Header

Allmänt

Jag har faktiskt börjat förstå charmen med söndagar. Innan har jag alltid avskytt söndagar för att i princip allt är stängt och tiden går så fruktansvärt sakta. Men när man börjar bli lite äldre uppskattar man ändå de här lugna, kravlösa dagarna. Det ger en tid att göra det man aldrig hann göra i veckan, eller bara ligga i soffan i mjukiskläder med gårdagens gott och chilla. Jag tänkte göra lite båda delarna idag. Eftersom jag vaknade redan vid 07.30 imorse har jag hunnit med att träffa en vän, fota och redigera lite. Resten av dagen ska vigs till att få någon ordning i garderoben, åka och kolla in en ny lägenhet och förhoppningsvis hinna göra rent mina sminkborstar, det sistnämnda är någonting som verkligen behövs. Det samlas en hel del bakterier och sminkrester där efter ett tag.
Jag hoppas ni får en jättefin söndag, vad ni än hittar på!

Over n' out

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Allmänt

Någonting som jag alltid upplevt har varit ett hett samtalsämnen är vad människor väljer att göra med sin kropp.
Överallt i världen har det alltid varit populärt med bodymods i form av piercingar och tatueringar, men också lite "grövre" saker som till exempel scarification eller tungklyvning. Vart tatueringarnas ursprung ligger vet de flesta redan, samma med piercingar. Men är vi verkligen den första generationen som ska kunna se ganska lättvindigt på det och se att varje människa gör vad de vill med sin egen kropp? Är vi den första generationen som inte ser tatueringar som någonting kåkfarare och sjömän har? Jag misstänker att det kan vara så. Vi ser våra kroppar som tomma målardukar som vi vill fylla med det vi har närmast hjärtat. Jag tycker det är ett vackert tankesätt, att någonting betyder så mycket för oss att vi vill ha det förevigat.
Sen kommer vi till det som "bara" är snyggt. Som till exempel jag med mina töjningar och piercingar. Det enda argumentet jag har för att ha dem är att jag tycker det är snyggt. Som att någon annan valde att ta på sig röda byxor imorse. Jag har tjatat och tjatat om detta men, vi måste inse och förstå att människor är olika.

Om jag får kommentarer angående det jag valt att göra med min kropp? - det är klart jag fått. Speciellt angående att jag valt att tatuera mina händer i sån tidig ålder. Och det jag kan säga är väl egentligen att allmänheten får ha så mycket åsikter de vill, för jag är nöjd och så länge det inte sätter käppar i hjulet i min karriär får de sitta där med gott samvete faktiskt.
Ville bara skriva lite om detta så jag får fram vad jag tycker och tänker.

Over n' out

Likes

Comments

tankar & funderingar

Jag älskar att tycka saker, har alltid gjort och kommer förhoppningsvis alltid att göra. Jag har dessutom alltid haft ganska lätt för att uttrycka mina åsikter, när jag var yngre på ett ganska negativt sätt, men nu när jag blivit äldre har jag lärt mig att uttrycka mig på ett bättre sätt. Ett sätt där jag slipper såra människor på kuppen, för det har väl egentligen aldrig varit min mening att göra.
Jag anser det som en bra egenskap att kunna uttrycka sig, att kunna tycka det man tycker och stå för det, att kunna argumentera för sin sak i alla lägen. Men det är klart, är man en färgstark människa får man nästan räkna med mothugg, ibland helt oförtjänt. Det finns även vissa saker som jag märkt att människor reagerar starkare på, även om det i det långa loppet inte kommer drabba någon annan än mig. Ett sådant exempel är den saken att jag säger att jag inte vill ha barn. Inom detta ämne finns det så otroligt mycket oförståelse och en ovilja att acceptera att det här är var människas beslut, för egentligen är det ingen annan som blir drabbad av detta än jag själv. Jag har fått höra hur många gånger som helst att jag kommer ångra mig när jag blir äldre, att jag inte vet nu för att jag är så ung, att jag inte är mogen än. Där ändrade vi alltså värdet på min åsikt till någonting mindre, för att jag är ung. För att jag bara är snart 23 år. Så, det som händer då är att man indirekt blir tillsagd att bara för att jag råkar vara född 1995 och inte 1990 så blir min åsikt som bara påverkar mig själv, mindre värd. Det här är någonting jag tänkt jättemycket på och någonting som verkligen har gjort mig irriterad. Det här är ett val jag har gjort och ingen kan egentligen någonsin säga åt mig att jag väljer fel. Vi måste tänka på sånt här. Vi måste tänka på att alla inte tycker, känner eller vill som du.

