Hallå hallå!


Förra veckan rullade på som vanligt utan några större händelser under veckodagarna. Tisdag däremot var lite speciell för då träffade jag Melissa för att äta lunch på en sushibuffé. Sushin var riktigt god och fräsch och man fick äta hur mycket man ville. På kvällen gick jag med Nina och Noe för att se på film igen. Vi såg på filmen Jumanji som handlar om några tonåringar som hamnar i ett TV-spel och måste spela sig igenom för att överleva. Det var en helt okej film, men absolut värd att betala 6 dollar för (50 kr).


Det var riktigt skönt att få helg i fredags eftersom att jag inte fick något ledigt förra helgen. Under lördagen tog jag det ganska lugnt på förmiddagen eftersom att jag hade lovat att skjutsa Johnny till en kompis, men efter det så åkte jag ut på lite ärenden. Jag ville köpa en bok om North Carolina för att få lite inspiration till veckan då familjen kommer hit. Jag åkte till till ett ställe med begagnade böcker, men på resehyllan fanns det inte en enda bok om North Carolina. Däremot hittade jag tre böcker om Sverige/Stockholm. Sedan åkte jag till en juvelerare för att lämna in mitt armband som har gått sönder. Hon skulle fixa det för bara 5 dollar! Jag ska hämta det idag, hoppas verkligen att hon har gjort ett bra jobb för jag saknar mitt armband. Har haft på mig det varje dag sedan jag fick det av familjen när vi var i New York. Därefter stannade jag till vid the Cowfish för att boka bord för kvällen, men man kunde tydligen inte boka i förväg. Så därför bestämde jag, Kendra, Alicia, en tjej som heter Cecilia, Melissa och Melissas kompis att vi skulle komma dit redan vid 17.30 för att undvika den timlånga väntetiden som vi har stött på där tidigare. Men när vi kom dit så var det väntetid på 1,5 - 1,45 timmar! Men vi satte ändå upp oss på listan och gick ett stund till South park mall innan vi fick sms om att vårt bord var ledigt. När vi kom tillbaka till restaurangen vid 7-tiden för att äta mötte vi några i dörren som sa att väntetiden nu var 2,5 timme, så det var tur att vi kom så tidigt ändå! Men maten var väl värd att vänta på och jag åt troligtvis den godaste sushin jag någonsin ätit. The cowfish är verkligen min bästa restaurang här, det enda dåliga är att alla andra också verkar tycka det.


Under hela december gick jag som i ett moln av ledsamhet och hemlängtan och allt var ganska jobbigt. Tack och lov så vände det i januari och allt kändes väldigt bra i några veckor. Nu har jag en ny känsla som är lättare att hantera än hemlängtan, men den är fortfarande jobbig. Jag är så otroligt uttråkad och mitt tålamod existerar knappt längre. Alla uppgifter jag gör som au pair känns så uttjatade och så fort något av barnen börjar trilskas vill jag bara slå händerna för öronen och springa därifrån. Allt känns meningslöst helt enkelt. Jag försöker boka in roliga grejer för att få tiden att gå fortare och för att ha något att se fram emot, men det är svårt. Jag hoppas att detta också bara är en period som går över igen om några veckor. Nu ligger jag i alla fall och laddar inför en ny vecka och ett pass Ultimate Conditioning som börjar om en timme. Jag tycker verkligen om det passet!

Kram Filippa


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hejsan!


Denna vecka har jag inte gjort så mycket, vilket till stor del beror på att Melissa och John var borta hela helgen. De behövde få en helg för sig själva och undrade om jag ville ta hand om barnen för extra betalning. Är inte säker om det är helt enligt reglerna men det var kändes okej för mig eftersom att de ändå gav mig ett val. Om jag inte hade velat/kunnat ta hand om barnen känner de nämligen en tant som kunde göra det, men det kändes bara onödigt tycker jag. Dessutom tackar man väl aldrig nej till lite extra pengar. Jag har halvt om halvt fruktat den här helgen, men det visade sig vara onödigt! Allt gick hur bra som helst och alla tre barnen var på bra humör hela helgen. Men sen var det som att de inte kunde hålla sig längre när föräldrarna kom hem på söndagskvällen. När Claire och Andrew lekte i badet så skrek de och höll på så att jag trodde att kaklet skulle lossna från väggarna. Jag orkade inte höra på utan stängde alla dörrar och gick därifrån. När jag kom tillbaka efter 20 minuter var de vatten över hela badrummet... Någon som däremot inte skötte sig när föräldrarna var borta var Rosie. Hon har protest-kissat och protest-bajsat lite varstans i huset och igår när jag lämnade henne ensam i en halvtimme för att köra barnen till scouterna så drog hon ner teckningar från bänken och tuggade sönder dem. Tur att det var min teckning hon förstörde!


