Hej hopp från Dee Why!

Vi har flyttat in i lägenheten och allt har gått bra. Lägenheten är fin och den ligger tre minuters promenad från stranden, där det också finns en lekpark och en lära-sig-simma-pool. Det finns med andra ord ganska mycket att hitta på med barnen. Bara att gå till stranden och leka där är, i alla fall just nu, en väldigt bra aktivitet.

Jonas började jobba i tisdags och allt verkar vara okay på kontoret. Han tycker dock att pendlingen in till jobbet är jobbig. Det tar cirka en timme per väg. Såklart är det en stor skillnad mot Malmö, där han kunde cykla till jobbet på 5 minuter.

Som sagt, lägenheten är fin, väldigt fin faktiskt. Hela lägenheten är helt nyrenoverad, helt nytt kök och badrum. Väggarna är nymålade och det är nytt golv. Köket är mycket finare, bättre planerat och fräschare än vårt kök hemma i Malmö, i badrummet finns det både badkar och dusch, balkongen är stor och fin, men vi har inte riktigt hängt så mycket där ute än.

Vi flyttade ju in i lördags och samma dag fick vi en säng och lite annat levererat från IKEA. Under söndagen och måndagen jagade vi grejer som galningar. Vi fick tag på ett begagnat köksbord med stolar och en bänk. Någon annan hade några pallar att sälja och en tredje en brödrost och annat smått och gott som vi behövde. 

Andrahandsmarknaden är toppen här. Det är många som flyttar och då säljer allt de har. Dessutom verkar många byta möbler ofta och säljer saker de bara har använt några månader. Det är lätt att hitta grejer till en billig peng som ändå är väldigt bra. Med lite tid kommer vi nog komma iordning här.

Eftersom lägenheten är helt nyrenoverad anser mäklaren att det är tokviktigt att hålla ordning, städa och inte förstöra något. Såklart ska vi inte förstöra något, men det här är på en helt annan nivå. Vi måste ha små mattbitar under alla möbler för att inte förstöra heltäckningsmattan. Vi fick en massa instruktioner och rengöringsmedel för att hålla rent i köket och sköta om alla ytor på rätt sätt. Det står i kontraktet att vi måste hålla städat för att vi inte ska få skadedjur (kackerlackor antar jag att man menar då), att man inte får hänga tvätt på balkongen och att fult språk och svordomar inte är tolererat. Jag som normalt är en slarvmaja städar köket som en dåre, shit vad jag torkar av bänken och håller mat borta för att vi inte ska få kackerlackor.

Så mina dagar just nu; hänga med barnen på stranden och städa som en dåre här hemma. Det är nog såhär det är att vara en australiensisk hemmafru. Det känns bra just nu, men jag kommer bli galen om jag inte hittar ett jobb.


Kram från oss!

Lina

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hej där alla fina!

Imorgon flyttar vi äntligen in i vår lägenhet. Det ska bli otroligt skönt men samtidigt läskigt att flytta in där. Att hitta och hyra en lägenhet här är en ganska märklig process. Lägenheterna visas på onsdagar och lördagar, så i lördags hyrde vi en bil. Innan dess gjorde vi ett noggrant schema över vilka lägenheter vi ville se. Vi packade iPad, frukt, dricka och snacks till barnen och sedan körde vi runt. Från 9.30 till 13.20 tittade jag på 14 lägenheter medan Jonas höll bilen igång utanför. Dessutom körde vi mellan alla lägenheter i trafik from hell. Jag spenderade kanske max 5 minuter i varje lägenhet.

Av de 14 lägenheterna var tre lägenheter bra, så efter 13.20 när sista visningen var klar, åkte vi och åt med barnen, sedan åkte vi tillbaka och tittade utanför de lägenheterna som jag tyckte var fina. Jonas hade ju inte sett någon av lägenheterna. Sen var det bara att åka hem och skicka in ansökningar på alla tre. Jonas och jag satt uppe till kl 4 på natten och fixade med alla dokument som skulle skickas med och fyllde i blanketter.

På morgonen ringde vi till mäklarna på de två lägenheterna som vi tyckte var bäst, bara för att checka av att allt var med och om vi kunde göra något mer för att öka vår chans att få en av lägenheterna. Vi kunde vänta oss svar efter 48 timmar. Dagen gick segt och vi hängde här hemma och väntade mest. Ungarna som bara hade suttit i bilen dagen innan var rastlösa, så vi hänge i poolen med dem.

