Fitnessjulia: Talar öppet om beslutet att återigen tävla i Bikini Fitness


Det har kommit in en rad frågor till mig efter att jag börjat hinta lite lätt angående att tävla igen i Bikini Fitness. Jag tänkte dra både bakgrundshistorien från första tävlingen fram tills nu för att bringa klarhet i varför jag tagit beslutet att tävla igen:
JA ni läste rätt - jag har anmält mig till Junior SM 2016.... Nu är det sagt hehe.

Ni som läst min blogg LÄNGE vet att jag faktiskt startade bloggen ca 3 år innan min debut, där tanken var just att mina bloggläsare skulle följa hela resan från en tränande tjej i den lilla staden Alingsås - in i fitnessbubblan och med slutdestination Bikinifitness-scenen.

Så blev det också!


Bakgrund


På hösten 2014 drog jag igång min långa och slitsamma diet mot tävlingsscenen våren 2015. Jag visste att jag hade många kilon att tappa eftersom jag faktiskt då låg på en vikt som var min högsta hittills (och fortfarande är de högsta jag kommit upp i) Jag skyller inte viktuppgången på någon annan än mig själv. Jag mådde bra, hade flyttat ihop med min mysiga pojkvän Jonas och vi gillade väl att unna oss lite för mycket och för ofta helt enkelt. Den styrketräning vi körde flera gånger i veckan räckte ändå inte för att hålla oss i en energibalans varav vi båda ökade i vikt under den perioden, inget mer med det :)

Hur som helst; Jag startade alltså på min högsta vikt och skulle ner till en lägsta vikt. Målet när man befinner sig på en tävingsscen är som redan känt att vara i sin "livs form". För att tävla i en kroppsbyggarsport - även om det i grenen Bikini Fitness också handlar om utseende och Total package - krävs det att man har en låg fettprocent för att definitioner av musklerna skall synas på scenen. Jag var väl medveten om detta när vi starade men kunde nog ändå inte ana hur det skulle bli att dieta hårt i ett halvår.

Jag visste att det skulle ta ungefär 20-25 veckor att ta mig i en tävlingsklar form. Dessutom var det inte bara fokus mat som gällde utan även stenhård fokus på både morgoncardio och styrketräningar. Dessa veckor var planerade in i minsta detalj gällande såväl träningspassen som grammen av makronutrienterna i matlådorna. Under perioden på ca 6 månader hade jag EN fuskdag och det var julafton. Eftersom jag ändå hade så pass många kilon att tappa kunde vi inte slösa tid... och ner i vikt gick jag ju! Under denna period gick jag ner totalt 18 kg och jag vill bara direkt sätta ner foten och säga följande 2 saker:

1) Jag kommer ALDRIG så igen

2) Jag rekommenderar inte någon att göra det heller

Vi pratar ju inte om 18 kg fett som behövdes tas bort från min kropp för ett ökat välstånd, jag var ändå en tränande och relativt hälsosamt ätande tjej. Dessa 18 kg var extrema och tog oerhört hårt på mig faktiskt. Detta tycker jag syntes på scenen sedan. Jag kände mig sliten och huden hade faktiskt inte så bra finnish som jag hade önskat... Den blev inte "tight" och stämde tyvärr inte särskilt väl med den bild jag haft av mig själv som tävlande atlet.

Trots att jag kammade hem 2 topp-placeringar från mitt debutår kände jag mig alltså inte helt nöjd över min egen prestation innerst inne. Jag ville inte känna mig så sliten, jag ville ha bättre definitioner och även MÅ bättre när jag tävlade. Även om vi gjort "allt rätt" under resans gång uppnåddes inte den målbild jag satt upp - varav jag självklart var sugen på revansch..

Ny satsning


Eftersom jag inte var helt nöjd med min egen prestation även om domarna tyckte om mig ville jag prova igen. Lite av tankesättet: "Gör om Gör rätt". Nu i efterhand vet jag att jag vann mycket på själva framförandet. Jag är ganska bra på att både gå och röra mig i klackskor, har scenvana sedan barnsben och bokstavligen ÄLSKAR glitter och glamour som ni vet. Just grenen Bikini Fitness är en kombination av kroppsbygge (För det krävs många timmar på gymmet för att skulptera även en tonad fysik) och skönhetstävling varav det kan vara ganska svårt att direkt veta vem som kommer etta, tvåa och trea. Det kan avgöras på många olika plan och ibland är inte ens domarna eniga.