I måndags så träffade jag Melissa på Olive Garden där de serverar unlimited soup till lunch. Riktigt gott! Annars har veckan varit rätt händelselös, men jag har kommit på grejer för att sysselsätta mig. I fredags fick jag till exempel för mig att jag ville göra müsli och efter gymmet åkte jag till affären för att inhandla allt jag behövde. Jag hade inte så stora förväntningar på att hitta rågflingor och blev därför inte förvånad över att det inte fanns. Men hasselnötter däremot??? I den andra affären jag åkte till så hittade jag äntligen hasselnötter. 230 gram för 80 spänn! Men man kan inte göra müsli utan hasselnötter så jag köpte dem ändå för mina egna pengar. När jag berättade det för Melissa sa hon att de tydligen inte är så vanliga i USA, men att jag ska fortsätta köpa dem med deras kort om jag vill ha dem. Det är väldigt snällt av henne. Müslin blev i alla fall god trots att den var dyr!


Och en annan grej som hände i veckan var att jag bokade en resa till Washington D.C! Tyvärr så gick det inte att jag kommer till Ellen kring påsk som jag hade hoppats, men jag vill verkligen inte vara här helt själv i flera dagar. Därför gjorde jag något som var väldigt olikt mig. I höstas hade mina kusiner en amerikansk utbytesstudent som de träffade några gånger på fika, middag och liknande och hon var till och med med på Åvik en helg. Hon sa till både Rebecka och mamma att jag borde komma och hälsa på henne i Washington där hon pluggar och jag bestämde mig därför för att höra av mig till henne. Hon tyckte att det lät jätte roligt och bjöd hem mig till henne och hennes lägenhetskompisar i några dagar. Så istället för att åka till Ellen ska jag alltså åka till Washington D.C. och bo med fem personer som jag aldrig har träffat förut! Amy som hon heter sa att alla såg fram emot det och det gör jag också!


Kram Filippa


Likes

Comments

Hej!

I onsdags kunde jag med blandade känslor konstatera jag har varit här i USA i ett halvår. Ett halvår, sex månader, halvvägs. Att tänka på det gör mig både lättad och ledsen, för precis som med allt annat så finns det ju både bra och mindre bra saker med att vara au pair. Jag tänkte punkta upp de största för- och nackdelarna!

+ Jag får chansen att uppleva en annan kultur, inte bara som turist utan jag får känna på hur vardagen kan vara för en vanlig amerikan! Det är en cool erfarenhet som jag aldrig tidigare har varit med om. Att jag sen inte riktigt gillar den amerikanska kulturen är en annan sak...

+ Jag får chansen att se mig omkring i det detta stora land, åka till platser som jag annars kanske inte hade valt om jag bara hade 1-2 veckors semester.

+ Jag får chansen att träffa nya människor från alla möjliga delar av världen (Tyskland = överrepresenterat dock). Dessutom har jag fått lära känna USA:s tre mysigaste och snällaste ungar!

+ Jag får väldigt mycket tid för mig själv. Det var t.ex. länge sedan jag hade tid att träna så mycket som jag gör nu. Jag har verkligen mycket tid för att göra alla möjliga nödvändiga och onödiga saker och det njuter jag av eftersom att jag vet att det snart kommer vara över.

+ Detta låter kanske lite konstigt och pretentiöst, men när man tar hand om någon annans barn så här mycket som jag gör nu så får man en ny och utvecklad syn på barnuppfostran. Jag har haft turen att hamna i en familj där föräldrarna och jag tycker lika om det mesta, men samtidigt är det vissa saker som jag inte alls håller med om (kost t.ex, här är det inte konstigt att äta kakor och efterrätt varje dag). Jag har börjat uppskatta mina föräldrars sätt att uppfostra mig mer än vad jag gjorde tidigare och jag vet lite mer om hur jag vill och inte vill uppfostra mina framtida barn.


- Det allra största minuset med att vara au pair är att bo och jobba i samma hus. De enda gångerna jag känner mig helt avslappnad och ledig är när jag är ensam i huset och det händer inte så ofta. Jag känner dessutom inte att jag kan vara mig själv fullt ut. T.ex. så kanske jag vill gå ner en lördag och äta frukost helt själv med en podcast i hörlurarna utan att någon pratar med mig. Då måste jag gå upp innan alla andra, för jag känner mig så oartig om jag sitter med hörlurarna i när de andra är i närheten. Hemma hade jag inte brytt mig, men här måste jag hela tiden vara glad och trevlig. De är ju faktiskt inte bara mina värdföräldrar utan också mina arbetsgivare. Det är jobbigt att aldrig få vara lite arg och sur!

