Blåsippan ute i backarna står

Någon gång i söndags kom en envis jobbig huvudvärk smygandes. Det är någon variant av huvudvärk jag får ibland där tabletter inte tycks vilja hjälpa. Det kniper framme i vänstra tinningen och känns mest i just vänstra halvan. Det blev värre fram emot kvällen och jag la mig tidigt för att jag skulle vakna pigg och glad utan huvudvärk. Det gjorde jag inte. Natten bestod av att vakna med jämna mellanrum och ha svårt att somna om för att jag inte hittade något sätt att ligga på där det inte gjorde ont. Det enda positiva i det här är väl att jag genuint blev besviken över att jag inte kunde åka till jobbet. Det är inte roligt att vara hemma när det enda man kan göra är att sitta på sängen i en halvsittande ställning och blunda, för att huvudet gör ont och huvudvärken gör en illamående.

Jag blev utdragen till Linghem for a change of scenery. När mamma föreslog kändes det sådär bra, jag hade precis hämtat min rosa bunke och ställt bredvid sängen i fall att, men jag kunde väl må dåligt där ute då. Strax innan där hade jag i ett sista tablettförsök tagit dubbla treo, och när jag väl var där ute verkade det som det tog udden av huvudvärk och illamående. Det blev trots allt en bra dag, med sen naturell yoghurt-banan-russin-frukost och en lugn Linghemspromenad.

Bombmurkla! Och plankbro.

Idag var jag fit for fight igen! Förutom attt jag försov mig. Jag är tämligen säker på att jag aldrig sovit förbi ett alarm förr, men idag gjorde jag det. Jag vaknade, med ett halvvaket öka tittade jag på min digitala klocka och något kändes fel, även om jag inte såg ordentligt vad det stod. Fem över åtta. Jag skulle vara hos min fysioterapeut vid halv nio. Sängen lämnades obäddad (!!!), jag duschade och sminkade mig på fem minuter och jag var bara två minuter sen. Ändå rätt okej. Men jag vill inte göra om det. Hur fan sov jag förbi mobillarmet?

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229