Men jag var som sagt sugen på en revansch - att komma in "bättre" nästa gång för att visa för i alla fall mig själv att jag kunde få till en bättre och mer hälsosam look än den jag tidigare visat. Dock behövde jag lite vila och tog ledigt från sporten i 6 månader.

När hösten 2015 sedan kom krypande var det dags igen tänkte jag. En ny satsning påbörjades som ni kanske minns? Mitt utgångsläge denna gång var betydligt bättre. Jag vägde nästan 7 kg mindre hösten 2015 än vad jag gjort året innan på hösten 2014. Detta skulle i praktiken innebära i alla fall 6 veckor MINDRE på diet vilket jag tackade och bockade för. (Jag tackar mitt godisförbud som jag införskaffade mig på sommaren.., det gjorde det lättare att hålla vikten och nu ett år senare har jag fortfarande inte brutit det. Jag har lärt mig att leva utan helt enkelt)

Planen var att genomföra 18 veckors diet varav en av dessa skulle bli tömningsvecka. Visserligen kändes det väl lite halvtråkigt att återigen dieta över jul och nyår precis som året innan men det var ändå vårtävlingarna jag ville köra. Jag ville föröka igen på SAMMA SCENER ; Battle Of Scandinavia och Sweden Grand Prix.

Efter ca 9 veckors dietande och början på januari 2016, alltså halvvägs, avbröt jag. Huvudet sa nej - inte kroppen.

Vissa av er kanske minns det långa och känslosamma inlägg som jag skrev när jag gick ut med att jag inte ville tävla? I ärlighetens namn hade jag skrivit 3 stycken inlägg under en period på 3 veckor där jag "gick ut med" att jag inte ville... men jag vågade inte publicera något av dem först. Det var i alla fall oerhört tufft att ta det beslutet eftersom dieten rent tekniskt sett gick bra. Träningen gick bra, formen blev bättre och bättre med en ny tightare look och jag borde inte ha någonting att klaga på. Men huvudet var inte med mig. Jag var rent ut sagt totalt olycklig. När jag vaknade på morgonen och skulle köra cardio ville jag inte ur sängen. Jag hade noll lust att bege mig till gymmet och träna på samma gamla vanliga vis - som var "mitt jobb". Det blev för mycket med skolan och alla projekt jag hade samtidig så jag bestämde mig för att bryta.

Våren 2016 var intensiv för mig när jag tänker tillbaka; Samtidigt som jag arbetat hårt på universitetet, jobbade jag extra i Gymgrossisten butik, hade en tävlingssatsning på G, ställde upp på väldigt många event osv. Det var faktiskt så hektiskt där ett tag att jag reste fram och tillbaka med flyg varje helg i 5 veckor för fotojobb, eventjobb osv. Visserligen hade jag galet roligt men det är logiskt att man också blir trött. Extra påverkad blev jag nog på grund av min tävlingssatsning som jag hade samtidigt.

Jag praktiskt taget bodde i mina väskor under alla jobb med Gymgrossisten, Nocco och Gymshark. Denna bilden kommer från nyöppningen av NW Backaplan där en söt tjej som heter Linnéa vann ett träningspass tillsammans med mig och Linus Carlén i samarbete med Nocco. Redan där tvivlade jag på att tävla och sa det faktiskt till henne hehe... kort där efter avbröt jag satsningen.

Nu i efterhand är jag OERHÖRT stolt över mitt beslut. Jag är riktigt tacksam att jag hittade styrkan att avbryta i tid och faktiskt lyssna på mig själv. Jag minns att jag var rädd för vad folk skulle tycka om mig... "Är jag en quitter nu?" "Dålig förebild?" "Ointressant?" osv.. men TVÄRT OM säger jag. Det är genom detta beslut jag både vuxit som person OCH förebild i mina egna ögon. Mår man inte bra så ska man inte fortsätta pressa sig. För vems skull gör man det? Extra stort tack till mitt Team Gymgrossisten som stöttade mig till 100% i mitt beslut. Det betydde mycket.


