Ett år utan dig pappa

För ett år sedan lämnade du oss. På ett sätt känns det som att det var igår som jag senast såg dig, samtidigt som det känns som att det var en evighet sen. Jag får nog medge att vardagen är lättare nu än vad det för var lite mindre än ett år sen, men det går inte en enda dag utan att jag inte tänker på dig. Jag vill inte säga att man blir van, men man måste ju gå vidare med sitt liv och försöka leva det fullt ut.

Det går såklart upp och ner. Ibland kraschar jag och bara stor bölar av sorg och saknad. Det var så mycket vi inte hann göra, så mycket vi inte hann säga. Så mycket som du missat under bara ett år. Trots att vi åkt ett helt varv runt solen utan dig kan jag inte förstå att du inte längre finns och att jag aldrig mer kommer se få se dig igen. Det går fortfarande inte att ta in. Jag är så ledsen att jag tog dig för givet, jag trodde vi hade mer år tillsammans.

Det är så jobbigt att aldrig få svar på alla frågor. Så jobbigt att du valde att göra som du gjorde eftersom jag inte enbart kan sörja och sakna dig, utan att samtidigt vara arg på dig. Du är så saknad och jag vill bara skriva "snälla kom tillbaks", men då kommer alla tycka jag är löjlig och säga att du aldrig kommer göra det. De har nog tyvärr rätt, även fast jag inte helt vågar inse det.

Du skulle varit här nu. Saknar dig så enormt älskade pappa.

Gillar

Kommentarer