- Uppgifterna man får göra som au pair är kanske inte de mest hjärnstimulerande grejerna. Precis som min kompis Alicia beskrev det så känns det som att man långsamt förlorar hjärnceller för att man inte använder hjärnan. Jag längtar faktiskt till att få börja skolan i höst!

- Saknad. Jag saknar så otroligt många saker hemifrån. Först och främst är det självklart min fina familj och mina vänner som jag saknar mest. Andra grejer som jag saknar väldigt mycket är skogen - att kunna gå 2 minuter för att komma till en riktig skog istället för att behöva ta bilen i 40 min. Jag saknar sjöar - det finns inget vatten här och även om jag inte precis hade badat nu om jag var hemma så är vatten en naturlig del av min omgivning som bara ska finnas där. Jag saknar trottoarer - att slippa vara rädd för att bli överkörd så fort man går någonstans. Jag saknar kollektivtrafik - vill inte behöva välja mellan att ta bilen eller att gå och riskera att bli överkörd. Jag saknar tydligare årstider - just nu smälter allt bara samman och är likadant. Jag saknar att cykla, att kunna umgås med folk hemma istället för på offentliga platser, att kunna komma in var man vill (barer etc.). Jag saknar bröd som är något annat än färdigskivade limpor, ost som man skär med osthyvel, HALLOUMI (!!!!!!), skivbar leverpastej, falukorv, vanlig färsk jäst (hata torrjäst) och att kunna baka och inte behöva äta upp allt själv eftersom att resten av familjen antingen är livrädd för att smaka något nytt eller för att gå upp i vikt.


På det stora hela så känner jag att ett år som au pair kommer vara ganska lagom. Jag börjar så smått att känna mig klar och jag är glad över att jag nu kan börja räkna ner. Men missförstå mig inte, jag har det fortfarande jätte bra och än är jag inte riktigt färdig här. Jag har fortfarande människor som jag vill träffa och platser som är kvar att upptäcka. Däremot så längtar jag mycket efter att få komma hem, att få börja plugga och leva studentlivet med allt vad det innebär. Hur klyschigt det än låter så känner jag att jag snart kommer vara redo för ett nytt kapitel i mitt liv.

Kram Filippa


Likes

Comments

Hej Hej!


Denna vecka har varit både bra och jobbig på samma gång. Jag har gjort många roliga saker, men barnen var bara i skolan i 2 dagar och det är alltid ganska påfrestande att ha alla hemma! På måndagen var det Martin Luther King Day vilket är en röd dag och alla är lediga. Jag tog med alla barnen + varsin kompis för att kolla på bio! Vi såg Paddington 2, inte den bästa barnfilmen jag sett men barnen gillade den. Dagen efter var barnen i skolan som vanligt, men på kvällen när jag hade lagt Andrew och Claire så följde jag med Noe och Nina för att se på bio. Vi såg Pitch Perfect 3 som var helt okej. Nina och Noe brukar ofta gå på bio på tisdagar eftersom att den biografen har halva priset då. Man får sitta i jätte lyxiga och sköna stolar i en nästan helt tom salong för bara 50 spänn! Jag kommer nog följa med dem flera gånger för det var väldigt mysigt! Det är lite tråkigt att jag jobbar så sent som till 20.30 varje vardag för då blir det lite svårare att göra något efteråt. Men känner jag mig själv rätt så skulle jag ändå inte ha utnyttjat en tidigare sluttid till att hitta på något roligt på kvällen, för som den kvällströtta människa jag är hade jag nog ändå bara krupit upp i sängen för att se på serie eller läsa en bok. Jag utnyttjar nog min lediga tid på ett bättre sätt om den är på dagen så som jag har det nu!