På morgonen dagen efter fick vi besked att vi inte fick den lägenheten som jag tyckte var bäst. Jonas var iväg för att skriva in oss för Medicare så jag var här hemma själv med ungarna. Efter cirka 20 minuter fick vi svar att vi inte fick den lägenheten som vi tyckte var sämst av de tre. Jag började känna mig sjukt stressad att detta inte skulle gå i lås, så jag började ringa den tredje mäklaren som en dåre. Telefonsvarare varje gång. Det tog tid och jag började leta igenom de lägenheter som fanns listade än en gång. Nästan inget nytt hade kommit ut. Kunde det finnas någon lägenhet som verkade bra i något närliggande område kanske? Shit, vi måste fixa en ny hyrbil för dagen efter, onsdag. Så gick mina tankar medan jag ringde och ringde till mäklaren. Någon timme gick och tillslut ringde mäklaren tillbaka. Hon berättade att de hade haft ett möte i huset där lägenheten låg och att de bestämt att de skulle renovera alla balkonger inom tre månader. På grund av detta hade några dragit sig och plötsligt var vi ensamma kvar. Samtidigt hade ägaren bestämt sig för att ha en visning till för att få in fler intressenter. Jag bad mäklaren att ringa upp ägaren och fråga om de kunde acceptera vår ansökan. Efter cirka en timme ringde hon tillbaka och bad oss skicka bilder på vår lägenhet i Sverige för hon kunde inte få tag i vår hyresvärd i Sverige eftersom det var mitt i natten där. Vi skickade bilder och efter flera timmars väntan fick vi äntligen svar att vi fick lägenheten.

För att säkra att vi verkligen skulle få lägenheten var vi tvungna att betala en handpenning direkt. När den hade gått igenom, fick vi betala hela depositionen och en månads hyra, cirka 40000:-. Vi har inte skrivit på kontraktet som är på 12 månader än, det ska vi göra imorgon. Det är här som jag börjar få riktigt ont i magen. Jag har sett lägenheten i 5 minuter och det är bara jag som har sett den. Tänk om jag har missat något.. Tittade jag noggrant på allt.. Jag minns inte hur planlösningen ser ut, (jag såg ju 14 lägenheter den dagen). Kommer detta verkligen bli bra? Usch ångest på hög nivå!!

Imorgon hoppas jag med hela mitt hjärta att det bli bra för oss.

Kram och god natt från Sydney!

Lina

Likes

Comments

Hej igen alla fina!

Vi mår bra här i Down under.Dagarna rullar på och det är mycket att fixa med.Det otroligt rörigt att bo i resväskor med två små barn.Vi har flyttat igen, från lägenhetshotellet inne i stan, till ett lägenhetshotell som ligger norr om Sydney som är lite billigare.Jag vet inte hur det egentligen var att flytta.Varje flytt gör det såklart jobbigare för barnen och även om det här stället är okay, var nog det andra bättre.Här är det krångligare att ta sig till affären för att handla mat, stället ligger verkligen in the middle of nowhere.Den tidigare lägenheten var lite rymligare än den som vi bor i nu.Men här finns en fin pool utomhus.Diskmaskinen var bättre på det tidigare stället.Men, det här stället är lite billigare och vi behöver spara på pengarna.

Trots att det är jobbigt för barnen att flytta hela tiden, tycker jag att de hanterar det bra. Vi har packat upp Duplot som barnen leker med, men inte mycket annat. Det är skönt att ha poolen att gå till när de blir för rastlösa.

Bostadsjakten går framåt.När vi kom hit hade vi inte bestämt oss för var vi ville bo.Coogee var ett alternativ, Manly var ett annat och North Beaches var ett tredje.Vi tog båten ut till Manly en av de första dagarna och fick inte alls någon toppkänsla för det området.Det var ju såklart en fin strand och en barnvänlig mindre strand med mindre vågor, men området kändes turistigt och opersonligt.Ingen av oss fick någon känsla för Manly, så det gick helt bort.Dagen efter åkte vi buss ner till Coogee.Det kändes mycket mer genuint och igen med en fin strand. Vi hade bokat in två visningar på ställen som såg fina ut i annonserna som vi passade på att titta på.Båda ställena var förskräckliga.Trånga, mörka, otroligt dålig standard och inget ställe där vi skulle vilja bo på med barnen.Magkänsla säger mig att Coogee är populärt just för att det är ett mysigt område, om att man därför inte får så mycket för pengarna.Inom vår budget skulle vi ha svårt att hitta något som verkade vettigt.

