Han är äntligen här!

Som rubriken lyder, Min son är äntligen här! Den 16/6-18 efter ett ex antal timmar kämpandes igenom värkar, molande, bedövningar, vattenavgång så är han äntligen här!

En liten prins på 3305g, 52cm lång och 34cm huvudomfång! Och han är helt perfekt!

OBS!!! förlossning berättelse/väldigt LÅNG text så gör dig beredd!

Allt började med att jag i måndags fick en hinnsvepning som vi trodde skulle hjälpa mer än vad den gjorde! men jag gick med molande mensvärk från måndag till torsdag, sen började det komma svagt värre värkar men inget som gick att klocka, natten mellan torsdag och fredag blev inte så mycket sömn utan mer andas igenom värkar, Lite utav slemproppen gick där på fredag morgon runt 4 med blod i och över orolig som jag är så ringde jag FL och frågade om det va farligt eller så men nej nej det var bara ett bevis på att FL snart var igång! och dom noterade även att jag hade värkar!

den dagen gick och värkarna blev bara värre och värre men jag stod ut, tog alvedon och duschade varmt. runt 17:00 så stod jag inte ut längre utan hade sånna värkar (täta och intensiva) och jag ringde förlossningen och vi fick komma in på en kontroll.

Vi kom in Ctg i 20-30 minuter, allt såg bra ut sen gjordes en undersökning, jag var endast öppen 1cm, barnmorskan gjorde då en grovhinnsvepning för att försöka hjälpa på traven, sen blev vi hemskickade för jag var ju endast i latens fasen.

vi kom hem, jag la mig och vilade ännu mer men det blev bara värre och värre med värkarna alltså inte hanterbart för fem öre utan sa nog 70ggr på en kort stund att jag ville dö.. så jag ringde förlossningen igen och sa ”nu får ni hjälpa mig med något, alvedon hjälper inte och det blir bara värre” så jag fick komma upp, när vi väl kommit upp och står o väntar på en barnmorska så verkligen HÄNGER jag mig på gurra igenom alla värkar för jag kan knappt stå upp!

en barnmorska kommer då (som vi träffade första gången) och hon trodde vi skulle bli hemskickade men ikke vi va ju tillbaka gång nr2!
Vilket det sen blev snabba ryck med att vilja skriva in oss innan vi ens har blivigt kollade!
men men vi blev efter några minuter kollade igen med ctg och kontroll. allt såg fortfarande bra ut, jag hade dock bara öppnat mig till 1,5cm men hon såg hur ont jag hade (Jag grääääät verkligen av smärta) och så sa hon ”jag släpper dock inte hem dig när du har såhär ont” så vi skrevs in på en sov dos för att jag skulle kunna vila upp och samla krafter inför vad som kolla skall!

så vi fick ett rum, och så fick jag en sömn tablett, en morfin spruta i skinkan och en bricanyl spruta i låret!
sov dosen var intagen och vi fick o la oss! Jag fick sova till 03:30 ungefär, sen började jag få värkar igen och dom blev bara värre och värre och värre så strax innan kl 7 så spydde jag utav morfinet jag hade i kroppen och så fick jag alvedon för att se om de skulle hjälpa och vi gjorde ytterliggare en koll och fortfarande 1,5cm..
min kropp tog inte värkarna som hjälp så som den hade behövt! men men det var bara att härds ut, jag försökte äta frukost men de kom upp lika fort.. så jag åt inget och fick knappt i mig vättska på flera timmar!

klockan gick och värkarna blev värre, man ville inte ens vara med mig.. man kunde inte prata till mig eller något sånt! Sen tillslut så ringde vi på klockan och sa att ”jag behöver något smärtstillande eller något sånt nu för jag klarar inte mer”
kl va runt 10 kanske, så fick jag två tabletter som skulle hjälpa inom en timme sen blev vi utskickade från avdelningen för jag SKULLE promenera i 2h typ och jag trodde jag skulle dö av dessa värkar och då hade det inte ens kommit igång till den aktiva fasen än..