På tisdagskvällen hade det varnats för snöfall under natten och när jag kollade ut genom fönstret på onsdag morgon hade det mycket riktigt börjat snöa vilket betydde inställd skola. Under dagen kom det ganska mycket snö och vi lekte alla i snön, åkte pulka, försökte göra snögubbar och snöänglar osv. Jag visade hur man gjorde snölyktor för det hade de aldrig gjort förut. Melissa och John var alldeles fascinerade! Det känns alltid så konstigt när det reagerar så starkt på något som jag tycker är helt normalt. Barnen var t.ex. helt LYRISKA över 5 cm snö, de hade aldrig sett så mycket snö förut! Under natten blev det riktigt kallt och -10 grader och is på vägarna resulterade i att skolan var inställd även på torsdagen. Under dagen började det dock töa ganska snabbt och på eftermiddagen var det så bart att Melissa lät mig köra barnen till pianot. På fredagen var skolan äntligen öppen igen och jag började dagen med att kolla på andraklassarnas pjäs som de satte upp för alla föräldrar. Den handlade om skolans historia och det var faktiskt riktigt kul att titta på. Både Claire och Andrew såg ut att ha väldigt roligt på scenen! Även om det är mysigt att vara hemma med barnen så blir det alltid jobbigt för det blir långa dagar och jag får inte riktigt tid till att göra saker som jag själv vill göra. Jag insåg ganska nyligen att mina 2 sista månader kommer bestå av att vara hemma med dem på dagarna vilket kommer bli JOBBIGT! Jag måste se till att prata igenom schemat mer med Melissa då så att jag får chans att göra grejer som att träna och liknande.


På fredagskvällen träffade jag i alla fall Melissa, hennes kompis och Noe och Nina på restaurangen Cowfish. Det är en av mina bästa restauranger här! Sushin där är så otroligt god, men i fredags kände jag för hamburgare. Jag åt en lite indisk-inspirerad lammburgare i naanbröd som var jätte god! På lördagen tog jag det ganska lugnt, hängde mycket på mitt rum, skypeade med familjen och tog en tur till posten för att posta ett väldigt försenat brev som borde postats för en över en vecka sen. Och sen tog jag en tur till gymmet också. Det var skönt att få ta det lite lugnt efter alla händelserika dagar under veckan. Idag, söndag, började jag dagen med att träffa Florentine, Alicia och Kendra på The Famous Toastery för att äta brunch. Jag har alltid velat prova french toast vilket jag gjorde idag, men det var lite av en besvikelse! Men under måltiden så bestämde jag, Florentine och Alicia att vi ska åka på en weekend class till San Diego tillsammans. Som au pair måste man ju plugga 6 credits och för att slippa läsa engelska, spanska eller något annat tråkigt som colleget här erbjuder så kan man åka iväg över en eller två helger för att ta sina poäng. Det finns några städer där man bara behöver åka en helg och San Diego är en av dem. Vi har inte bokat något än, men om allt går som planerat så åker vi i slutet av maj. Det ska bli riktigt kul! Och Melissa sa att jag kunde få ledigt några extra dagar för att se staden så jag hoppas att Alicias och Florentines värdföräldrar också låter dem göra det.


Efter brunchen åkte jag vidare till gymmet för att gå på en Ultimate Conditioning class, ett pass som jag skrev om i det förra inlägget. Klassen hölls utomhus på gräsmattan eftersom att vädret hade slagit om helt. På fyra dagar har det gått från -10 grader till +17 och all snö är borta! Men att träna ute var ungefär det enda som var bra med den klassen för ledaren hade SKYHÖGA förväntningar. Vi skulle köra 20 repetitioner av fem övningar och varje helt varv skulle avslutas med att springa 400 m. Detta skulle vi göra 4 gånger. Men som att det inte var nog med att fyra av fem övningar tränade armar/axlar så skulle vi också göra armhävningar. 20 st mellan varje övning! Alltså 80 st på första varvet! På andra varvet skulle vi minska till 15 st, tredje 10 osv. Men totalt sett förväntade sig alltså instruktören att vi skulle klara av att göra 200 armhävningar + 20x4 repetitioner av 5 övningar varav fyra också tränade armar. Jag vet inte vad för slags maskiner han trodde att vi var. Bredvid mig stog en vältränad kille som också brukar vara instruktör på Ultimate Conditioning andra dagar och till och med han bara glodde när han fick höra hur många armhävningar vi skulle göra. Det var löjligt svårt eftersom att nästan alla övningar tog i armarna. Det brukar vara kul när det är tungt så att man får kämpa lite men detta var verkligen helt omöjligt och all min motivation försvann. Jag fick liksom inte ut så mycket av passet som jag fått tidigare gånger för målet var så ouppnåeligt. Jag tänker inte gå på den instruktörens pass igen!


Nu ska jag och mina ömma armar bara mysa i sängen och ladda inför en ny vecka!

Kram Filippa


Likes

Comments

Hej hej!


