Graviditet

Oroliga föräldrar episode 1

Hur vet man att allt är bra? Rör det sig om instinkt eller en oproportionerlig oro? Ingenting får gå fel med ens lilla bebis.

Att bli förälder innebär livslång kärlek och livslång oro säger en del. Jag är beredd att skriva under på det redan. Egentligen kunde jag skriva under redan så tidigt som på första ultraljudet när barnmorskan under en millisekund stannade till vid bebis nacke och markerade att nackspalten var lite bredare. Barnmorskans rörelser var i princip oläsbara för ett mänskligt öga, tror inte Jonas märkte något. Oläsbara för alla andra än för den som väntar på att bli bebisens mamma. En mamma med ett så uppmärksamt och vakande öka som ser allt. Allt som skulle gå andra obemärkt förbi ser en mamma. Detta var absolut ingen fara med bebis men där då kände jag en ny oro. En förälders oro helt klart.

____________

Minskade fosterrörelser är aldrig normalt. Så står det överallt. Det står på 1177, i föräldragrupper, artiklar osv osv. Efter vecka 25 ska du känna bebisen varje dag. Förändrade, svagare eller minskade rörelser skall tas på allvar. För oss med bebisar som redan etablerat sina rutiner är det inte svårt att hålla koll utan att lägga allt för mycket ansträngning i det. Vår bebis har varit en aktiv liten kille från vecka 18, vilket varit helt underbart. Även om vardagen som gravid rullar på i 9 månader har jag bebis ständigt i mitt medvetande, oavsett vad jag gör eller vad vi pratar om. Jag känner efter, letar efter kontakt och närhet med mitt barn.

MEN...

... De senaste 2-3 dagarna har jag inte känt igen hans mönster. Jag har inte kunnat utläsa hans tydliga vakna stunder på samma sätt som innan och tycker att han varit mer stillsam än tidigare. I går (onsdag) kände jag nästan ingenting. En liten rörelse, mer som en liten svepande rörelse vid 17-tiden vilket jag bara inte kunde få ur huvudet.

Så i går kväll vid 22-tiden då han återigen lyste med sin frånvaro trots att jag ätit och placerat mig skönt inför kvällen (och han vanligtvis brukar köra sitt sista race för dagen) bestämde jag mig. Plötsligt sträckte jag mig efter TV-kontrollen, stannade filmen och utbrast: Om han inte rör sig nu inom närmaste timmen ringer vi förlossningen och ber om att få kolla så att allt är bra! Jonas tittade chockat på mig, han visste inte om min oro som gnagt på insidan de senaste dagarna, visst att han hört mig klaga på att bebis inte rör sig lika mycket men mer än så hade jag inte sagt. Det är läskigt att släppa in en annan person i sin oro, det blir så mycket verkligare då.

Jag låg på vänster sida, drack kallt vatten och gjorde alla "knep" man själv kan ta till för att aktivera fostrets rörelser utan resultat. Jag kände hur jag darrade i hela kroppen när jag slog numret till Östra sjukhuset för att fråga om råd kring hur vi borde göra nu. Livrädd att det ska vara något som är fel även om det också kan finnas flera logiska förklaringar till bebis beteende.

I telefon möttes jag av en vänlig och stöttande barnmorska som tog mig på allvar. Hon sa att det var bäst att vi åker in till förlossningen nu direkt för att reda ut hur det står till, att vi var välkomna på en gång. Fina svenska sjukvård. Så på några sekunder hade vi bytt om från sovkläder, packat en väska om vi ev. skulle behöva stanna längre och begett oss iväg.

______________

Väl på östra tog de min oro seriöst och bemötte oss proffsigt och trevligt. Vi fick snabbt ett rum att genomföra en CTG-analys på bebis hjärtljud för att undersöka hans tillstånd (om han skulle vara svagare, ha oregelbundna hjärtslag eller vara under påfrestning). I ca 50 minuter fick jag ligga bredvid maskinen och lyssna på bebisen som hade ett hjärta som slog snabbt och fint. Han verkade må bra. Dock kände jag fortfarande inga större fosterrörelser (jag skulle markera varje gång bebis rörde sig och markerade 2 ggr på 50 minuter och det var inga sparkar utan mer att han vred lite på sig) vilket kändes som lite.

Eftersom jag är i vecka 25 följer man ett PM vid minskade fosterrörelser och vi fick även kolla med ultraljud så att han inte fastnat i navelsträngen, har för lite fostervatten, slutat växa ordentligt eller något annat som skulle kunna störa hans rörelsemönster. Några svettiga minuter där kan jag säga när läkaren mätte och granskade bebis från olika vinklar men allt verkade se bra ut. Enligt datorn växter han + 3.7 på kurvan (större än beräknat datum, troligtvis färdigbakad innan 7/3) vilket är ungefär samma som på RUL så det verkade lugnt. Däremot upptäckte vi att bebis ligger i säte, alltså i skräddare med benen och liksom sitter upp som en liten buddha vilket kan vara en förklaring till att han inte kunnat spraka och sprattla som tidigare. Dock är det långt till förlossning så ingen fara att han ligger på det sättet just nu och han kommer troligtvis ändra läge inom någon dag, men det kan vara en förklaring till att jag inte känt honom.

______________

Så vid 02 på natten kom vi hem igen och kröp ner i sängen. Det kändes skönt att få höra att hjärta och tillväxt ändå såg fortsatt bra ut och att jag tyyp fått en förklaring till hans förändrade beteende. Men helt fri från oro blev jag ändå inte. Det var en skrämmande natt att tro att något inte stod helt rätt till där inne. Fina Jonas som tror på mig och snällt ställer upp utan invändningar eller klagomål på att behöva spendera några av nattens timmar på sjukhuset.

Jag tycker absolut att man hellre ska åka in en gång för mycket än för lite. Hellre ett falskt alarm än att inte få åka hem med sin bebis på BB. Ta alltid förändrade/minskade fosterrörelser på allvar, för ibland kan det vara akuta situationer som gäller liv.


Gillar

Kommentarer

Carissie
Carissie,
Vad skönt att allt var bra med er bebis! 😊nouw.com/carissie
Fitnessjulia
Fitnessjulia,
Ja så skönt ❤️nouw.com/fitnessjulia
Sandra
Sandra,
Förstår precis din känsla. Mellan våra två döttrar fick vi 3 missfall så när jag väntade min andra dotter, var nervositeten enorm. Blev inte bättre av att denna lilla tös hade moderkakan framför sig och dessutom inte rörde sig särskilt mkt (det har hon tagit igen efter hon kom ut) hursom så vet jag inte huuur många ggr jag åkte in för att kolla att hon levde då fosterrörelserna va minimala. Som tur var tog de mig alltid på allvar och jag fick alltid komma in och kika. Som du säger bättre att kika en gång för mycket 😊 <3 kram fina du <3
Fitnessjulia
Fitnessjulia,
Jag beklagar <3 Förstår din oro. Tycker absolut att vi gör rätt i att kolla en gång extra för man vet aldrig <3 allt för de små liven, kram på dig nouw.com/fitnessjulia
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229