karibu

Idag har vi varit lediga på grund av en muslimsk högtid som heter Idd-ul-Azha så jag och 6 andra tjejer bestämde oss för att gå till Junction för att äta frukost på art caffé. Det är ett jättetrevligt café där dom serverar både frukost och andra måltider. Vi gick tillbaka till skolan vid 12 ca och medans dom som är över 18 åkte till den svenska ambassaden för att rösta, gick jag in på mitt rum och kollade på youtube och somnade så jag sov till 16.00 ca. Jag har varit jättetrött idag trots att jag redan sover mycket men det kanske har och göra med att man har fått så mycket intryck i en veckas tid och aldrig har haft tid att slappna av och ta in allt..

Iallafall så ska jag presentera Kenya utifrån det lilla jag har sett hittills vilket egentligen inte är mycket alls haha.. Något som ingen tror på är att det är KALLT här i Kenya. Jag sover med två mjukisbyxor, tre tröjor, sockor, vantar, mössa och täcke. Skolan sa att det skulle vara kallt i början eftersom att det är höst här i Kenya, men jag tror ingen hade räknat med att det skulle vara såhär kallt. Mot nätterna sjunker temperaturen till kanske 10 grader iallafall och det finns ingen värme i husen och det känns inte som att husen är så bra isolerade så man fryser jättemycket. Dagarna är också kalla men så fort solen tittar fram så blir det varmt men det händer typ aldrig. Vi får stå ut i några veckor till innan det blir varmare...

Trafiken är något man måste passa sig för. Jag har inte sett några övergångsställen här än, så när man ska gå över gatan måste man springa fort över när det blir en liten tom lucka. Folk kör relativt fort och det är bilar som åker hela tiden så det är faktiskt ganska läskigt när man ska över gatan. Trafiken är faktiskt en av de största faktorerna till dödsfall här i Kenya och därav har vi fått information om att vi inte får åka lokala bussar eller med vissa taxi bolag osv.

Utöver det där lilla som jag hade att berätta om Kenya så känns det verkligen inte som att jag är här. Jag hade en dröm inatt om att jag var i Borlänge och att allt var som vanligt, jag hängde med mina två bästa vänner Ida och Wilma, åkte hem till farmor och fikade och somnade sen i den lilla lägenheten jag bor i hos pappa. Sedan vaknade jag och var helt förvirrad om vart jag var men det tog inte lång tid innan verkligheten kom ikapp. Att det här är min verklighet ett bra tag framöver är på ett sätt obegripligt eftersom att det inte känns som hemma än. Allt är helt olikt mitt hem i Sverige och min vardag där. Det är en otroligt stor omställning och jag tror verkligen att inte alla skulle klara av den. Det krävs en stor mental styrka att lämna hela sitt liv för att åka flera hundra mil hemifrån, helt ensam. Uppfatta mig inte fel nu, jag trivs hittills jättebra, jag har kul och umgås med många nya vänner, men så fort man är ensam känner man sig som den ensammaste personer i världen. I den stunden önskar jag mest av allt att min familj och mina vänner hade varit här med mig eftersom att dom är en sån stor del utav mitt liv och en stor del av mig. Det är liksom min trygghet. Men livet är ingen dans på rosor och ibland måste man lämna sin trygghet för att kunna stå på egna ben och finna en trygghet i sig själv, vilket jag tror att det här året kommer att hjälpa till med.

Här är iallafall bilder från dagens frukost på art caffé med detta häääärliga gäng.

Gillar

Kommentarer