Denna vecka har varit rätt lugn och ganska vanlig. Något som dock inte har varit vanligt är vädret. Senaste tiden har det som sagt varit riktigt kallt för att vara här, runt -3 grader på dagarna. I tisdags när vi skulle åka till skolan hade dörrarna frusit fast på bilen och gatorna var alldeles hala. Det var faktiskt ganska läskigt att köra till skolan, särkilt med tanke på att de inte har några vinterdäck eller något. Men senare på dagen hade det slagit om och blivit 15 plusgrader! Det har varit riktigt varmt i några dagar, i fredags var det så varmt som 18 grader! Och i fredags kväll ÖSTE regnet ner! Under en körtur på 20 min såg jag totalt 5 bilar som hade krockat/kört av vägen. Jag är ändå tacksam för att det kom i fredags och inte idag, söndag, eftersom att det då hade betytt snö. Nu är temperaturen nämligen nere på minus igen.


I fredags testade jag på ett nytt pass på gymmet, Ultimate Conditioning heter det. Det var precis ett sådant pass som jag har letat efter! Mycket styrka, både med kroppen och vikter, och det var väldigt jobbigt! Man kan verkligen säga att instruktören körde med aktiv vila och efter 55 minuter var jag helt slutkörd. På fredag kväll så träffade jag Florentine, Alicia och Kendra på Olive Garden för att äta middag. När jag var på Olive Garden förra veckan med Melissa åt jag en jätte god pastarätt, men denna gång var det istället rätt så äckligt. Alldeles för mycket grädde och jag blev besviken! Men sedan åkte vi i alla fall iväg för att kolla på bio. Vi har ju sett de flesta filmerna som går nu hehe så vi fick ta det som fanns. Vi såg därför en film som heter Downsizing som handlar om att man skulle lösa jordens miljöproblem och överbefolkning genom att förminska folk till typ en dm långa. Filmen var ganska dålig, men jag tyckte ändå att den var lite rolig eftersom att Rolf Lassgård var med. Dessutom var det väldigt många som skulle föreställa norrmän och det var roligt att höra dem prata norska och engelska med världens mest skandinaviska brytning. Det var ungefär det enda bra med den filmen!


På lördagen gjorde jag i princip ingenting. Jag hade en grym träningsvärk från dagen innan och var mest inne på mitt rum och läste. På kvällen såg vi på alla på Indiana Jones vilket var ganska mysigt! På söndagen träffade jag äntligen Michelle, tjejen från Österrike som jag och Ellen kom hit tillsammans med från training school. Vi har försökt ses i över en månad och nu gick det äntligen. Vi åkte till ett ställe som heter Famous Toastery för att äta frukost. Jag åt Ägg Benedict med stekt potatis vilket var riktigt smarrigt. Michelle trivs precis som jag väldigt bra hos sin värdfamilj, men vi är båda överens om att Charlotte inte är den roligaste staden att bo i när man är under 21. Det var i alla fall väldigt kul att få träffa Michelle igen. Hon bor i norra Charlotte och är inte med i min au pair grupp, men vi bestämde att vi ska ses lite oftare! Eftersom att vi sågs så tidigt var klockan redan 11 när vi skildes åt och hade jag ingen lust att åka hem igen på en gång. Därför åkte jag bara hem för att hämta min bok och sedan åkte jag till ett café som jag hade googlat fram. Smelly Cat heter det (Friends-referens javisst!)! Det var väldigt litet men mysigt, så där slog jag mig ned med min bok och en kopp varm choklad. Jag har nästan aldrig suttit på cafeér så där själv förut, men det är ju mycket roligare än att ligga hemma på sängen och läsa! Efter att jag druckit upp så gick jag ut för att se mig omkring lite. Det visade sig att jag hade hamnat i ett ganska hippt och ungdomligt område av Charlotte, i en stadsdel som heter Noda. Det var synd att den var så liten för det var ganska coolt där. Jag gick in i några coola butiker och i en av dem hittade jag en super fin byxdress. Jag ville verkligen köpa den men den var lite för liten och kostade dessutom 79 dollar så det blev inget med det. Men jag tänker verkligen komma tillbaka till Noda, speciellt till Smelly Cat och dessutom såg jag en restaurang med crepés som jag gärna vill pröva någon gång!


När jag kom hem stack jag ut i kylan och sprang innan jag skulle hämta Claire hos en kompis. Imorgon är det Martin Luther King - day här och alla är lediga, så det ska bli skönt med en extra sovmorgon. Men nu måste jag gå ner och se om jag kan hjälpa till med middagen. Vi hörs!


Kram Filippa


Likes

Comments

Hej hej!

