God kväll!

Det är verkligen tålamodsprövande såhär den allra sista tiden. Att bara vänta och vänta. Där inne i lilla magen ligger hon och snart kommer hon ligga där i sin säng och (förhoppningsvis) sova gott.

Tänkte precis skriva att vi tar dagarna som de kommer och tar det lugnt. Men riktigt så är det inte. Jag gillar inte att vara rastlös (ha tänker ni, snart kommer du ha fullt upp) och vi har saker att göra här hemma. Men med hus så har man alltid att göra. Så här målas det tak-och golvlister och lite annat småpill. Måste plantera om i utekrukorna, där det just nu bara ser visset och sorgligt ut, till höstväxter. Får skynda mig med det innan lillan kommer. Kommer bli svårt sen att ha två fria händer haha.

Den som sa att en bebis inte behöver mycket det första året ljög, eller skaffade inte barn själv. Okej kanske inte barnet självt är i behov av saker förutom det mest väsentliga men mycket saker blir det till bebisen som underlättar för föräldrarna.

Idag var det dags för Augustus att klippa sig (göra sig fin innan lillasyster kommer) och då hade jag lite dötid att hitta på nått. Tog en sväng till Kungsmässan och inhandlade kanske det sista till lillan; två mjuka filtar, en capehanduk och en stickad tröja som jag inte kunde motstå. Allt från Newbie. Nu har vi väl allt..? Eller...en varm overall kanske hade varit bra att ha. Jaja vi får helt enkelt se när hon är här!

Nedrans va klyschigt det låter. Men lite så känns med denna blogg. Det är så himla kul att skriva här men samtidigt ibland räcker inte tiden, orken till och det blir som ett dåligt samvete. Så en eloge till alla er som lyckas få ihop livet och samtidigt skriva kontinuerligt och råga på det uppdatera instagram, stories och ta fina bilder.

Nu har ju mammaledigheten kickat igång och dagarna är räknade till den lillas ankomst. Alla säger att man ska "njuta av lugnet medan man kan", "passa på att göra saker medan du har två händer fria", "sov-för det blir inte mycket sömn sen", Men jag känner inte så. Jag längtar efter allt det där. Och samtidigt känner jag allt kommer lösa sig. Vi kommer anpassa oss efter varandra och hitta in i våra egna rutiner och skapa ett liv.

Vi får se (hoppas) ifall det blir något kontinuerligt här tiden framöver.