"Fitnesstwo" En fitness blogg om ett ungt par som lever och andas fitness. Enjoy!

Obs varning för provocerande bilder, tagna från tiden då jag var sjuk /matilda



Hej Matilda! Undrar lite över din ätstörning som du har kommit ur. Jag har också haft en ätstörning som jag lyckades komma ur. Men nu är det så att jag har svårt att "förlåta" mig själv för det som har hänt. Känns som om det på något sätt trycker ner mig hela tiden, att jag misslyckades att kontrollera mig själv då, att allt gick så långt att jag fick en ätstörning. När jag hade den så sjönk ju mina betyg, och ja, allt blev sämst. Nu är allt stabilt och bra igen, men som sagt det finns fortfarande kvar i min vardag, mer eller mindre. Undrar då om du känner av det på något sätt, eller om det påverkar dig. - Emma

 

Svar: 

Jag förstår verkligen vad du menar, ett sådant stort trauma tror jag aldrig försvinner ur ens liv, det gäller att göra det bästa utav det, inte låta det dra ner dig mer än vad det redan gjort. Fokusera på att du faktiskt har tagit dig ur sjukdomen och var stolt över dig själv för det, det är jag och försöker påminna mig själv om det. Så fort ett hinder kommer ivägen för mig och när ingen annan tror att jag ska lyckas med något jag tar mig för, så motiverar jag mig själv med det faktum att jag faktiskt har blivit frisk från en hemskt sjukdom som nästan tog livet av mig. Jag minns hur jag vintern 2012 bad på sjukhuset att jag inte skulle bli inlagt, samtidigt vägrade vård och påstod mot en publik av läkare, psykologer och en mamma som inte trodde på det jag såå länge hade påstått ”jag ska bli frisk på egen hand, på mitt sätt”. Det var inte fitness från början, det var protein och styrketräning i mängder som ständigt trappades upp. Under vägen till att bli frisk så hade en ätstörning förvandlats till en fitnesslivsstil och där bestämde jag mig för att stanna. Mina ideal förändrades. ”jag ska aldrig väga över 50kg även om jag är frisk” ha-ha, idag väger jag närmare 60kg och är fortfarande inte nöjd med min kropp. 

 

Så hur märker jag av det i min vardag så här ett år efter friskförklaringen? Främst hos mina nära och kära som tycker att fitnesslivet inte är så långt ifrån hur jag levde när jag var sjuk, med mycket fokus på utseende, mat och träning. Jag får ständigt påminna dom om att min kropp mår bra idag och det gör jag också. Visst är jag stressad men det är inte fitness som är boven i dramat, det är att hinna med ALLT annat. Jag önskar att jag vore en bättre vän som tog sig mer tid för sina vänner, som hann med att träffa sin mamma, syster och mormor oftare, som var en mindre trött flickvän och hade bättre betyg i skolan. Hur är det med ångesten? Äter jag lite mer än vad jag ska så är det i stort sätt alltid hälsosam mat, typ extra keso osv och då tänker jag bara ”ärsh det sätter sig på musklerna”, är det något onyttigt, viktigt väldig sällan händer så tar jag kanske en morgonprommis dagen där efter. Men jag känner aldrig (som under sjukdomen) att ”åh nej världen är över jag kommer bli tjock”. För ”hemligheten” är: ATT MAN BLIR INTE TJOCK AV REN OCH NYTTIG MAT. 

 

Och visst kan jag bli ledsen när jag tänker tillbaka på hur mycket jag har missat i mitt liv pga sjukdomen, all tid på sjukhuset och på klinken, allt jag utsätt min familj för, speciellt det gör mig ledsen att tänka på. Men hur hemskt det än var så lärde mig otroligt mycket. Först av allt så lärde jag mig att tro på mig själv, att man klara mer än vad man tror och det försöker jag föra över i mitt liv. Det lärde mig att priotera sin egna hälsa, att sätta sina intressen först och gå in helhjärtat i det man väljer att ta sig för. Hur mycket dom som finns runt omkring än och är kvar där även när du inte är den bästa versionen av mig själv, betyder för än. Och att skaffa mig, för det är exakt vad jag har gjort, jag har skaffat mig en kropp jag trivs med och är stolt över, har bidragit extremt mycket med självkänslan och jag trivs mycket mer i personen att vara mig själv. Kram /matilda 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments