tjejer, tänkvärt

Antiklimax

Ibland kommer dagar då de högsta toppar lyckas bli de djupaste dalar. Jag tycker det är vad livet innebär; man vet att man lever när man känner. Jag är både glad och ibland besvärad över min kapacitet (eller superkraft?) att känna in min miljö och känna utan att ta vidd, utan begränsningar. Jag kan ju flyga rejält högt när det vill sig, glad och lycklig utan stopp, men kan också falla långt och djupt just därför. Desto högre höjd desto längre fall. Logiskt. Fysikens lagar.

Idag hade jag en sådan sinnesstämning då jag var tvungen att ha dag för mig själv. Kände det redan i morse när jag klev ur sängen.. liksom tom på den elastiska energi som jag annars sprider utanför mig till andra. Mitt kraftfält. Orkade inte dela med mig av mig själv mer än nödvändigt denna onsdag. Patienterna är det nödvändiga (och kollegor) i den benämningen.

Jag har svårt att förklara vad dessa dagar beror på, men kände att kroppen inte kryllade av överskottsenergi direkt, snarare tvärt om, snarare behov av kapsla in och bevara energin i mig. Kanske är det någon slags antiklimax efter världens bästa semester. Ett slags vakuum. Tillbaka till vardagen efter magiska dagar i Grekland med Jonas. Se tidigare blogginlägg om alla våra upptäckter och äventyr på öarna. Men hur som helst; Därför bloggade jag inte idag. Vill ändå förklara mig. Ser det dock som personliga framsteg och speglar mognad. Är en en stor skillnad från mig förr då jag inte lyssnade på mig själv utan körde på non-stopp.

Nu efter en egen-dag med lunch i solen tillsammans med min bok, lite fix och pillande hemma samt 4 km löpning har jag återhämtat energin. Känner mig i mycket bättre sinnesstämning nu ikväll. Tror det hör samman med en rad faktorer, träningen har en viktig del, vilan också. Nu är jag vid gott mod.

Någon som känner igen sig?

Gillar

Kommentarer

ullijonsson
ullijonsson,
va’ fina ni är 💕nouw.com/ullijonsson
Fitnessjulia
Fitnessjulia,
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229