50 dagar.

Idag är det 50 dagar sen som jag kom hit och 92 dagar tills jullov. Tiden går så himla fort här, trots att det känns som att man har varit här jättelänge går veckorna så himla fort. Om 21 dagar åker vi till Diani, vilket är typ i övermorgon med tanke på hur snabbt tiden går. Och när vi kommer hem från Diani är det endast 6 veckor tills jag åker hem över jul. Jag har tänk på hur det kommer vara att komma hem över jul och det går knappt att föreställa sig vilken konstig känsla det är att veta att man kommer få träffa sin familj och vänner efter 4 månader. Men det jag mest tänker på att jag återigen kommer att lämna min familj och vänner igen den 12 januari när jag åker tillbaka till Nairobi. Vet inte om det kommer bli lika jobbigt som det var när flyttade hit i augusti eller om det kommer vara lättare när jag vet vad som väntas.

Sedan kommer tanken om att jag kommer att flytta hem igen sen i juni 2019. Jag hade en dröm inatt om att jag flyttade hem för gott och att mitt år här var över och det var den jobbigaste drömmen på länge. Jag mår liksom så bra här, varje dag är en rolig dag och det finns så mycket nytt att utforska och jag får vara med om så mycket men framförallt har jag blivit en sån medveten person och jag har fått så många nya vänner. Kan nästan säga att jag har fått nya bästa vänner här. Alla vänskapsrelationer växer fram så fort och det känns verkligen som att jag har hittat personer som är på ett sätt så lik mig och det bästa är nog att det är så naturligt. Man kan ju lätt tro att alla vänner man får här är framtvingade eftersom att man är omringad av varandra 24/7 vilket det till viss del är, men det känns ändå så naturligt och att våran vänskap är genuin från allas håll. Nu pratar jag såklart om risottogruppen som består av typ 9 pers och vi är ett gäng som alltid är med varandra. Vi är 4 st från tvåan och sedan går dom andra i trean men vi är med varandra på alla raster och håltimmar och på internatet.

Det jobbiga är att när vi åker hem i juni kommer jag inte vara omringad av mina vänner 24/7, det kommer inte vara något nytt att utforska i Borlänge och jag tror verkligen inte att jag kommer att må lika bra som jag gör här. Jag är rädd för att mitt utbytesår i Kenya kommer gå lite förlorat om jag ska hamna i samma mönster igen och hamna i samma vardag som tidigare. Att jag på något sätt kommer glömma allt jag lärt mig eftersom att jag kommer gå tillbaka till allt det gamla. Jag kommer som sagt inte träffa mina vänner här eftersom att några kommer från stockholm, göteborg, skåne och sala och det känns jätte tråkigt. Jag önskar att alla kunde iallafall bo i samma stad.

Som jag känner just nu vill jag bo kvar här ett tag framöver, inte bara tills juni utan jag vill gå mitt tredje år här också. Jag vill ta studenten här och inte komma tillbaka till Borlänge. Det känns som att jag har insett att jag inte tillhör en liten stad och jag tror att alla kommer att känna så när man faktiskt inser att världen har så mycket att erbjuda och att man inte är fast i en liten håla. Jag är såklart medveten att det finns begränsningar och faktorer som gör att man inte kan det, men om man får chansen att göra något sånt här tycker jag absolut att man ska göra det..

Självklart finns det dagar som är jobbiga här också men det går liksom inte att förklara med ord vad skillnaden är. Samtidigt vet jag att jag kommer att vara så tacksam att få träffa min familj och vänner hemma också och det ser jag fram emot!! Men jag ser inte fram emot att komma tillbaka till min gamla vardag, till en stad som är så tom jämfört med detta.

Gillar

Kommentarer