Någon dag senare hyrde vi en bil och körde ut till North beaches. Inte bara för att titta på bostäder utan också för att besöka ett dagis som vi har blivit rekommenderade.Dagiset verkar bra.Såklart är det svårt att jämföra med andra när man har dålig koll, men personalen verkade bra, de är ute med barnen mycket och vi fick ett väldigt bra bemötande.August och Albin satt som klistrade på mina ben när vi kom dit och alla barnen var ute och lekte, men det lossnade lite när de andra gick in och vi fick gården för oss själva. Då kom de igång och lekte.Tanken är att vi ska åka dit fler gånger och hänga och förhoppningsvis kommer de snart vilja leka med de andra barnen.

Under tiden jag hängde på dagiset med barnen gick Jonas på visningar och såg två lägenheter som var fina, fräscha och som vi skulle kunna bo i.På eftermiddagen gick vi alla fyra och titta på några fler lägenheter och hängde runt i området bara för att få en känsla.Här kändes det som hyrorna var lägre och att vi faktiskt skulle kunna hitta något som verkade vettigt att bo i inom vår budget, dessutom kändes områdena mer barnvänliga med fina stränder och mer av en villaområdeskänsla.Känslan av att vi gett oss in i något som inte alls skulle bli bra lättade något och nu känns det som vi faktiskt kommer kunna bo på ett helt okay ställe.


Visningarna är framförallt på onsdagar och lördagar och igår, lördag, hyrde vi bil igen.Vi hade noggrant gått igenom alla ställen som ligger ute för uthyrning och gjort ett späckat schema för att hinna se så många som möjligt.Det är verkligen inte lätt att göra sig en uppfattning via bilderna i annonserna.En del ställen ser tokfina ut i annonsen, eller ser stora och fina ut, men när man väl är på plats så är de trånga och smutsiga/slitna. Andra kan ligga på något jättekonstigt ställe med en bilskrot som granne typ. Diskmaskin ingår nästan i alla lägenheter, men man måste själv ha med sig kylskåp och tvättmaskin, så det kommer bli nästa spännande steg (när vi har hittat ett ställe att bo på) att köpa kylskåp samma dag som vi flyttar in.

Hur som, vi har hittat tre ställen som verkar okay.Eller två som verkar riktigt bra och en som nog skulle vara helt okay.Alla tre har stora fina balkonger, en har tillochmed två balkonger.Den som vi helst vill ha har en stor balkong som går runt nästan hela lägenheten, två sovrum, kök, badrum och living room med plats för både köksbord och soffa.Den ligger på en lugn gata uppe på en kulle och lägenheten vetter bort från gatan.Det finns också en fin pool på gården.Vi har skickat in ansökningar på alla tre och håller nu tummarna att vi ska få i alla fall en av dem. Enligt mäklarna ska man få svar inom 48 timmar. Jag har ont i magen över hela processen. Håll tummarna för oss!!

Nu ska vi ta med pojkarna ut i skogen en sväng och fånga Pokémons.

Puss på er!

Lina

Likes

Comments

Hej Hopp!

Här händer det mycket så här kommer det en litet inlägg igen.

Vi har flyttat! Tanken var ju att vi skulle bo de första 25 dagarna i ett airbnb, ett litet sött hus med en tomt där ungarna kunde leka och Jonas och jag kunde sitta och hänga på kvällarna när ungarna hade somnat. Det blev inte riktigt som tänkt kan man säga. Vi flyttade in med vårt pick och pack dagen efter vi landat. Till en början såg allt ganska bra ut. Huset var mycket riktigt sött, det fanns plats att leka, ett fint kök och en tomt, men också en soptunna utan lock ute på tomten som drog till sig en massa getingar. Albin var tokrädd och ville för allt i världen inte leka där ute.

Efter en liten tur till en närliggande mall upptäckte vi också att det fanns kackerlackor i huset. Jag hittade en i en stekpanna och tänkte att det kanske inte var så farligt. Men när vi jetlaggade som vi var kom upp på natten fanns det fler, massor i köket och badrummet, men också i tv-rummet där barnen skulle leka. Inte alls så fräscht!

Jag kontaktade airbnb och till min förvåning lyckades jag avboka hela bokningen och få alla pengar tillbaka. Jag har läst om folk som har haft problem med bedbugs, kackerlackor och annat i airbnbs men som inte har lyckats avboka eller få pengarna tillbaka, men här var det inte alls några problem. Jag kontaktade airbnb direkt på natten och de bad om bilder, vilket inte var svårt att få fram, det fanns ju massor av kackerlackor. På morgonen var allt avbokat och istället hade vi bokat ett lägenhetshotell mitt inne i stan som hade fått bra betyg på hotels.com.

