Vandring etapp 5

I helgen var jag och Baloo som vanligt ute och vandrade. Denna gång vandrade vi etapp 5 på Östgötaleden (Linköping). En sträcka som var närmare 2 mil.


Sträckan började i Vidinsjö motionscentrum. Vi började gå tidigt på morgonen så det var rätt folktomt.

I början var det öppna landskap och stora ängar att njuta av.

Men sen blev det härlig skog. Breda stigar, tydliga markeringar och öppen skog där solen kunde tränga sig igenom.

Längre fram blev skogen lite tätare och jag älskade att gå här. Såå mysigt med mossbeklädda stockar och stenar. Så trollikt!

Emellanåt var det långa sträckor av dessa språngbrädor.

Här slog vi oss ner för vår första paus och frukostintag. Det var så himla härligt att sitta här, inga störande ljud från bilar eller människor. Bara helt tyst, bortsett från vinden i träden och fåglarnas sång.

En så himla söt häst som sprang längs staketet efter oss och gnäggade. Vi stod och pratade med den en stund.

Leden går igenom många hagar, både kohagar och fårhagar och ofta är det sån här typ av bro eller övergång för att komma in och ut ur hagen. Över dessa måste jag bära Baloo då det är svårt för honom att gå på den. Tur att man inte har en alltför stor hund!

När vi hade vandrat ca 2/3 delar av sträckan öppnade sig plötsligt himlen. Som tur var så var vi inte långt bort från en rastplats som vi hade ett planerat stopp på för lite fikapaus. Det fanns dock inget vindskydd där men en smal ramp under en bro längs kanalen, här trängde vi ihop oss, myste till regnets smattrande och fikade. Efter 20 minuter var himlen blå igen och solen sken och vi kunde fortsätta vår vandring.

Sträckan fortsatte längs kanalen och vi mötte kanalbåten!

Strax därefter går vi in i en kohage. Vi hör kossorna på långt håll, har en liten fotosession i kohagens fina natur och vandrar sedan vidare. När vi hade kommit långt in i kohagen och nästan var igenom så står där en ko och en kalv på stigen. Jag pratar alltid med djuren när vi går in till dom för att de inte ska bli överraskade, speciellt när jag har Baloo med mig. Kossan som stod på stigen vände sig om och började mua, varpå resten av koflocken genast ansluter och nu har vi inte bara en ko och kalv framför oss utan 10 kossor med tillhörande kalvar.

Jag tänker att "dom flyttar på sig" och fortsätter gå. "Bara vi kommer lite närmre så flyttar dom ju på sig" och går lite till. När vi kanske har 20 meter kvar fram till koflocken så börjar hela gänget istället gå emot oss. Kossor är väldigt stora djur och jag har ingen aning om hur dom fungerar, om eller snarare NÄR dom sparkas. Jag har heller ingen aning om hur Baloo reagerar på kossor på nära håll och framförallt ingen aning om hur dom fungerar ihop. Jag hade ingen lust att bli omringad av hela koflocken och backar därför sakta därifrån, tar med mig Baloo och gömmer mig bakom ett träd 😂

Jag kunde ju inte ta ett träd mitt i hagen så att kossorna ändå skulle kunna komma åt oss, så jag väljer ett träd som nästan håller på trillar ner i ån. Vi står och balanserar på rötterna till de här trädet medan kossorna omringar trädet på andra sidan. Flera av dom är så nyfikna på Baloo så att dom kommer enda fram och nosar på honom. Baloo blir livrädd och skakar och försöker backa ännu mer men håller då på trilla ner i ån. Jag gör så gott jag kan för att vifta bort dessa orädda kor och ser framför mig hur vi kommer stå här i timtals.

Men tio minuter senare ger kossorna upp och inser att det inte händer mer än såhär och vänder på klövarna och går. Vi smyger försiktigt fram och skyndar sen ut från hagen.

Två livrädda individer.

Efter ytterligare en halvtimmes vandring så var vi äntligen framme vid målet på dagens etapp!

Gillar

Kommentarer

Yasmine
Yasmine,
Ser ut som en riktigt härlig promenad! www.yasmissy.blogg.se
Sara
Sara,
Åh vad mysigt det ser ut 😊sarakarlson.blogg.se
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229