Over n' out

Likes

Comments

tankar & funderingar
TW TW TW

Anledningen till att jag har en triggerwarning i det här inlägget är för att jag nu tänkte försöka förklara vad jag går igenom just nu och även försöka gå igenom min sjukdomsbild med er. Som de flesta nu är medvetna om är jag sjukskriven på heltid pga min psykiska hälsa. Detta är alltså ingenting som syns utanpå eller alltid märks, men hos mig finns det alltid där. I mitt huvud.
Av den anledningen har läkaren bedömt att jag är helt oförmögen att studera eller kunna ha ett jobb de närmaste två månaderna. Jag har börjat en behandling hos psykiatrin som startades med en psykoanalys, vilken vi började med igår. En psykoanalys är alltså att man backar tillbaka i tiden för att gå igenom allting man varit med om, hur man kände, hur man mådde, hur man agerade; för att hitta vad eller vilka händelser det är som har gjort att man är där man är idag. För att kunna nysta upp allting och få någon ordning på det. Så, just nu har jag en katt och råtta lek med mina egna demoner som jag grävt ner, fast inuti mitt huvud.

Det svåraste för mig är att inte förlora mig själv i min egen ångest, att kliva upp ur sängen, att inte gråta hysteriskt varje vaken minut och att inte skära mig. Jag måste hela tiden distrahera mina tankar och fokusera på saker som trots allt kan ge mig någon typ av lycka i livet. Det tar energi och är väldigt påfrestande för hjärnan och hjärtat. Jag är just nu känslomässigt avtrubbad eller känner alldeles för mycket. Jag reagerar starkt på saker jag inte skulle reagerat på annars, jag blir arg, jag blir ledsen. Det här är ingenting jag kan kontrollera just nu utan mina känslor tar över mig hur mycket jag än försöker att stå emot.

Det finns dock en väldigt bra och positiv poäng i att jag går igenom det här även om det är ett helvete just nu. Nu får jag äntligen hjälp att reda ut allt jag har varit med om. Jag kommer att ha lättare att hantera och acceptera att jag är sjuk och jag kommer få hjälp med vad jag kan göra på egen hand. Jag kommer kunna förlåta och gå vidare och jag kommer att få må bra. För är det någonting jag är helt övertygad om är det att jag kommer ta mig igenom det här precis som jag har tagit mig igenom allt annat och jag kommer komma ut starkare på andra sidan.
Men man har rätt att bryta ihop, man har rätt att vara svag en stund, man har rätt att gråta och vara förbannad, oavsett anledning. Man har rätt att tycka synd om sig själv och man har rätt att vara förbannad på hela världen. Man har rätt att känna att livet är orättvist. Huvudsaken är att man tar sig tillbaka, tusen gånger starkare än man var förut. Livet handlar inte om att dansa sig igenom allt och ta allt med en klackspark. Det handlar inte om att tackla alla problem med en klackspark. Det handlar om att kämpa sig igenom det och att ta ansvar för sitt eget mående. Det handlar om att resa sig upp igen trots alla motgångar.

Over n' out

Likes

Comments

För ett par dagar sen gav sig jag och min bästis Jeanette oss ut för att försöka fota hennes hundar. Men med alldeles för mycket snö och en sol som går ner alldeles för tidigt på dagarna hann vi inte riktigt så långt. "Bättre lycka nästa gång!" tänkte vi och jag var iallafall nöjd med att jag fick ihop 3-4 bilder som faktiskt gick att använda på de små liven. Pälsklingar.

Buddha.

Svea.

Älskar dessa hundar, älskar deras matte och älskar min hobby

.Over n' out

Likes

Comments

tankar & funderingar

Jag vet egentligen inte vart jag ska börja. Vi är nu inne på år 2018, vilket betyder att vi nu har gått in i det femte året utan dig på jorden. Jag önskar att jag kunde säga att det blir lättare och lättare att acceptera att du inte finns vid min sida och att jag inte kan ringa dig när jag vill, men under året som gått har jag saknat dig mer än någonsin. Du är fortfarande den enda konstanta tryggheten jag någonsin haft och jag har fortfarande inte kunnat skapa mig den tryggheten någon annanstans eller hos någon annan, än mindre hos mig själv. Men jag antar att jag har klarat mig ganska bra ändå, med tanke på att jag fortfarande lever.

