det går inte att vänta sig till att må bra

När jag blev sjukskriven var det lite som att få en käftsmäll rakt i ansiktet utav verkligen. Fram tills dess hade jag relativt framgångsrikt lyckats intala mig själv att allting var helt okej. Att jag inte mådde sååå dåligt ändå, det kunde ha varit värre.

När jag sedan fick vara hemma ett litet tag för att vila upp mig blev jag med ens oerhört medveten om mitt mående. Jag analyserade varje liten stund. Fick lite panik över att inte känna mig ångestfri, pigg och utvilad.

Vaknade jag inte upp och kände "Yes, ny dag nya möjligheter! *karatespark och ballerinasnurr upp ur sängen* Nu ska vi minsann äga sönder den här dagjäveln *energifyllda hjulningar, backflips och bodyslams*" så kände jag mig misslyckad. Som om jag var inkapabel till att bli bättre.

Jag kröp upp i soffan och varvade självömkan med självhat. Ett ganska givet recept för ångest. Oron som fyllde varje molekyl utav kroppen resulterade sedan i att jag sov dålig, vilket gjorde att jag vaknade upp allt annat än utvilad.

Kort och gott blev det en ond cirkel.

När min heltidssjukskrivning började att närma sig sitt slut fick jag lite panik för jag kände mig ju inte frisk och utvilad än. Tankar som "Det här kommer aldrig gå!" "Nu kommer du bara kastas tillbaka på jobbet som om ingenting har hänt och så sitter vi här igen om x antal veckor/månader/år." "Är det inte meningen att jag ska kunna ha ett riktigt heltidsjobb?" "Vad i hela friden ska jag göra med mitt liv egentligen?" ploppade upp titt som tätt.

Jag försökte att övertala mig själv att det är okej att ha en dålig dag. Det betyder inte att hela livet är förstört och att jag aldrig någonsin kommer att bli bättre. Det är okej. Dock var det svårt. Att vara rationell och snäll mot sig själv mitt i känslan av panik och oro är inte det lättaste. Det kräver jobb och övning.

***

En utav de där mornarna då jag hade svårt att ta mig ur sängen slogs jag av den enkla men ack så viktiga tanken "Det här är okej." Det är inte meningen att jag ska vara pigg och utvilad efter en veckas sjukskrivning. Att jag efter att ha varit konstant trött i ca tre års tid helt plötsligt ska bli en duracellkanin med på koffeintabletter bara för att jag har varit hemma från jobbet för att vila i ett par dagar. Det vore fullkomligt orimligt.

Så jag kravlade mig upp ur sängen. Drog på mig en sport-BH. Tassade ut i köket och knäppte igång kaffekokaren. Medan mikron tinade en bärblandning funderade jag på vad syftet egentligen var med allting. Varför var jag sjukskriven? Varför gick jag i terapi? Jo, för att jag vill må lite bättre än vad jag gör många gånger idag. För att jag inte längre orkar att bli helt förlamad av matthet och ångest med jämna mellanrum. För att jag vill leva ett liv där mitt psykiska välmående är lite mer angenämt så att jag kan njuta av vardagen med personer jag älskar.

Med en kaffekopp i högerhanden tänkte jag på hur jag egentligen mår idag. Visst var jag trött, MEN den där läskiga tröttheten fanns inte där. Den där tröttheten som fick mig att panikslaget tänka att nu slutar jag att fungera, den var borta och hade inte varit där på flera dagar.

Så vad vill jag då ha sagt med det här lilla inlägget? Jo, att det är okej att vara trött och att ha ångest. Det är okej med dagar då man vill gräva ned sig under tjocka täcken och fly från vardagen och sig själv. Det är inte meningen att allt ska bli rosaskimrande och helt jäkla fantastisk över en natt bara för att man har tagit ett beslut om att man vill må bättre.

Det jag behöver förstå i min resa mot psykisk hälsa är att saker och ting inte bara blir bättre av sig själv. Jag kan sitta i min soffa framför Netflix och tycka synd om mig själv och hålla ångesten krampaktigt i handen i resten utav mitt liv utan att det kommer att ske en förändring.

Det finns inga genvägar. Jag behöver själv göra en förändring. Jag behöver själv lära mig att tänka lite annorlunda. Jag behöver lära mig och öva på att: vara snällare mot mig själv; och att få in konstruktiva rutiner som jag mår bra av. Jag kan inte vänta på att helt magiskt må bättre. Det är inte så det fungerar.

#bestofnouw #nouwinspo #psykiskhälsa #ångest #tankarochfunderingar #skriverier

Gillar

Kommentarer

tinafalkestad
tinafalkestad,
Så bra skrivet. Måste vara hemskt att tänka och känna sig så trött och sliten! Skönt att du inte ger upp, utan kämpar för att må bättre! Sjukt starkt av dig att dela med dig om detta! Styrkekramar till dig<3
nouw.com/tinafalkestad
fridachristinas
fridachristinas,
Tack så himla mycket! Kram <3
nouw.com/fridachristinas
ArielC
ArielC,
Jeg kommer ikke over hvor nydelig du skriver! Sender en stor klem 💕
nouw.com/arielc
fridachristinas
fridachristinas,
Åh tack så mycket finaste du! Blir oerhört glad av att läsa det. Kram vännen <3
nouw.com/fridachristinas
emelieanderssoon
emelieanderssoon,
Så viktigt inlägg och så viktigt att reflektera över hur man mår och varför. Modigt av dig att berätta, många som håller allt för sig själva <3
nouw.com/emelieanderssoon
fridachristinas
fridachristinas,
Tusen tack för din fina kommentar! Kram på dig <3
nouw.com/fridachristinas
SofiaLissmyr
SofiaLissmyr,
Godmorgon hjärtat! Alltså du skriver alltid så bra, så klokt och viktigt! Det läskiga är att jag ofta känner igen mig i det du skriver, det är både läskigt och farscinerande så tack för att du skriver om det du gör. Massa kramar 😊 <3
nouw.com/sofialissmyr
fridachristinas
fridachristinas,
Åh tusen tack vännen. Blev väldigt berörd av din kommentar! Ta hand om dig finaste <3
nouw.com/fridachristinas
Sara,
Så bra inlägg <3
www.aamaziing.se
fridachristinas
fridachristinas,
Tack snälla du <3
nouw.com/fridachristinas
Delila,
Det är verkligen okej <3
delilabasic.devote.se
fridachristinas
fridachristinas,
Louiseelinore
Louiseelinore,
Men wow helt rätt! Jag känner igen mig och håller med helt! Är sjukskriven nu. Kram <3
nouw.com/louiseelinore
fridachristinas
fridachristinas,
Åh tack så mycket för din kommentar! Ta hand om dig vännen <3
nouw.com/fridachristinas
amandassofi
amandassofi,
fridachristinas
fridachristinas,