart att det är bättre och roligare på alla sätt och vis att ha min lilla groda utanför magen, missförstå mig rätt. Men att vara gravid var för mig helt fantastiskt. Att få vara med då en liten människa utvecklas var så häftigt, och om jag får vara med om det igen ska jag njuta ännu mer. För det är viktigt att att inte ta det för givet, man kanske bara får en chans och då är det ju onödigt att gräma sig över att inga kläder sitter snyggt eller att höfterna pekar åt shotahejti. Jag älskar att kolla på bilderna från graviditeten för jag tycker dom är så fina. Men det är fortfarande svårt att förstå att det var Sigge som låg och gottade sig där inne.

Likes

Comments

Resor

Vi är sugna på att åka på en resa när Kims hockeysäsong är över. Mest troligt blir det någon gång i slutet av april/början av maj. Men vart åker man då? Vi vill helst inte åka FÖR långt eftersom vi bara ska vara borta en vecka, och det ska heller inte vara FÖR varmt då vi reser med Sigge. Vi har varit lite inne på Algarve. Varken jag eller Kim har varit i Portugal så det hade varit roligt att se något nytt. 

Om ni har några erfarenheter av Algarve eller tips på andra resemålet får ni gärna dela med er💗

Bilder från Pinterest

Likes

Comments

Vardag

Idag vaknade jag av mig själv och fick en mindre chock när jag såg att klockan var strax innan 10. Sigge är en minst sagt opålitlig väckarklocka. Jag som skulle se upp och kika OS. Hehe. Men oh så skönt det var att sova ut. Jag tog med mig lilltrollet upp och busade ungefär en timme, sedan var det dags för en tupplur igen. Verkar vara en sovardag idag. Sigge har sånna ibland och då är det bara att passa på att få saker gjort. Kim kommer hem snart och då tror jag vi ska passa på att städa innan vi lagar lunch. Vi har verkligen haft några lata dagar, knappt så att vi har lämnat lägenheten. Men efter den här sovmorgonen känner jag mig pigg och utvilad så idag ska jag fasen ta mig till gymmet. Nu har jag sagt det högt så nu finns det ingen återvändo. (Eller?)

Siggebus har verkligen växt så sjukt mycket dom senaste veckorna. Att han har haft en växtperiod råder det ingen tvekan om. Igår fick jag en chock när jag skulle ta på honom en mössa från Minirodini som för två veckor sedan var för stor och åkte ner över ögonen och nu plötsligt satt tight. Blir intressant att se hur mycket han väger nu. Senast när vi vägde honom, just innan han blev 4 månader vägde han 6060g❤️

I veckan har vi inga planer alls förutom på söndag då slutspelet börjar för Kim. Då kommer det bli väldigt intensivt med matcher varannan dag, så det känns skönt med en lugn vecka utan massa saker inplanerade.

Finns nog inget gosigare än det här💗 Inte konstigt att det blir många lata dagar.

Ha en mysig dag!

Likes

Comments

Godmorgon! Imorse fick det bli en semmelsmoothie till frukost då i princip alla bär och frukt var slut här hemma. Kanske inte låter så gott, men fasen så god den blev! Lite som go nuts på Naked juicebar. Nötterna och bananen gör dessutom att den blir väldigt mättand.

Mixa:
Fryst banan
Mandelmjölk
Kanel
Kardemumma
Vaniljpulver
Cashewnötter
En nypa salt

Likes

Comments

Helgen i bilder, Familj

Vi har varit på hockey och hejat på pappa💗

Enda gången Sigge kan sitta helt still i 1 timme eller 2 utan att röra sig ur fläcken är när vi är på hockey. Han är så go där han sitter och bara kikar på allt som lyser och rör på sig💗

Vi har ätit massa god mat. Sigge var nådigt sugen på att smaka.. Helén också 😉

Sigges tandkött kliar så mycket så han blir alldeles galen om han inte får något att bita på. Så servitrisen gav honom en brödkant som han fick gnaga på. Väldigt uppskattat!