Men men, tabletterna hjälpte INTE någonting, utan allt blev bara värre och värre, 2h gick och vi kom tillbaka till avdelningen och så sa barnmorskan ”alltså vi kan ju inte föra så mycket egentligen så vi funderar på om ni ska få med er tabletter och åka hem” jag ba ”ALDRIG att jag åker hem och mår såhär, jag kommer inte komma upp för trapporna till lägenheten och jag kommer inte klara av värkarna hemma heller om jag inte klarar dom här!” och så va Gurra på stridig också att vi behöver hjälp med något! Och tillslut så säger hon ”Vi kollar dig nu hur öppen du är” så va jag 3cm och så sa hon ”men.. jag gör såhär jag går och pratar med läkare om OM vi kan sätta eda på dig i ett mycket tidigare skede än vad vi borde göra egentligen och sedan ta hinnorna för att hjälpa till på traven och sen även värk stimulerande dropp om det skulle behövas, skulle det kännas okej för dig?”

så stack hon iväg och kollade och kom tillbaka mitt i en värk och sa
”jag fixar ett förlossningsrum, nu finns det ingen återvändo! Läkaren godkände att vi ska sätta den!”

först där och då fick jag tillbaka min livsglädje, dom tänkte precis skicka hem mig med alvedon imprincip och nu ska dom sätta Eda och ta mina hinnor!
JAG KOMMER INTE HÄRIFRÅN UTAN MIN BEBIS!!😭😭
Jag fick sån ny extra kämpar glöd och lycko rusningar så jag började gråta!
Snart får jag äntligen träffa mitt barn!!

värkarna blev bara tätare och intensivare men jag vart ändå bara 3cm öppen.

Bm kom tillbaka och hämtade oss och tog oss in i det nya rummet, jag fick byta om till en rock, nättrosor och blöj binda typ😅

Sen fick jag börja öva på att ligga stilla under en värk för jag kan ej röra mig när dom sätter eda! Gick förvånandsvärt bra! Fick även testa lustgasen i samma veva som jag skulle öva på att vara stilla och jag fattade den inte riktigt först men ju mer jag fick använda den ju bättre vän blev jag med den!

men men Narkos läkaren kom in och skulle då sätta bedövningen och jag märkte faktiskt knappt av när dom gjorde det, förutom obehags sticken för lokal bedövningen, men med tanke på värkarna jag hade så va det a piece of cake trotts att det vart nålar😂😂

men den sattes igång och började hjälpa direkt och i samma veva så tog dom hinnorna för att försöka få igång allt lite mer, Satte även elektrod på Ragnar’s huvud!
Någonstans strax här efter så åkte gurra och köpte risifrutti och glass till mig så jag skulle få i mig något med tanke på att jag inte ätit/druckigt på över ett dygn här! men så fort eda började verka så kunde jag häva i mig vatten och läsk, och kunde även äta utan några problem!

sen så fick jag gå/hoppa/studsa runt i 1 timme jag fick inte sätta mig ner för att se så det funkar som det ska! Barnmorskan kom in och kollade mig och då hade jag öppnat mig till 4cm..

Jag fick då värk stimulerande dropp, men jag kände ju knappt av värkarna så jag va en heeelt ny människa totalt! Men ju mer dropp jag fick desto mer kände jag av värkarna, men det va inte alls sånna extrem jobbiga värkar som jag hade tidigare, utan mer en ”behaglig” värk..
jag vet det låter otroligt när jag beskriver det ”behaglig värk” men jämfört med vad jag haft så va jag så lycklig i den stunden!

Barnmorskan kom tillbaka varje 30-40 min och kollade hur öppen jag va och ställde upp droppet.
Vid 19:15 så blev jag kollad igen och hon sa ”du är nu öppen 5cm” och så fick jag världens värk i samma veva som hon va där inne och kände och sen så sa hon från ingen stans
”nädu, nu är 6cm öpp, nej 7 cm öppen tack vare den värken!”
sen fick hon byta elektrod en tredje gång i denna veva för ragnar snurrade eller flyttade på sig så den vek sig och gav inte rätt mottagning.
efter de dubbel kollade hon hur många cm och det va fortfarande 7cm så det var på gång!

och nervösare och nervösare blev man, inte för själva födelsen utan för att få träffa den där individen som levt inom mig i 9 månader +..