Nytt Tankesätt

Vad hände sedan? Jo jag tog varningsklockorna på allvar och tror på riktigt att jag förhindrade en värre nedstämdhet. Jag ville inte hetsa mer med träningen. Jag ville inte väga varje matlåda i minsta detalj. Jag ville inte ha träningen som ett jobb som kändes motvilligt att gå till. Det var inte på detta sätt jag ville leva mitt liv. Mitt nya fokus blev mig själv och mitt eget välmående. I början var det tufft eftersom jag faktiskt avbrutit något jag bestämt mig för... det har aldrig hänt innan. Men med tiden återhämtade jag mig från vad jag då såg som ett personligt nederlag och påbörjade min egen väg tillbaka.

Precis som ni märkt på bloggen har mitt stora fokus legat på att både träningen och maten skall vara mer kravlös. Jag är trött på att känna press från alla håll och kanter. Jag är trött på att känna måsten gällande gymmet och matlådor. För mig tog det bort passionen och glädjen vilket jag inte var villig att offra. Att träna, ha ett aktivt liv och äta hälsosamt borde ju rent logiskt vara för ens egen skull? Inget man tvingas till eller mår dåligt över.

"Det måste finnas ett annat sätt att göra detta på" tänkte jag....

- och det gjorde det.

Nu börjar vi närma oss nutid. Genom att lägga om min träning till sådant jag faktiskt tyckte var roligt blev det bättre och bättre träningspass. Jag kunde lägga mitt hjärta och min själ i det jag gjorde vilket gav resultat på min fysik. Styrkelyft och Crossfit-inspirerad träning hittade sin plats i mitt hjärta och jag började bli allt gladare på gymmet och i privatlivet.

Även kosten blev mer fri. Var jag sugen på något speciellt ena dagen åt jag det, var vi på fest, bröllop, restaurang krävdes inga matlådor. Livet fungerar med andra ord och är fyllt av njutning. Jag har i skrivande stund fortfarande inte ett kostschema på papper. Kosten och måltiderna jag äter har jag i huvudet - en flexibel plan där min kunskap hjälper mig att modifiera valen av livsmedel under dagens gång. Mängden energi från kosten (alltså kalorier) räknar jag mer i jämna hundratal i huvudet och jag uppskattar mängden mat med ögonen. Detta har självklart krävt träning både med min utbildning som Dietist, matvåg och app som räknar kalorier. Det jag lyckats skapa för mig själv är en mer hållbar livsstil :) Jag håller koll på det jag stoppar i mig och försöker i första hand alltid välja bättre alternativ. I samband med en rolig träning har min form successivt blivit bättre och bättre på köpet utan att jag behövt offra sådant jag vill fylla min vardag med.

Här poserade jag lite hemma för några veckor sedan mest för skojs skull och vissa tankar om att återigen kliva upp på scenen kom smygande. Jag tycker ju att det är riktigt roligt ändå.


Tog beslutet att Tävla


Under hela våren 2016 har jag hållt uppe de rutiner som jag själv trivs med. Jag har tränat när och hur jag vill, ätit när och hur jag vill och vilat när jag vill. Detta har skapat ett väldigt hälsosamt mönster och en livsstil som är betydligt mer hållbar att fortsätta med, i alla fall för min del känns det så.

När sommaren sedan kom insåg jag att det var ca 10 veckor kvar till Junior-SM som går av stapeln den 17:e september i Estrad i Alingsås, min hemstad. Med det utgångsläget jag hade denna gång jämfört med tidigare satsningar var totalt annorlunda. Jag var enbart 5 kilo ifrån den vikt jag tävlat på tidigare och detta hade jag uppnått utan att jag varken mått dåligt eller slitit ihjäl mig. Precis som man säger: "Goda vanor ger dig Goda former" så hade detta fenomen applicerat sig på mig.

Drömmen om att kunna ge revansch på min förra tävligsform tändes och återigen började jag fundera lite fram och tillbaka i smyg. Samtidigt som jag kände mig redo och taggad var jag skrämd över faktumet att tävla igen. Mest rädd var jag inför själva dietandet och träningen... jag ville inte tillbaka till träsket, det lockade mig inte nu när jag hade hittat mina rutiner.

Men då tog jag ett litet snack med mig själv: Behöver man verkligen tillbaka till träsket då? Finns det verkligen bara ETT SÄTT att genomföra en satsning på? kanske, kanske inte. Men du; Julia Eliasson, måste inte göra som alla andra bara för att det fungerar för dem. Du är du.

