God kväll

Vilken bra helg det blev. Det har hänt nåt hela tiden. I fredags firade vi Kjells brorsbarn som fyllt 8 år. De bor i Stockholm och pga corona har vi inte träffats men nu äntligen kom de till Kjells föräldrar. Vi fick tacos och morotskaketårta och hade trevligt.

I lördags gjorde jag inte mycket på förmiddagen mer än städade lite och var en korthus på en loppis i nörheten. Vid 15 kom mina föräldrar och hämtade upp oss och så drog vi till Bambu i bredaryd, vi hade bord kl 16 för thaibuffe som mina föräldrar så snällt bjöd på. Sen åkte de med hem en stund.

Idag har jag hängt med brorsan i ateljén på hans sista dag på utställningen. Var med när han plockade ner sina tavlor och så hjälpte jag honom och dammsuga lokalen. Vart med där 4 ggr under hans utställning och kommer sakna det. Sen har jag mest kollat tv eller läst.

Vad har du gjort i helgen?

Hej

Nu har jag inte vart ute och rört på mig sedan operationen och börjar kännas. Jag vill ut. Men kroppen har inte orkat bära mig ut. Jag har ett sug, imorgon ska jag verkligen försöka ta mig ut.

Det är så skönt när jag rör på mig men denna operationen har påverkat mycket. Mer än det gjorde på kroppen tidigare.

Lättklätt i tryckkammaren av Karin Brunk Holmqvist

Det lilla huset i Ljunglyckorna på Österlen passar perfekt för pensionärerna Agnes och Adolf. De trivdes aldrig i lägenheten inne i samhället. Agnes tänker påta i trädgården och så ska hon äntligen skaffa katt. Adolfs plan är mer stillasittande och han förstår inte vad de ska med ett kattskrälle till, men snart nog får han annat att tänka på. För i husen omkring sker det saker!

Grannparet Rut och Herman blir snabbt deras vänner, och herrarna tar för vana att försvinna in i Hermans bod på kvällarna. Där vankas det starka drycker och lättklädda damer

Annat är det hos Lutz, grannen på andra sidan. Från hans tomt hörs ett fasligt väsen och vad det än är han bygger så är skapelsen både stor och hemlig. Är det Frankensteins monster som döljer sig under presenningen, oroar sig Adolf.

Ja, märkliga ting sker i bygden. Det viskas om osaliga andar, och någon kör omkring i en gammal likbil med en amerikansk flagga vajande från antennen. Ljunglyckorna kommer aldrig bli sig likt igen.

Min recension:
Hon har gjort det igen, Karin!
En av mina absoluta favoritförfattare - jag verkligen älskar alla hennes böcker!
Och det är så roligt att hon fortsätter skriva om sina äldre damer och herrar på Österlen.
Jag vet inte varför men jag älskar att läsa om äldre, vad de tar sig för osv.
Karin lyckas verkligen beskriva karaktärerna och omgivningarna så det är lätt att se hur det kan se ut. Det händer alltid spännande saker i hennes böcker och så även i denna boken.
Så härligt att se denna omtänksamhet, värme och kärlek dessa äldre visar varandra, hur fin vänskap man kan få med nyinflyttade grannar. Och hur lätt det är att misstänka andra för hemska saker när man egentligen inte vet hur det ligger till.
En bok jag sträckläste! Vill ni ha feelgood av allra bästa slag ska ni verkligen läsa Karins böcker!