Vi bor alltså i en liten lägenheten som består av ett kök som sitter ihop med tv-rum, ett sovrum och ett badrum. Såklart var detta ingen toppenstart på vår flytt till Down Under, men nu känns allt ganska okay after all. Barnen som inte tyckte att kackerlackorna heller var så trevliga (Albin ville inte gå på golvet) känns trygga här och de verkar gilla lägenheten även om den är liten och inte alls så söt som huset vi hade planerat att bo i.

Kram från oss!

Lina

Likes

Comments

Hej svejs från Sydney!

Här kommer en rapport om resan hit.

När jag skrev förra inlägget var det bara 38 timmar kvar tills vi skulle lämna Sverige. Dessa 38 timmar blev sjukt stressiga. Jag är ju en obotlig tidsoptimist och tänkte att vi hade ganska mycket tid att få det sista fixat med lägenheten och dessutom packa det vi skulle ha med oss, dessutom hinna äta, sova och ta hand om barnen. Som sagt, tidsoptimist! Det gick ju inte alls som tänkt. Sista dagen var kaos, Jonas och hans pappa fixade och jag packade. Jonas och jag turades om att underhålla ungarna. Det gick sakta framåt. Jag insåg ganska snabbt att vi inte skulle få med allt som vi tänkt att få med. Vi packade sju stora väskor med grejer och där fick vi ner alla barnens kläder, allt lego och duplo, en massa bilar och andra leksaker, alla våra kläder. Sen var det ju alla böcker som vi tänkt att vi skulle ha med, skor och såklart annat smått och gott som skulle med. Nödlösningen blev att packa ett sjukt tungt handbagage. Så vi fick med nästan allt som vi tänkt oss.


Det var massor kvar att fixa med lägenheten på morgonen den dagen vi skulle åka. Det blev tokstressigt och det hela slutade med att farfar skulle fixa en massa grejer efter att han hade lämnat oss på flygplatsen. Vi kom iväg i tid, farfar körde väskorna i bilen och vi åkte tåg med barnen. Väl på flygplatsen blev vi ombedda att väga handbagaget som vägde 34 kg mer än vad vi fick ta med oss. Farfar var kvar på flygplatsen så vi fick packa om och ta ut en massa grejer som farfar fick ta med sig hem igen. Ompackningen skedde under tidspress, något panikartat, så vi fick med det som vi fick med typ. Lite jobbigt, för vi hade ingen aning om vad vi egentligen hade med oss. Vi fick inte med Jonas klätterskor men påsen med talk. Vi fick med extra vantar och regnkläder till barnen, men nästan inga skor. Och vi har med oss endast tre barnböcker.

Hur som, när vi väl var incheckade gick allt ganska bra. Killarna var glada hela resan. Flyget från Köpenhamn till Dubai var som väntat båda barnen vakna hela resan. Albin åt som en häst, August åt också en hel del. Resan som var 6,5 timme lång gick snabbt. Vi fick sedan vänta lite mer än två timmar i Dubai, även det gick bra. Vi köpte något att äta, gick från den ena gaten till den andra, typ. På den långa flighten, 13 timmars lång, somnade Albin nästan direkt och August strax därefter, även jag och Jonas sov. När vi vaknade var det lite mer än tre timmar kvar, så nästan framme. Resan gick med andra ord väldigt bra.

Jonas hade tänkt mycket på hur vi skulle komma igenom migration när vi landade. Han sa flera gånger att det skulle ta flera timmar. Jag tänkte inte så mycket på det hela, mer än att vi inte skulle ha någon mat med oss, man har ju sett Gränsbevakarna Australien vid något tillfälle. Vi fyllde i den lilla blanketten där man skulle kryssa i vad man hade med sig, och skrev att vi hade med oss mediciner (Ipren och Alvedon till barnen och Jonas medicin för hans magbrock, samt en receptbelagd nässpray som Jonas fått för någon infektion han har) och lera på de få skor som vi fått med oss. Vi gick igenom allt och rev upp allt vi hade med oss för att hitta skorna (vi hade ju ingen koll på vilka skor som hade kommit med). Albins stövlar tvättades noggrant av men alla andra skor var okay. Medicinen var också okay. Sen var det bara att gå igenom. Ingen ville kolla på vårt visa, eller några andra dokument som Jonas hade varit noga med att vi skulle ha med oss. Vi gick igenom hela alltet på mindre än 30 minuter. Vi tog en taxi till hotellet och då när jag försöker hitta necessären så hittar jag Augusts och Albins fina pokaler som de fått från Dagis på sin sista dag gjorda av trä som är plockat i Pildammsparken. Oj! Trä fick man ju inte ta med sig in i det här landet. Vi hade ju kryssat för att vi inte hade med oss trä. Som tur var är det inte som på Gränsbevakarna Australien, inga hundar och ingen som gick igenom allt vi hade med oss. Kanske var det för att vi var vita européer eller så var det bara några slackers som bevakade gränsen precis när vi kom, eller så är det alltid slackers om bevakar gränsen. Tur var det i alla fall. Om vi hade fått lämna ifrån oss pokalerna hade killarna inte varit så glada och det hade nog inte blivit så roliga böter heller.