- Och på den vägen är det ;)

Nu kör jag fortfarande mitt eget race. Jag äter så som jag vill, har inga matlådor och jag tränar så som jag vill.... 4 veckor ut. Absolut finns det en risk att domarna inte kommer gilla det dem ser, kanske placerar jag mig sämre än innan men vad gör det egentligen? Jag SJÄLV är stolt.

Det jag ser i spegeln nu är en tjej som inte slitit ner sig i en tävlingsform. Jag har hållt uppe en bra livsstil med bra mat. Tränat med glädje och passion snarare än att se det som ett jobb. Mått bra. Under processens gång har jag lyckats skulptera om min kropp till en figur mer lik den målbild jag satte upp 2012. Mitt lårsvep är nu mera proportionerligt till övriga kroppen. Mina baksida lår har förbättrats och så även magen (!!) och ryggen. Däremot ser jag tendenser till mindre axlar eftersom jag inte isolerat dem någonting med träningen men overall är jag nöjd med den figur jag nu besitter. Den liknar MIN dröm.

Finishen på huden och konturerna är något helt annat och jag själv tycker att det syns att jag inte dragit ner mig så hårt. Efter att jag avbröt dieten i januari 2016 vägde jag ca 58-60 kg och successivt har jag minskat i vikt på ett mer hälsosamt sätt. I Miami i juni 2016 vägde jag 55-56 kg och nu i augusti väger jag 53 kg. Ni märker att det inte är många kilon på kort tid - utan snarare några få kilon på en längre tid. Jag tror bland annat att det är därför jag fortfarande presterar bra i gymmet faktiskt :)

Därför beslutade jag mig I SISTA STUND - på sista anmälningsdagen - att tävla. Jag ville försöka igen. För oavsett hur min placering är JAG NÖJD. Jag har lyckats få en mer proportionell, kvinnlig och hälsosam figur som stämmer överens med den målbild jag hade. Jag har satsat på mitt välmående i första hand och egentligen behövs ingen tävling för att få ett pris till det.. Men jag är också en tävlingsmänniska och med facit i hand känns det kul att kunna kliva upp på scenen i en sprakande, gnistrande, fullkomligt MAGISK bikini som Freydis skapar till mig och stå för mina värderingar.

Jag förstår om vissa inte håller med mig men detta gör jag mycket på grund av min personliga resa och mitt utgångsläge. Precis som jag skrev i början av detta långa, utvikande, avslöjande, personliga inlägg skulle jag ALDRIG göra om den resan med -18 kg igen... det har jag inte heller gjort.

Jag känner mig mer taggad än på länge. Det är kul att ha ett mål och det känns bra att kunna stå scenen och faktiskt visa att det finns fler vägar att gå. Jag har gjort detta på mitt sätt och oavsett hur resultatet blir är jag nöjd, jag är i min livs form. Lördagen den 17 september 2016 i Estrad i Alingsås är det Junior-SM och det ska BARA bli roligt.

Jag har ju egentligen redan fått min revansch.... För jag gjorde det för mig och uppnådde mitt mål på egen hand

<3

​Styrkekramar till er alla som kämpar 

  • 6 335 visningar

Gillar

Kommentarer

Linnea westman
Linnea westman ,
Jag är MÅLLÖS!
Så jävla grym, så sjukt inspirerande och så himla klok! Julia jag önskar dig all lycka på både tävlingen och i framtiden. Fler som dig behövs, du är en så otroligt fin tjej som vet exakt vad som är bäst för dig och ditt välmående. Bamse kramar och så hoppas jag att vi ses på något event framöver. Jag ska ju som sagt debutera i november hihi 😊 mvh Linnea 😊 (Linneadisa på insta så du kommer ihåg vem jag är haha!)
Fitnessjulia
Fitnessjulia,
Men å tack fina Linnea!! Jag blir oerhört rörd och tacksam över dina fina ord... blev sjukt glad nu 😊 Jag hoppas verkligen vi ses och stort lycka till på din egen debut! många kramar 😊nouw.com/fitnessjulia
Sandra
Sandra,
Håller med dig till 110% tycker att du har en väldigt bra syn på både träning och kost kontra tävling och deff 😊
Du är grym helt enkelt! Stort lycka till nu!
Fitnessjulia
Fitnessjulia,
tack så mycket sandra 😃 uppskattar det verkligen! kram nouw.com/fitnessjulia
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229