Det har regnat nästan hela helgen så det blev en hel del hemmamys✨

Gosunge💗

Hoppas ni har en mysig helg!

Likes

Comments

Familj, Vardag

Hej alla fina! Till och börja med, TACK för all positiv respons på min förlossningsberättelse. Blev SÅ glad för alla fina ord! Det är alltid lite läskigt att publicera så personliga texter, och bilder för den delen. Men det är ju så roligt att ha kvar. När jag skrev den satt jag och skrattade, grät och rös. Nästan som att jag upplevde förlossningen igen. Idag kommer jag ihåg varenda liten detalj från den dagen, och tack vare min förlossningsberättelse kommer jag fortsätta göra det. Alla som genomgår en förlossning borde skriva en berättelse, oavsett om det är en positivt eller negativ upplevelse så är det bra att skriva av sig lite tycker jag. Sedan tycker jag att det är så roligt att läsa andras. Under graviditeten läste jag mängder av olika berättelser och så lyssnade jag på podden vattnet går. Ett tips till alla gravida. Där får man bland annat ta del av olika kändisars förlossningsupplevelser samt lite även tips inför förlossningen.

I helgen har vi svärföräldrarna på besök så ikväll tänkte vi åka till Zürich och kika på Kims hockeymatch. Nu på förmiddagen har vi mest tagit det lugnt och gosat här hemma. Vi har precis käkat palt (!!) som Kims farmor skickade med. Så gulligt! Och sablarns gott.

Det är roligt att Sigge har börjat sitta vid matbordet. Han är så nyfiken på allt just nu och iakttar varenda tugga vi stoppar i munnen. Vi har börjat ge lite smakprover, men än så länge blir det mest bara mosad frukt och lite potatis. Vill inte att han ska få mersmak redan så att bröstmjölken blir ointressant. Jag siktar ju få att amma tills han är 6 månader åtminstone.

Så gullig i sin body från Villervalla💙 Tack fam Adolfsson för den!

Klart man är glad, det är ju fredag!

Ha en mysig dag och kväll! Puss

Likes

Comments

Förlossning, Graviditet, Familj, Om mig

Den första oktober var en solig söndag och jag och Kim var nere på stan för att hitta en present till min syster Iza som fyllde år dagen därpå. Jag var pigg och hade inga krämpor alls. Kroppen kändes faktiskt bättre än på länge och dom små förvärkarna som jag hade haft sedan några veckor tillbaka var som bortblåsta. Jag minns hur jag sa till Kim "han kommer aldrig komma, jag känner inte ens av att jag är gravid", och så var det faktiskt. Jag hade turen att må så otroligt bra hela graviditeten, det hann inte ens bli tungt innan det var över. Jag fick sammandragningar tidigt men dom gjorde inte ont, och förvärkarna hade jag bara dom sista veckorna.

Den här bilden tog jag innan vi slank ner på stan. Man ser verkligen hur långt ner han ligger!

Pastauppladdning deluxe!

På söndag kväll drog vi hem till Messy och Moa och åt en magisk lasagne. Vi pratade om hur sjukt det är att han snart är här, men att jag trodde att det skulle ta någon vecka till. Mätta och belåtna åkte vi hem. Kim som hade varit skadad skulle göra sin första träning dagen efter så vi åkte hem hyfsat tidligt och kröp till sängs direkt. Kim ställde väckaren på 07 och innan vi släckte skickade ett sms till Iza. Jag frågade om hon kommit på något mer som hon önskade sig eftersom vi inte hittade något roligt på stan. Hon svarade "Jag önskar mig Sigge". haha tänkte jag.