Jag hade även här fått lustgasen och börjat mig använda den under värkarna som kom tätare och vart värre, skickade iväg gurra på att köpa mat till sig och även choklad tills efter ungen är ute för jag vart så sugen på de😅

Värkarna blev bara värre och värre smärta men det är fortfarande en ”behaglig” smärta jämfört med vad jag hade innan, det tryckte bara på så in i bänken nedåt..

kl 20:00 kom bm in igen alltså 45 minuter senare och kollade mig, och nu vart jag 10 cm öppen, värkarna vart bedrövliga men Ungen låg alldeles för högt upp fortfarande så han behövde komma neråt, och jag sa gång på gång att ”jag sätter mig på bollen o försöker få ner honom lite då..” men det slutade ändå med att jag fortfarande låg kvar på sängen med lustgasen i högsta hugg och tog mig igenom värkarna där..

och här har jag lite svårt att minnas vad som händer sen, men jag minns att det trycker på som in i bänken så jag ville bara gå hem på riktigt! Nu gjorde det ONT!
och gurra har berättat för mig i efterhand att när barnmorskan kom in strax efter 22 så hade jag sagt/ropat jag vet inte ”jag vill trycka på nu, kan jag trycka på” och barnmorskan hade svarat ”ja gör du det” och sen i nästa sekund ”ojdå det va nog redan på gång här nu”
och efter drygt 30 minuter av krystvärkar så bladdrade bara magen till och värkarna försvann och hela min kropp skalade och alla sa ”nu är han ute!!”
Jag kollade upp på Gustaf som stod brevid mig och som fick mig att kämpa mig igenom det här, och såg att han började bli blek i ansiktet, och sen fick jag upp honom på bröstet och då fick jag höra ”han hade navelsträngen 4 varv runt halsen” och då fick jag smått panik, men han levde min älskade lilla plutt!
Han va så smal jämfört med vad vi hade trott att han skulle vara! Lång och smal!
Han skrek aldrig, men det första som han gjorde på mitt bröst va att slå upp sina blå och kolla in sin pappa hela tiden, släppte inte blicken!

22:05 va han ute, han blev ett lördags barn!

Sen fick vi bara mysa tills att det va dags för avnavlingen, Gurra fick frågan om att klippa den som jag ville att dom skulle göra! Vilket han ville och gjorde!
Sen var det dax för kakan att komma ut och de va nästan obehagligare än något annat😂😂
Tänk en bull deg som har jäst första timman och du ska ha ut den på bordet så som det ser ut när degen lossar från bunken och hamnar på bänken- så som de ser ut så känns det imprincip😅😅😂
konstig förklaring jag vet!!

Fick även sy 6 stygn, pytte pytte små, hade räckt med 3 stygn egentligen men dom satte 3 extra för att det skulle bli ”finare” när det läkt ordentligt! det vart bara en bristning, men det kändes skönt att dom ändå ”fixade” iordning det så bra som möjligt så det inte riskerar komplikationer senare eller att det behöver sys om! 🙏🏼


Efter ett tag var det dax för att kolla temp, väga och mäta!
och vi hade fått en pojk på 52cm lång, 34cm huvudomfång, 3305g tung och tempen låg perfekt!
Hela han är perfekt!

Vi fick den obligatoriska brickan med mackor, juice, kaffe/te/choklad! och det var såååå gott och välbehövligt!

och kommande timmar till ca 02-03 så bara myste vi och tog lite bilder osånt! Sen runt 02-03 Så fick vi komma till vårat rum på bb och sova/vila!

💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙

Jag är så tacksam för att jag valde det här med Gustaf och jag är så tacksam med hur han puchade mig och har funnits för och med mig genom dessa jobbiga värk timmar! Och allt han gjort, jisses den karln förtjänar mer än hela universum!!
Jag hade nog aldrig klarat detta på samma sätt om han inte hade varit där vid min sida, trotts de få timmarna sömn som han fick så gjorde han allt han kunde och det gör mig så lycklig för det visar (utöver allt annat) att jag har valt rätt människa att dela resterande av mitt liv tillsammans med!
Att få se lyckan i din kropp, kärleken och allt i dina ögon när du är i närheten av din son värmer så mycket i mitt hjärta att jag bara vill fälla lycko tårar jämt och ständigt!
Gustaf jag älskar dig så extremt mycket, du är världens bästa pappa till vår son!❤️❤️

💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙

16/6-18
kl 22:05
3305g
52cm lång
Ragnar Leonard Reinhold Adolfson

💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙

Gillar

Kommentarer

FannyJosephine
FannyJosephine,
Det gjorde ni bra hjärtat ❤
nouw.com/fannyjosephine
AngelicaCarlsson
AngelicaCarlsson,
grattis! 😀😀
nouw.com/angelicacarlsson