Dobro! (åhh saknar serbien och serbiska <333) Här satt jag i mitt klassrum i onsdags och väntade på en viss Oreilly som skulle komma och hälsa på mig. En av mina vänner från gymnasiet som är så bra så bra.
Annars har det varit en relativt vanlig vecka. Jag har pendlat mellan att befinna mig i universum, stora tankar om Gud osv. Blandat med att fundera extremt mycket på hur tusan vi ska rädda den här världen från sin undergång? Jag har varit inne i en period nu när jag liksom vaknat upp med klimat-tankar på morgonen? Får 100 olika idéer på en dag och vet inte riktigt vad jag ska göra med allt detta. En sak har jag iallafall kommit fram till: jag vill inte blunda längre. Ni vet att jag inte läste nyheterna typ alls förra året? För att jag helt enkelt inte orkade och kände att jag ändå inte var i Sverige och att det inte spelade någon roll (typ). Det var jättebra och en sjukt viktig tid för mig! Samtidigt som att jag nu känner att jag vill inte leva hela mitt liv i någon dröm-värld om hur jorden ser ut. Blunda och fokusera på mig själv. Självklart vill jag leva med blicken fäst på hoppet, sträva efter något jag ändå tror att vi alla är lovade men jag vill ändå leva mitt liv i verkligheten. Kämpa, sörja, älska MED människor. Dela kampen liksom. Jag vill inte sträva mot en tillvaro där jag tror att det här livet kommer att ge mig allting. Tro på en Gud som vill ge mig allt mitt köttsliga-jag längtar efter, som att Han inte kan tänka större? Se mer potential i mig? Han vet liksom exakt alla problem som finns i världen, exakt vilka gåvor han lagt ned i mig och hur de skulle kunna kombineras på bästa sätt för att sprida Guds rike här, medan jag ännu lever. Kan det inte vara så att det bästa vi kan göra är att rusta oss för ett liv där vi INTE får allt? Bättre att rusta sig för att all skit som vi är så rädda för kanske faktiskt kommer att hända? Tänk om vi alla slutade att springa i motsatt riktning när vi ser elden och istället började springa rätt igenom den? Mot striden? Är det inte just det som är problemet med hela världen idag att hälften av människorna liksom sitter mitt i skiten, mitt i branden, påväg att bli alldeles förkolnade av alla lågor och hälften av oss sätter på skygglappar eller kutar det snabbaste vi kan därifrån? Tänk om vi alla gemensamt bestämde oss för att - näee, nu bannemig ska vi visa vart skåpet ska stå! Och gör en gemensam insats för världen inklusive alla dess invånare. Det vore något alltså...
Hohojaja, mindre tankar kan en ha en lördagsmorgon i december som denna. Men äsch, sån är inte ja! Nej, tänk för att sån e inte ja :´)
Hoppas att ni får en fin helg vänner! Själv ska jag snart på frukost med ungdomsledarna och sedan måste jag plugga Gamla testamentet och interpretation :))))) #isarnasmältermänniskorförtrycksjordengårungerochhärhängerjagmedMose