"What's up, darling?" Undrar du säkert där uppe bland molnen och jag vet egentligen inte. Jag önskar att jag kunde berätta för dig hur jag lyckats med mina drömmar. Hur jag har studerat klart och fått min drömutbildning, att jag jobbar med det jag alltid drömt om nu. Men det kan jag inte. För jag är inne på min tredje månad som sjukskriven, jag äter tre olika mediciner per dag för att orka ta mig ur sängen och jag jämför mig ständigt med andra även om jag vet att jag inte borde. Trösten i detta är att jag vet att du inte skulle vara besviken, du skulle aldrig döma mig för den jag blivit oavsett om jag blev en framgångsrik akademiker eller om jag blev en bidragstagare. För du och jag pappa, vi har sett saker ingen ska behöva se och det har satt sina spår.
Jag kan iallafall glädja dig med några saker. Jag är fortfarande singel och jag har tydligen höjt min standard så högt att mina vänner tycker att jag är kräsen. Nu vet att jag att du ler där uppe, för du tyckte alltid att jag nöjde mig med mindre än jag förtjänar. Jag fotograferar fortfarande, precis som du lärde mig för några år sen. Det var du som lärde man kan se någonting vackert i allt och att man bör fånga det på bild. Att föreviga ett ögonblick med en kamera är det bästa jag vet, även om jag fortfarande fotograferar på hobbynivå. Men jag har öga för det farsan, för det lärde du mig. Jag har slutat röka, men snusar mer än någonsin. I denna punkt får du faktiskt tycka vad du vill, för jag behöver snuset för att inte gå runt och vara kinkig hela tiden, vi alla som kände dig vet ju precis hur du blev när du inte fick röka. Du blev så upprörd att vi tillochmed försökte rulla ut sjukhussängen, det är fortfarande en av de roligaste sakerna jag har varit med om i hela mitt liv. Jag tror jag måste börja avrunda snart, även om jag inte har någonting speciellt att göra idag. Men du ska veta pappsi, att snart kommer jag nå mina drömmar. Jag kommer börja plugga igen och jag kommer att bli en duktig fotograf. Jag kommer skriva ner våran historia och jag kommer att föreläsa om vårat liv, jag kommer även få mitt drömjobb, jag kommer få jobba med mina ungdomar. Det kommer, det har bara tagit lite längre tid än planerat.

Avslutningsvis vill jag säga att antalet där uppe bland molnen tyvärr har ökat. Ta hand om dem från mig. Men det vet jag att jag gör.
Jag älskar dig och jag kommer göra dig stolt, min tid kommer. Jag lovar.

Likes

Comments

Allmänt

Jag är medveten om att de flesta har nyårslöften som ofta bryts och planer och ambitioner för ett år som inte uppnås. Men varför ska poängen ständigt vara att lyckas? Jag tycker att om man har ambitioner och mål är det bra nog, ibland kan det egentligen vara det som gör att man tar sig ur sängen. Därför har jag funderat ut några mål jag har för 2018, om jag uppnår dem återstår att se. Men att ha någonting att sträva efter gör så himla mycket bara det.

1. Utvecklas mer inom fotograferingen och redigeringen! Mitt mål är att ha minst en seriös fotografering med någon som jag inte känner sen innan som modell. Inom redigeringsfronten har jag inget konkret mål, vill mest bara utvecklas.
2. Börja plugga igen. Jag har någon slags vision om att jag ska vara tillräckligt frisk för att börja plugga igen till hösten. I vilken form eller om jag ska fortsätta min pågående utbildning vet jag inte än, men jag vet att jag vill ha en utbildning till innan jag fyller 25, så då börjar det bli dags att börja igen.
3. Tillåta mig själv att vara sjuk och börja behandling. Då jag både behöver KBT och DBT så ska jag verkligen kriga för att få det jag behöver för att någon gång bli friskare.
4. Börja träna kontinuerligt igen. Jag vet att jag mår så himla mycket bättre av att träna och röra på mig, både psykiskt och fysiskt.
5. Börja skriva på min bok. Då jag har velat skriva en bok väldigt länge känner jag att det är dags att börja nu. Det kommer ta sin tid att skriva den och det får ta den tiden. Men jag vill iallafall börja.
6. Skriva mer i bloggen. Lägga mer tid och energi på den här bloggen, verkligen fixa den så som jag vill ha den, ta inspiration av andra osv.