Jag insåg att det kanske skulle vara lite kul att visa bilder på hur mitt rum ser ut! Det är typ tre gånger så stort som mitt rum där hemma och har egen walk-in-closet och badrum. Det känns lyxigt trots kissfläckar på golvet. Hur ska det gå när jag kommer hem och behöver dela dusch med tre andra och sova i en 90-säng?

Kram Filippa


Likes

Comments

Hejsan!

Så var ännu en vecka snart till ända här i Charlotte! Barnen började ju i skolan i onsdags och jag har njutit av ett tyst hus! Dock blev Andrew sjuk och var hemma både torsdag och fredags, men han sov mest och jag behövde typ bara ge honom lunch. Andrew är världens sötaste lilla kille men ibland kan han verkligen gå mig på nerverna. För att vara åtta år gammal så är han väldigt bra på att argumentera, han är envis som en gris och ger sig aldrig. Det kan vara ganska svårt att argumentera emot honom, särkilt eftersom att jag måste göra det på engelska. Jag kan ge er ett exempel på vad som hände i onsdags...

Varje kväll så brukar jag klia Claire och Andrew lite på ryggen eller armarna när de ska somna och Andrew föredrar då oftast en face massage haha! I onsdags så vägrade han att göra sina läxor och var bara allmänt olydig och då sa jag:

-”Om du inte skärper dig nu och gör som jag ber dig så blir du av med din face massage ikväll.” Ibland brukar detta funka, men inte denna dag och när han fortsatte att bråka så sa jag:
-”Oj tyvärr Andrew, men nu förlorade du din face massage”. Han blev jätte upprörd, bönade och bad och undrade vad han kunde göra för att få den tillbaka.
-”Det går inte” sa jag och förklarade att det var försent.
- ”It´s never too late” sa Andrew då men jag höll inte med och sa än en gång att han hade förlorat dagens massage.
- ”No it´s never too late, you said that yourself!” sa Andrew och påminde mig om en episod dagen innan.

Då hade vi argumenterat om tandborstning. Klockan var 10.30 på förmiddagen och Andrew hade fortfarande inte borstat tänderna. När jag bad honom att göra det så sa han att ”It´s too late” och jag kontrade med att ”It´s never too late to brush your teeth”...

Så nu försökte han alltså vända mitt egna argument emot mig. Istället för att prata om att han skulle göra läxan så stog vi nu plötsligt och diskuterade huruvida det var skillnad mellan att säga ”It´s never too late” om att borsta tänderna och om att få tillbaka sin förlorade massage. Jag vet ju att han mycket väl förstår skillnaden egentligen, men han vägrar att erkänna det. Andrew är verkligen expert på att lura in mig i sådana här argument! Jag säger som mamma brukade säga om Josefin, att det är tur att han är så söt för annars hade jag blivit galen!


Förutom att argumentera med Andrew så hände det inte så mycket på själva veckodagarna. Jag har dock äntligen fixat en USB-sticka och efter att ha laddat över alla bilder till datorn och till USBet så har jag för första gången på nästan ett år gott om plats på iCloud igen. Så nu är jag redo för att ha sönder ännu en telefon! I fredags kväll träffade jag en ny au pair, ännu en tysk, som heter Celine! Hon, jag, Kendra och Florentine (2/3 av mitt vanliga tyska crew) träffades på The Cheesecake Factory för att äta middag. Jag hade en riktigt trevlig kväll och det var skönt att få träffa lite folk i min ålder igen efter två veckor med nästan bara barn och vuxna. På lördagen så åkte jag till en restaurang som heter Olive Garden för att träffa Melissa, den tyska tjejen som också gillar Harry Potter. Vi hade det jätte trevligt även denna gång och pratade i flera timmar innan det var dags för mig att åka hem. John och Melissa skulle nämligen ut på kvällen och jag skulle vara barnvakt. Det var en lugn och mysig kväll och när alla barn var i säng gick jag trött in på mitt rum bara för att hitta en kissfläck på golvet. Jag trodde att dörren hade varit stängd hela kvällen och både Chester och Rosie hade ju varit ute under de senaste timmarna för att få uträtta sina behov men trots det hade någon av dem lyckats kissa på mitt golv. Både jag och Melissa har försökt att gnugga bort det, men det kommer nog bli en fin fläck! Jag hatar heltäckningsmattor och kissande djur.