Den andra oktober

Jag som brukade vakna ca 5 gånger per natt för att kissa, sov hela natten och vaknade av Kims väckare. Yrvaken tryckte han på snooze och somnade om. Jag låg vaken och kände mig ovanligt pigg och utvilad. Konstigt att jag har fått sova en hel natt tänkte jag, det hade jag inte gjort på flera månader. Jag sträckte mig för att ta min mobil från sängbordet och då känner jag hur det plötsligt knäppte till. Högt! Jag frös till och låg helt stilla några sekunder, hoppas hoppas att det är det är klicket jag har läst om när det går hål på fosterhinnan. Men det hände inget. Jag tog telefonen och la mig på kudden igen och då känner jag det! Det blev varmt och blött. KIM!!!! Han flög upp "VAD?!" säger han panikslagen. "Jag tror vattnet gickt!" Kim ser överlycklig och helt chockad och ut och utbrister "GÅ! Jag vill se!" Jag hasar mig ner från sängen och går bredbent, vi trodde typ att det skulle forsa ut som på film haha! Men till bådas besvikelse så hände ingenting mer. En liten liten fläck på lakanet, annars inget.

Jag gick till toaletten och ringde sedan till förlossningen och sa att jag tror att vattnet kan ha gått men att jag är osäker eftersom att jag inte värkar eller något. Barnmorska bad oss då komma in klockan 10 för undersökning. Jag hoppade in i duschen och Kim gjorde frukost. Kim försökte hela tiden få mig att ta det lugnt och vila men jag var så extremt laddad och glad så det var helt omöjligt att ta det lugnt. En svag mensvärk började smyga sig på och det var då jag förstod att det verkligen var på g. Vi åt frukost och pratade om hur sjukt det var att vi kommer bli föräldrar, idag! Vi båda var så pirriga och fnissiga. Jag ringde mamma och skrev till min familj och mina närmsta vänner.

Nu gick det fort 

Efter att vi hade ätit frukost, fick Kim ta bilen och hämta en vetekudde hos Amanda. Jag hade bara en hemma och värkarna började komma både fram och bak i ryggen. Det var fortfarande hanterbart. Är det såhär det ska kännas så är det ju inga problem tänkte jag, hehe. Jag övade på att andas igenom värkarna men det var knappt så att det behövdes till en början. Efter en stund började jag klocka värkarna men det var omöjligt. Dom kom nästan hela tiden, kanske var 1-2 minut mellan, fast dom var fortfarande hanterbara. Men smärtan stegrade hela tiden och klockan halv 9 började det på riktigt. Helvetes jävel vad ont det började göra. Det går inte ens att förklara hur det kändes. Man har ju aldrig upplevt en sån smärta förut.

Mitt i all smärta så fick jag för mig att ringa min barnmorska Åsa för lite pepp och råd. Under samtalet gjorde det så ont att jag inte kunde prata när det kom en värk. Frida, jag hör att du har väldigt ont och värkarna kommer tätt, åk in. Envis tänkte jag att vi väntar till klockan 10 när vi har tid. VI gick igenom andningen i telefonen hon önskade mig lycka till. Världens bästa barnmorska.

Ett stopp i rondellen

Under tiden jag pratade med Åsa hade Kim börjat packa in i bilen. Jag tog några värkar till, och runt halv 10 gick det inte längre. Nu var det dags att åka in. Fort.

Bilresan var det värsta under hela förlossningen. Vetekuddarna for åt alla håll och jag ålade runt i bilen för att hitta någon position som gjorde mindre ont. När vi kom upp för lasarettsbacken kände jag ett illamående som kom från ingenstans. Vi stannar i en rondellen, med björklövenbilen dessutom, och jag hasar mig ut och kräks.. haha, alltså tänk dom som såg det här.

In i bilen igen och mot förlossningen. På parkeringen kom en värk till och jag börjer mig mot huven. Här vill jag helst bara lägga mig ner och dö. På riktigt. En gubbe och ett ungt par kollar på mig. Så fort värken var över samlade jag mig och började småspringa mot entrén. Haha tänk er, höggravid och förbannad kommer jag löpandes för att det gör så jävla ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag minns hur jag mitt i löpet hör en smäll och jag kikar bak. Där ser jag Kim som en packåsna bärandes på hundra grejer och mac-booken ligger på marken. Jag bara suckar och springer (vaggar) vidare.

8 cm öppen! 