Detta får alltså räcka. Det låter ganska rimligt i mina öron och man behöver inte sikta mot stjärnorna på en gång. Jag får ta myrsteg i mitt tillfrisknande och det här är de målen som jag då har över hela året. Det känns ändå skönt att ha någonting att sträva efter.

Nu ska jag sova så jag orkar gå upp imorgon också! Jag har bestämt att även om jag är sjukskriven ska jag gå upp klockan 9 varje dag, rutiner mår man bra av!


Over n' out

Likes

Comments

allt bra som livet ger

Har ni gjort någonting för er själva idag?
Jag är nämligen helt övertygad om att för att få ett så bra liv som möjligt måste man göra saker som man mår bra av själv. Vi lägger så mycket tid och energi på att oroa oss eller att tänka på andra. Det är precis lika viktigt att tänka och göra saker för sig själv som det är att göra saker för andra, om inte ännu viktigare. För mår du inte bra själv kan du omöjligt ens hjälpa någon annan. För mig som är sjukskriven blir det nästan extra viktigt att fylla dagarna med saker som gör mig gott, så jag inte ska fastna i sängen begravd framför serier. Så idag gjorde jag precis det! Eftersom jag har legat med feber i två dagar kände jag att jag verkligen behövde ta mig utanför dörren, så jag och en vän drog ut och fotade hennes hundar. Supermysigt! Jag älskar ju verkligen fotografering och redigering och eftersom ett av mina mål med 2018 är att utveckla mina kunskaper är det toppen att få låna lite hundar som fotoobjekt. Det som är tråkigt med dem här årstiden är att solen går ner så tidigt, men vi fick några bilder iallafall. Hann inte fixa till dem idag så det ska jag göra imorgon istället, sen slänger jag upp dem här. Jag hoppas ni har haft en bra helg och är laddade för en ny vecka!

Mina bebisar! En Canon eos 600D som har hängt med i ett par år och min nya lilla Canon eos m3 som också är helt fenomenal.


Over n' out

Likes

Comments

Det är sjukstuga på Bygatan! Åkte på feber igår och har legat och febersvettats hela natten, så den här fredagen blir nog tyvärr allt annat än produktiv. Jag brukar egentligen vara ganska dålig på att lyssna på kroppen när jag är sjuk men den här gången får jag nog lov att göra det eftersom jag är helt slut i kroppen. Antagligen kommer det ifrån att jag har mått dåligt psykiskt en period men bara kört på iallafall, det här brukar vara hjärnans sätt att säga att jag måste lugna ner mig lite. Så då blir jag sjuk istället så jag måste vila.
Jag brukar egentligen tycka att det är lite småmysigt att vara sjuk och få ligga i stora hoodies i sängen hela dagen, men den här gången har jag blivit att sakna pappa så himla mycket. Säkert för att han alltid tyckte så synd om mig och lät mig vara liten och ynklig. Jag saknar alltid min pappa såklart, men det blir alltid värre när jag inte mår så bra, men det är väl heller inte raketforskning. Jag ska vila idag så är jag förhoppningsvis piggare resten av helgen, då jag har lovat att fota en av mina bästa vänner som är i Dalarna på besök!

Hoppas ni mår bra och att ni har en lite roligare fredag än mig, slänger upp en bild på mig och pappsi eftersom jag saknar den gubben.

Krutgubbe!

Over n' out

Likes

Comments

Jag har alltid varit intresserad av fotografering, dock har intresset legat på is emellanåt pga mitt mående. Nu när jag varit sjukskriven har jag dock tagit upp det igen, mest för att ha någonting att göra på dagarna. Jag är fortfarande superamatör på både fotografering och redigering, så då är det skönt att ha snygga vänner som ställer upp som modeller.

Här är några bilder jag tog på min vän Tobias för några veckor sedan!
Jag är så taggad på att utvecklas och lära mig mer om detta.

Over n’ out

  • 659 Readers

Likes

Comments