För att vara här har det varit riktigt kallt de senaste dagarna, strax under nollan hela tiden. Inte för att jag inte är van vid kylan, men jag känner som så att nu när jag faktiskt befinner mig på en plats där det brukar vara lite varmare än Sverige så behöver det väl inte bli extra kallt just nu när jag är här? 5-10 grader hade varit perfekt tycker jag. Nu ska jag snart försöka tvinga mig ut i kylan för att springa och jag är så glad att jag var smart nog att packa med underställ! Och senare ikväll, söndag, ska vi ha au pair möte på Vapiano vilket ska bli mysigt. Jag önskar dock att vår LCC tvingade oss att prata och umgås med nya människor, det blir så himla lätt att man blir blyg och drar sig till dem man redan känner. Fast jag har ändå blivit bättre på det känner jag, jag tog ju kontakt med Melissa till exempel. Men nu ska jag klä på mig underställ, vi hörs!


Kram Filippa!


Likes

Comments

Halloj!

Tänkte bara skriva lite kort om vad jag gjorde på nyår! Nyår är inte riktigt en lika stor grej här som hemma. Som jag minns det så har jag varit uppe på tolvslaget ända sedan jag var liten och jag tror att de flesta i Sverige firar så. I familjen här skulle inte ens de vuxna vara vakna så länge så jag kände att jag ville hitta på något. Därför träffade jag då mitt tyska crew hemma hos Florentine. Det skulle vara jag, Florentine, Alicia och Kendra men senare kom även Noe och Nina. Jag hade ju gjort panna cotta, men misslyckades ganska rejält. I försöket att byta ut gelatinblad till pulver måste jag ha tagit för mycket pulver för panna cottan blev alldeles för fast, och dessutom smakade den nästan ingen vanilj alls även fast jag hade tagit mer än vad det skulle vara. Det här med att laga svenska recept med amerikanska mått och ingredienser är inte det lättaste! Men jag tog med mig glass istället och alla blev nöjda, glada och mätta. Tyvärr kom Florentines värdfamilj hem redan vid 20.30 vilket förstörde stämningen lite eftersom att vi behövde hålla oss tysta när de gick och la sig. Men strax efter tio beställde vi en uber och åkte upp till downtown för att kolla på fyrverkerier. De hade ställt upp en stor scen i en park där det var ett band som uppträdde med en massa låtar som man kände igen och kunde sjunga med i, Backstreet Boys, Britney Spears, Bruno Mars osv. Det var minusgrader ute och riktigt kallt så vi tog skydd inne på ett 7-eleven, men det försökte alla andra också göra så vi blev snart utkörda. Så vi stod ute i kylan i en timme och dansade och försökte hålla oss varma innan nedräkningen äntligen började. Och precis på tolvslaget drog världens fyrverkeri igång som höll på i ungefär en kvart. Därefter kände vi oss ganska frusna och färdiga med downtown (inte så mycket val när man är under 21) så vi beställde en uber och begav oss hemåt igen. Strax efter klockan 1 låg jag redan i min säng, men på det stora hela tycker jag ändå att det blev ett ganska bra nyår.


Nu har barnen äntligen börjat skolan igen. Jag skriver äntligen för det är så skönt att få tillbaks lite rutiner. När barnen har varit hemma har det liksom varit lite oklart när jag jobbar och inte, och det är alltid jobbigt att vara ledig när barnen är hemma i huset för jag kan aldrig riktigt slappna av då. Men nu är det back to normal igen. Varsågoda och njut av de två bilderna som mitt överfulla minne på telefonen lät mig ta innan det sa stopp!


Kram Filippa!


Likes

Comments


Hej alla! Gott nytt år!

Under de senaste dagarna så har jag på grund av mitt lilla mobilproblem gått igenom alla bilder jag tagit under 2017. Det var så många fina bilder och så många fina minnen att jag kände att jag ville samla alla i en liten personlig årskrönika. Tyckte att detta var den bästa platsen att göra det på trots att det mest handlar om annat än att vara au pair! Läs om ni har lust!

Året började på topp med fika tillsammans med Marion. Båda vi fyller ju år ganska nära jul och det börjar nu bli tradition att vi struntar i julklappar och köper en extra fin födelsedagspresent istället. 2016 fick jag en sån där bok av Marion där man får välja en upplevelse och som den chokladälskare jag är så valde jag fika för två på Chokladfabriken. Man fick välja varsin tårtbit, varsin varm dryck, varsin kall dryck och dessutom fick man praliner att ta med sig hem! Vi rullade därifrån! Lite senare på året, kanske mars, var det min tur att ta med Marion på hennes present. Vi åkte till Kungens kurva där det finns ett ställe som heter Bounce. Det är som ett gigantiskt rum fullt med studsmattor där man kan hoppa omkring hur man vill. Jag hade dock bokat upp oss på ett pass där man fick följa efter en instruktör i olika övningar. Det var väldigt svårt faktiskt, att lyckas kordinera alla övningar med studsarna, men det var roligt. Tyvärr har jag inga bilder på det eftersom att man inte fick ta med sig mobilen in.