På förlossningen kommer en barnmorksa fram och hälsar och ber mig sitta och vänta eftersom det inte finns något undersökningsrum ledigt. PÅ RIKTIGT? Driver ni? Jag går fram och tillbaka i korridoren i ett jäkla tempo och tar värk efter värk. Tillslut ser jag en barnmorska "Jag måste få ett rum, det går inte längre! Jag kommer spy igen”. Då blev det fart. Nu i efterhand har jag fått veta att det mest troligt var för att man kan kräkas när man är runt 7-8 cm öppen och barnets huvud tar i spinaetaggarna. Och det var väl kanske det barnmorskan förstod. Och riktigt, när hon undersöker mig är jag 8 cm öppen (!!YEY!!) och jag blir direkt förflyttad till en förlossningssal.

Lustgasen blev min bästa vän

Vi kommer in på rummet och bli direkt uppkopplad på CTG-apparaten. Det enda jag kan få fram är smärtlindring. Men läkaren säger att jag inte hinner få det och att jag får klara mig på lustgas det lilla som är kvar innan krystfasen. Jag kommer dö utan smärtlindring. Men så introducerar hon lustgasen och jag fick sitta på en stor medicinboll. ”När du känner att en värk är på gång tar du några djupa andetag samtidigt som du guppar på bollen”. Efter tre djupa andetag släpper jag masken och vänder mig om till Kim. Jag skrattar och säger att han måste prova. Jag blev helt borta, på ett underbart sätt. Efter det här släpper jag aldrig masken igen. Inte ens under krystfasen. Vi blev bästa vänner.

Jag kände såklart fortfarande smärtan men på ett annat sätt. Smärtan blev flummig och det kändes nästan som att jag hade lämnat min egna kropp. Jag sa saker som jag vet var konstigt, men just där och då kändes det normalt. Men jag minns allt som hände, och det är jag väldigt glad för. Jag minns en gång då jag vänder mig mot Kim och ler, ni vet som när man är riktigt packad, och frågar om vi var ensamma. Han började skratta eftersom just då är är det typ 5 andra personer inne i rummet.

En av dom hette Erik och han var en AT-läkare och var med under hela förlossningen. Av någon anledning satte sig hans namn på mitt minne. Stackarn. Eftersom hans namn var det enda jag kunde så fick han all skit. "TA I ERIK!" skrek jag när han tryckte för mesigt på mina höfter. och när barnmorskan bad honom stänga av CTG-kurvan fick jag för mig att han stängde av lustgasen. "ERIK HAR STÄNGT AV LUSTGASEN!!" haha stackars Erik, han sa inte ett ord.

Krystfasen

Plötsligt känner jag hur värkarna börjar kännas annorlunda. Det blev ett extremt tryck neråt och det känndes som att jag skulle bajsa på mig. Sjukt obehaglig känsla. "Det ska kännas så, för nu Frida är det dags att börja krysta" hör jag barnmorskan säga. Ä n t l i g e n. Krystfasen tycker jag var den bästa delen av förlossningen. Äntligen fick jag ta i och jobba när värken kom. "När nästa värk kommer tar du i allt du kan, använd kraften inåt utan att skrika". Jag känner värken komma och jag bara vrålar in i masken, på ett djuriskt sätt Haha.. "Frida, inte skrika, använd kraften och pressa på, kom igen". Barnmorskan var väldigt tydlig och allvarlig hela tiden.

Efter varje värk säger jag att det inte hände något. För det kändes verkligen så. Det kändes faktiskt lika omöjligt som att få ut en apelsin ur näsan, eller en kokosnöt ur rumpan. Jag tog i för allt jag var värd men inget hände. Rummet började fyllas på med personal men den enda jag hör är min barnmorska och Kim. Kim var verkligen lugnet själv och det var så skönt. Under hela förlossningen höll han min hand och jag kramade om den det hårdaste jag kunde. Jag och barnmorskan hade sån bra kontakt, hon bromsade mig när jag hade för bråttom och lyfte mig när det kändes som allra värst. Bra Frida, nu händer det jättemycket. Känn här så känner du hans huvud, han har mycket hår”. Jag fick panik. Nej jag vill absolut inte känna. Men efter nästa värk säger hon det igen och då lyssnar jag. Och vilken jäkla kick och energi jag fick av det. Snart är han här!

