jag längtar hem

Som rubriken lyder så längtar jag hem. Jag vet att jag skrev för bara några dagar sen hur jag skulle kunna tänka mig att bo här för alltid, men det har ändrats ganska hastigt.

Jag tror att hemlängtan har kommit eftersom att ''semester-känslan'' har börjat gått över. Det är även väldigt mycket plugg i skolan och jag har blivit sjuk. Det går antingen magsjuka på internatet då minst 20 st är sjuka eller så är det matförgiftning, vi alla har iallafall samma symtom.

Med detta har hemlängtan börjat kommit åt mig ganska rejält. Det är speciellt när man är magsjuk som det är jobbigt att det inte riktigt är någon som tar hand om en, som det brukas hemma. Jag känner mig liksom ensam. Jag känner även en stor saknad efter allt. Efter Sverige och allt vad det innebär. Jag saknar svenskt mat. Jag saknar tacos, godis, max hamburgare osv. Jag saknar hela vägar, att gå ut i mörkret, att kunna ta en promenad själv, att åka buss och göra vad man vill. Men framför allt saknar jag mina vänner och familj.

Igår har det gått två månader sedan jag kom hit och någonstans visste jag att hemlängtan skulle drabba mig någon gång och att jag skulle behöva gå igenom det jag gör nu. Jag saknar min pappa, min mamma, min låtsas pappa, min bror och mina småsyskon. Jag saknar mina vänner så otroligt mycket och min farmor. Det är jobbigt att behöva känna en sån pass stor saknad eftersom att det gör så ont och det tynger ner mig jättemycket. Det är svårt att hantera det också eftersom att jag aldrig har upplevt det tidigare och det är ännu svårare att kunna hantera det ensam.

Jag vet inte vad jag ska göra åt min hemlängtan förutom att tänka positivt. Det är 67 dagar kvar tills jag åker hem över jul och den tiden kommer gå fort, det vet jag. Även fast jag befinner mig på en helt annan världsdel än hemma så försöker jag tänka att det inte är så svårt att komma hem, det är liksom bara att boka en flygbiljett och det gör mig ganska lättad. Sen vet jag att en del av mig inte vill flytta hem. Jag vill bo kvar här och gå klart mitt år i Kenya så det glädjer mig att jag har kvar den viljan. Det är bara en tuff period just nu då man inser att man inte har allting runt om sig som man hade hemma. Alla intryck och det nya man har upplevt har börjat lagt sig nu och man har liksom vant sig med att bo här och då känns det som att man har gått förlorat allt man hade hemma. Jag vet att jag inte har det eftersom att allt finns kvar, det väntar bara på mig i Sverige. Men jag har ett sånt stort behov av att träffa alla hemma just nu, jag aldrig har varit ifrån min familj under en sån här lång tid förut.

Men stunder som denna får mig även att inse vad det viktigaste för mig är. Det får mig att se väldigt tydligt vilka mina vänner är och vilka som faktiskt bryr sig om mig och det är jag glad över. Jag lär känna mig själv mer och kommer lämna starkare än någonsin. Min hemlängtan är extremt jobbig och gör mig jätteledsen, men som sagt så visste jag att det skulle komma. Och jag vet att det kommer gå över. Det är ju ändå bara att ringa ett samtal för att nå min familj, så jag tackar verkligen för att internet existerar.

Det känns även som att jag har tagit mycket i mitt liv för givet. Man har liksom varit så otacksam över saker som man nu, inser är så betydelsefulla. Jag har inte insett hur små saker som att kunna ha en polis i sin stad som är pålitlig, att kunna gå ut själv i mörkret, att alltid ha varmvatten när man ska duscha och att kunna gå säkert över gatan med ett övergångsställe så att man inte riskerar att bli påkörd är betydelsefullt, för här finns inte det.

Men jag vet att jag kommer att komma till Borlänge igen. Jag kommer att ligga på min bästa väns säng igen och skratta åt ingenting så att vi knappt får syre, jag kommer att få krama mina småsyskon igen, jag kommer att få gå in på ica nära i domnarvet och köpa marabou och ha myskväll med mina vänner. Jag kommer att få åka hem till min farmor och fika, jag kommer att få åka 2an in till stan igen och röra mig runt alla områden jag vill. Jag kommer bara inte få göra det på ett tag, och det tär på mig, för jag är i ett desperat behov av det just nu. Men just nu befinner jag mig i Kenya, så långt hemifrån så att det är omöjligt.

Om 1 vecka åker vi till kusten, vilket jag längtar till och det är väldigt behövligt att göra något kul, så att dessa tankar går över. Idag har jag och två kompisar ätit frukost på art caffé vilket var supermysigt. Jag har även köpt malariatabletter tills kusten och solat lite. Det är viktigt att hitta på saker så att dessa dystra stunder inte tar över., och jag tycker ändå att vi sköter det rätt bra. Förra helgen var vi på bio och såg the nun. Vi var i Kibera i tisdags och i onsdags vandrade vi på ngong hills vilket var en friluftsdag med skolan. Sedan har ju jag blivit sjuk och bara legat inne på rummet vilket har varit tråkigt..

Men hur som helst så är det inte lång tid tills jag kommer hem och jag ska försöka ta mig igenom tiden här så bra som möjligt och njuta av att faktiskt få vara här och uppleva så mycket. Och som sagt så vet jag att allt jag saknar väntar på mig hemma i Sverige.

Gillar

Kommentarer