Det är först idag när vi varit här i tre dagar som vi har kunnat gå igenom allt vi har med oss.

Hej för den här gången!

Lina

Likes

Comments

Hej Alla!

Detta är mitt första trevande försök till att skriva en blogg. Jag fick idén från min chef som berättade att hon under det året som hon bodde i Kalifornien med sin familj, skrev en blogg. Hon berättade också att hennes barn, nu några år senare ofta läste i bloggen. Min förhoppning med den här bloggen är att August och Albin kommer kunna gå tillbaka och minnas sin tid i Sydney genom bilder och text när de är några år äldre. Jag hoppas också att detta ska vara ett bra sätt att ge familj och vänner en inblick i vår vardag i Sydney. Slutligen hoppas jag att jag kommer hålla igång skrivandet och att även Jonas skriver här ibland. Vi får se hur det går..

Hur som, nu står vi här med bara 38 timmar kvar tills vi lämnar landet. Shit va fort den här veckan har gått! Det är rörigt här hemma hos oss, och även om det börjar falla på plats nu är det mycket kvar att fixa. Det märks på August och Albin att det tycker att det är jobbigt. Det mesta av deras grejer är nerpackade och det står grejer överallt. Albin vill helst inte lämna lägenheten, han vill inte klä på sig och när något går emot honom blir han fullkomligt galen. August är mest grinig och trätt på Albin, vilket leder till en massa bråk och tjuvnyp.

Själv tycker jag också att det är jobbigt. Jag känner mig stressad för det är så himla mycket att fixa med, jag tycker det är sjukt jobbigt att säga hejdå till familj och vänner och det är jobbigt att det är så himla rörigt här hemma hos oss. Jag ser fram emot take off, då måste allt vara klart och vi är på väg.

Under veckan har vi försökt att bryta upp packandet med roliga grejer. Killarna har varit och klippt sig och vi har varit och badat. Farmor har kom ner i torsdags och hjälpte oss att fixa lite mat och hänga lite med August och Albin. Det var tur att hon var här, speciellt på fredag förmiddag när vår hyresgäst var här med någon som skulle göra en besiktning av vår tokröiga lägenhet samtidigt som en vaktmästare var här och fixade med ugnen. Hon satt mitt i röran och spelade spel med killarna, så det hela gick mycket bättre än väntat.

Mormor skulle ha kommit ner i fredags, men hon blev tokförkyld och kom därför bara ner under dagen i lördags. Vi träffades ute, i Sibbarp och hade en lyxig picknick med rökt fisk och annat gott i blåsten. Lasse var med och ungarna hade roligt med honom. Jag själv kände mig som ett känslomässigt kaos den dagen. Jag var stressad, ledsen och arg, men stunden på stranden med mamma och Lasse hjälpte och allt kändes mycket bättre när vi kom hem.

Nu är Farfar på plats och hjälper oss. Vi har kommit långt på väg sedan han kom vilket känns skönt. Han kommer köra oss till flygplatsen, eller rättare sagt, han kommer köra allt vi ska ha med oss till flygplatsen och se till att vi kommer iväg som vi ska.

Idag var vi i Spindellekplatsen och hade ett hejdå-häng. Det var verkligen supermysigt att se alla vi kommer att sakna så mycket en sista gång. Många barn kom och lekte och även om det var kort om tid tycket jag att jag han prata med de flesta som var där och säga hejdå ordentligt.

Oh well, nu måste jag fortsätta med packningen.

Förhoppningsvis kommer nästa inlägg från Sydney.

Kram och kärlek till alla!

Lina

Likes

Comments