Efter nästan en timmes krystande, men som kändes som 5 minuter, säger barnmorskan ”Frida.. Nu släpper du masken och föder ditt barn. Du kan bara andas genom sista värken så kommer han”. Det var en så sjuk känsla. När trycket och värken kom andades jag lugnt och tittade ner och såg vår lilla Sigge komma till världen. Jag kände hur Kim kramade om min hand hårt, jag vände mig mot honom och ser tårarna rinna ner för hans kinder. Det var så fint. Så obeskrivligt fint. All smärta försvann och det kändes som att hela världen stannade upp. Men så kom ett ljust litet skrik och bröt ögonblicket. Jag tittade upp och ser barnmorskan komma mot oss. Hon lägger ner han på mitt bröst och han slutar skrika. Han slår upp sina små mörka ögon och bara tittar på oss. Det är ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma. Tårarna bara rinner. Sigge, vår älskade lilla underbara Sigge. Välkommen till världen.

Kl. 13.11 föddes vår lilla Sigge. 3625 gram, 50 cm lång och ett huvudomfång på 33 cm.

Trött men lycklig <3 Lägg märket till min rödlila näsa från lustgas-masken som hade suttit klistrad i 3 h, haha!

Nu lämnar jag er, låt han ligga så kommer han själv söka sig fram till ditt bröst, säger barnmorskan och lämnar rummet. Efter nästan en timme kommer hon in igen. Visst har han sugit? Nope. Det hade han inte gjort, han hade bara legat mellan mina bröst och kollat på oss och sugit på sin lilla tummen. Och vi hade knappt reflekterat över det. Det kändes som det hade gått 5 minuter sedan hon lämnade rummet. Vi var så upptagna med att iaktta varenda liten rörelse och kroppsedel.

Här är han 1 timme gammal. Titta vilken liten pussmun <3

För första gången i pappas armar <3

Vi fick ett rum på BB och blev så glada när vi fick veta att Kim fick sova kvar.

Det ska börjat i tid. Redan första kvällen på BB låg Sigge på pappas bröst och kikade hockey.

Efter 2 dagar på BB var amningen igång och vi kände oss redo för att åka hem och börja familjelivet på riktigt.


Förlossningen tog ungefär 3 timmar ganska precis från det att vi kom in. Trots att värkarna var riktigt vidriga var smärtan ändå hanterbar och jag kände att min kropp visste exakt vad den skulle göra. Det är liksom skillnad när det är en ”positiv” smärta och man vet varför det gör ont. Kim var ett underbart stöd och barnmorskan var precis som jag önskade, bestämd och tydlig.

Jag har ju ingenting att jämföra med, men jag tror att de flesta kvinnor som vill ha barn har fantiserat om hur det kommer kännas att föda, och det här var 100 gånger bättre än jag någonsin kunnat drömma om. Med det här vill jag verkligen inte provocera någon genom att försöka försköna min upplevelse, jag förstår att alla går igenom olika förslossningar. Men min förlossning var verkligen en häftig upplevelse. och jag känner mig så ödmjuk och tacksam inför vad min kropp klarar av och vilken urkraft som finns inom en. Kvinnokroppen är verkligen helt fantastisk.

Kim, det här gjorde vi fan bra!

Likes

Comments

Recept

Tänkte dela med mig av ett litet middagstips. För några dagar sedan lagade vi smörstekt gnocchi med svamp, bacon, basilika och citronvinägrett. Det blev en riktig höjdare. Det bästa med gnocchi är att man kan variera sås och tillbehör efter vad man har hemma.

Om ni inte har provat att steka gnocchi förut så måste ni testa. Det är så mycket godare än kokt. Vill man inte knåda ihop egna så kan man ju alltid köpa färdiga. Ett perfekt substitut till vanlig pasta. Enkelt, snabbt och gott. Servera med det ni tycker om samt en fräsch vinägrett, pesto eller en kanske en god tomatsås. En rätt samgår hem hos dom flesta, barn som vuxna!

Likes

Comments