Jag trodde aldrig att jag skulle börja uppskatta mitt eget sällskap på det sätta som jag gör just nu, sen jag började jobba natt och bor i en lite stuga som jag får låna av min morbor. så är jag mycket själv båda på avdelningarna och i den lilla stugan. Jag måste erkänna att jag tycker det är rätt skönt att vara ensam för då måste jag lita på mig själv båda på jobbet och här oavsett vad. Jag har alltid tyckt om att vara just ensam men inte på det där sätt som att det är ingen vill vara eller så, utan att jag inte är berodde av en annan människa utan jag klar mig gott och väl ensam. nu känner jag inte den där ensamhet som jag KUNDE gör i skolan utan nu är det mer att jag är trygg och att jag trivs.
i början av det här året kändes det förjävllgt rent ut sagt jag ville hoppa av skolan för att jag mådde så dåligt, men på något sätt hittade jag en balans mellan att börja uppskatta mig själv och fokusera på saker som är viktiga för mig.
livet är inte alltid så enkelt och det kommer alltid finns människor som inte tycker om det du gör, det kommer alltid finns människor som inte tycker om dig. man kan inte älska alla och det ska man inte heller utan man kan respekt människor för den de är.
Jag har hittat min balans och jag hoppas att den här känslan håller i sig ändå fram till skola och sen i skolan givetvis men jag måset prova och låta det bli fel precis som på jobbet utan min misstag så kommer jag aldrig att lära mig något.
Jag hoppas att alla kan hitta den där balansen
Hej då💚
