kibera

Tja!! Idag är det tisdag vilket är den sämsta dagen på veckan enligt mig, jag hatar tisdagar. Dagen har ändå varit helt okej, jag hade idrott på morgonen och då körde vi styrketestet som vi ska arbeta med några veckor framöver. Sedan hade jag en timme och tjugo minuters franska vilket är en mardröm för mig. Jag läser franska 4 och lektionerna går egentligen ut på att jag sitter och hoppas på att min lärare inte ska fråga mig eller prata med mig på franska men när hon väl gör det förstår jag ingenting, jag säger något som jag inte förstår, hon rättar mig, jag förstår fortfarande ingenting, hon fortsätter prata och jag förstår inte vad vi pratar om, sedan frågar hon mig något igen och då svarar jag på antingen svenska eller försöker mig på franska vilket egentligen slutar med att jag sitter och pratar engelska/franska/svenska och bygger ihop egna meningar som är helt inkorrekta och sitter som ett frågetecken lektionen ut. Jag hoppas iallafall att jag blir godkänd så att jag får min meritpoäng iallafall.

Efter skolan så gick klassen på kiberawalk som tog ungefär två timmar. Kibera är afrikas största slumområde med 1.5 - 2000000 miljoner människor som lever där. Vi gick inte alls långt innan vi kom fram till området. Alltså bor vi vääldigt nära kibera. Vi gick över en järnväg och sedan följde vi en lång väg med olika stånd och små butiker på sidorna. Det var fullt med människor och musik som spelades från olika håll. Desto längre vi gick desto mer skräp bestod gatan av. Tillslut viker vi av och går ner mot början av slummen. Vi går in på en liten väg mellan flera olika plåtskjul, det är trångt och marken vi går på är fullt av skräp, gropar lite här och där, det ligger plankor man behöver gå på för att ta sig vidare. Vi passerade en flod som bestod av skräp, det doftade väldigt illa och det gick runt grisar i leran och människor bor här. Kibera är stort och vi vandrade inte runt hela men det vi såg var nog tillräckligt. Det fanns hur många barn som helst som var så himla söta och snälla. Alla ville komma fram och hälsa och göra high five och alla frågade konstant ''how are you''. Det fanns många vuxna som också hälsade på oss och var jätte trevliga.

Klassen blev indelade i grupper så vi gick sju i varje grupp med en person som bor i kibera som visade oss runt i grupperna. Den personen som gick med oss hette Happiness (finaste namnet någonsin) och hon var jättesnäll. hon har växt upp i Kibera och bott där i hela hennes liv.

Det är väldigt viktigt att poängtera att det vi gjorde inte var slumturism. Vi har diskuterat mycket om slumturism och det är något som jag är väldigt emot. De flesta protesterade i klassen inför kiberawalk då vi förknippade det med att vi skulle gå på slumturism. Slumturism handlar om att ett stort gäng går med en guide som tar betalt som visar en kibera. Jag känner själv att det var jobbigt att vistas i Kibera eftersom att man kommer som en vit privilegierad person för att kolla ner på personerna som bor där och deras fattigdom. Det var självklart inte så det var men jag är rädd att många som bor där uppfattar det som det.

Nu var skillnaden att vi hade blivit inbjudna av en organisation som heter walewale där vi fick följa med dom och gå runt i kibera, integreras med personer som levde där för att förstå hur det är. Dom på walewale sa även också till oss att det är bättre att gå runt i små grupper med en person som faktiskt bor i kibera och känner folk där eftersom att då tar inte dom som bor där så illa upp - utan tycker att det är trevligare. Istället för att åka i en buss med kameror och fota personer och deras hem bakom ett fönster som är mer förnedrande eftersom att det förknippas som om man vore på zoo eller safari så gick vi runt med människorna som bodde där och pratade och integrerades med dom.

Kibera och egentligen alla slumområden har en negativ och dyster framställning vilket till viss del stämmer. Men det finns så mycket mer. Många personer som har en höginkomst bor kvar i Kibera för att man inte vill lämna sina vänner och familj. Det är en skön stämning på många ställen eftersom att alla känner alla, alla pratar med varandra och man hör många skratt. Sen är det extremt sorgligt att det är en sån stor fattigdom eftersom att många går hungriga om dagarna och hemmen delas med allt för många människor. I ett ''hus'' kan det bor upp mot 13 personer där det bara finns 1 säng. Men samtidigt finns det många skolor och barn som springer runt och leker och går i skolan så bilden av slumområden är väldigt skev.

Jag är jätteglad att vi fick gå dit och kolla för nu kommer jag aldrig mer klaga att jag bor i en liten lägenhet och tycker det är trångt och litet när det kunde vara mycket, mycket värre. Jag skrev även upp mig som volontärarbetare på walewale som tar hand om barnen och ungdomarna i kibera så att dom kan komma dit och hitta på kreativa saker eller få hjälp med läxor eller bara hänga. Syftet med organisationen är att man vill visa alla barn att man kan vara så mycket mer är stereotypen av dom som bor i slummen, att dom ska få växa upp med en positiv syn på framtiden genom kreativitet och kunskap istället för att växa upp inom de negativa ramarna för slummen. Att låta ett barn få vara barn och rita och måla, dansa, spela trummor och leka vilket är så sjukt viktigt och jag ser jättemycket framemot att få gå dit och vara med dessa underbara barn. <3 Jag har inga bilder för att jag skulle aldrig kunna gå runt och fota i kibera så vi hade inte ens våra telefoner med oss men kan säga att jag har extremt blandade känslor efter besöket.

Gillar

Kommentarer