KRIS

​Är det den här förbannade årstiden eller vad är det? Hela jag känner mig som att jag har någon slags utomkroppslig upplevelse, som att jag ser mitt liv från ovan eller som någon annan person. Just nu mår jag som en påse skit känns det som. Jag har inte särskilt roliga dagar när jag har pms vilket jag har nu. Det är som att min hjärna delas i två läger. En rationell sida som är mitt vanliga jag och sen en sida som är som en orch från sagan om ringen. En orch som blir arg för allt, har noll tålamod, kan bryta ihop för minsta lilla och som är ständigt trött. Den rationella sidan talar om för orchen att det är kanske inte helt rimligt att bli helt sjukt upprörd över att J inte plockat undan i köket som han hade lovat för han hann inte. Det är inget man behöver gå och grubbla och sura över i flera timmar. Men då talar orchen om att HA! Trodde du ja! Det här kommer gnaga hos dig i flera timmar och du kommer vilja gråta av bara tanken på det.

Men det är inte bara de här dagarna. Det är inte roligt just nu. Allt känns jobbigt, jag oroar mig över ALLT. Verkligen allt, det finns ingenting som jag känner mig lugn över, varken, skolan, jobbet, ekonomin, relationer, mitt utseende - ingenting. Jag går och grubblar, jag sover dåligt och min hjärna bubblar som den värsta sortens bubbelpool. Och jag kan inte sätta fingret på vad fan det är! Jag blir snart tokig. Jag vet inte om det är någon slags mellanperiod. Nils är inne i ganska (läs extremt jäkla skitjobbig) period nu med mycket trots och han slåss en del (bara mig och J dock) han tjafsar om påklädning, avklädning, tandborstning, mat, läggning osv. Och jag känner att jag inte riktigt orkar med. Det tillsammans med att vi läser en ganska konstig termin i skolan, det är typ för lite att göra så jag går runt och oroar mig över hur mycket det kommer bli nästa termin. Vi har inte läst tillräckligt länge för att jag ska kunna se något ljus i plugg-tunneln men vi har ändå läst en hel del så jag känner typ "slätt ut mig i arbetslivet, jag kan, jag vill börja jobba NU" samtidigt som jag vill läsa allt det som vi har kvar, jag ser fram emot det. Jag tycker också att det är ganska jobbigt att åka upp till skolan och vara bort från Nils och J samtidigt som det kan också vara ganska skönt.

J har börjat jobba skift och det kommer ta ett bra tag att vänja oss vid känner jag, det är en helt annan typ av vardag än vad vi har haft innan. Det är roligt också och det är en hel del som är positivt med det men det kräver ju anpassning och att vi vänjer oss och hittar vad som fungerar bäst för oss. Han kommer jobba på julafton och jag jobbar en hel del i jul också så jag oroar mig och funderar över hur fasiken vi ska få ihop julfirande med alla som vi vill fira med, helst utan att det ska kännas som att vi stressar igenom allt. Det vill jag verkligen inte, Nils längtar efter jul och tomten redan nu och pratar massor om det. Jag skulle vilja hinna göra en Nisse-dörr hemma och en julkalender till J men jag kommer liksom inte till skott.

jag skulle vilja gå ner lite i vikt. Jag har slarvat med mina promenader och ätit en hel del godsaker på sistone och skulle vilja gå ner de kilon som jag har lagt på mig. Min kropp har bestämt sig för att om jag går upp i vikt så sätter det sig på nedre delen av min mage och ingen annan stans. Det är ju ett riktigt snyggt ställe faktiskt. Samtidigt har jag svårt att bestämma mig för om jag är en sådan människa som är positiv kring min kropp hur jag än ser ut men det är jag inte. Jag trivs inte i mina kläder, jag vill knappt titta mig i spegeln och vill inte ens att J ska se mig utan kläder.

Gah. Blir galen.

Gillar

Kommentarer

Instagram

Instagram

Instagram

Instagram