Jag tog körkort. Bara en sån sak!





På sportlovet så åkte familjen och Morfar till Bad Gastein i Österrike för att åka skidor. När jag fick frågan i början av 2016 om jag ville följa med sa jag nej eftersom att jag inte visste vad jag skulle göra då, om jag kunde följa med eller inte. Sen gick tiden och jag förstod att jag nog skulle ha kunnat följa med. Jag ångrade mig SÅ mycket och sa det till mamma och pappa ungefär 20 gånger men jag trodde att det var alldeles försent. Den bästa julklappen 2016 var att mamma hade lyckats hitta en flygbiljett till mig och dessutom övertalat hotellet om att vi kunde sova tre i ett tvåbäddsrum! Veckan i Bad Gastein var bara så otroligt bra och mysig på alla sätt och jag är så glad över att jag fick följa med! Detta kvalar nog in på topp fem över bra minnen från 2017!





Hela våren 2017 kändes lite som en transportsträcka, jag gick hemma och jobbade och väntade lite på att äventyret skulle börja. Trots det så är jag ändå så glad över den tiden som jag fick jobba på förskolan. Jag lärde känna alla barnen och de var så söta allihopa. Jag minns en liten tjej som var så rädd för mig i början och började gråta första gången jag satte mig bredvid henne. Sista dagen så vägrade hon släppa mig när jag skulle gå. Jag kommer också ihåg en annan liten tjej vars mamma sa att hon pratade om mig därhemma hela tiden. Det värmde verkligen och det var faktiskt riktigt sorgligt när jag gick därifrån sista dagen!


Jag och mamma var och red på Islandshästar. Det var min födelsedagspresent till mamma året innan och tillslut blev den av! Det var en väldigt mysig dag.





På Josefins skolavslutning så var det strålande väder och vi firade med att äta på restaurang. Det var alldeles drömskt och det är sådana kvällar som får mig att älska Stockholm och svensk sommar. Först åt vi tapas på Kungsholmen och sedan vandrade vi längs med Norr Mälarstrand innan vi avslutade med en glass i Gamla stan. Dagen efter bjöd också på himmelskt väder och på kvällen åt vi thaimat på Lovas brygga. Jag fick en låda med godis och marabou och ett kort på oss från studenten och allt detta skulle jag ta med mig till USA. Kortet står på min byrå här, men eftersom att jag fick godiset mer än en månad innan jag åkte var det uppätet långt innan jag lämnade svensk mark.





Jag har spelat minigolf fyra gånger denna sommar! Det måste vara rekord för mig. Först var det med Mamma, Josefin och My och Linn, sen med Josefin, pappa och Gunnar, sen med Ellen, Rebecca och Rebeccas pojkvän från Costa Rica och tillsist med Marion. Alla gånger var lika bra och mysiga och jag som inte spelat minigolf på flera år mindes hur kul det är!





Den första veckan i juli så spenderade jag några underbara dagar tillsammans med Marion i Göteborg. Vi tog tåget ner och bodde på ett Airbnb i några dagar innan Marion följde med mig till Åvik för ett par dagar till. Trots att vädret var i kallaste laget så hade vi det så mysigt och denna vecka kvalar också in på topp fem.





Sommaren på Åvik. Åvik är liksom min plats på jorden och det finns inget som jag tycker bättre om än att vara där tillsammans med alla. De finns flera saker som jag minns särskilt väl t.ex. veckan efter midsommar när Gunnar var där och vi plockade jordgubbar, när vi seglade laser, målarveckan när vi målade om huset eller den gången när jag och Rebecka åkte och handlade. Alla glodde på oss där vi sköt runt på två överfulla kundvagnar. Det såg väl ut som att vi bunkrade upp för ett helt år men egentligen var det bara mat för 3 dagar. Men mest av allt minns jag när vi firade morfars 75 års dag! Det var också en sådan kväll som får mig att älska svensk sommar. Morfar hade hyrt en brygga med båthus i närheten där vi samlades allihopa. Det var så god mat, fantastisk utsikt och jag var med hela släkten på Åvik. Kan det bli bättre? Detta är nog mitt bästa minne från hela 2017. Jag har en video som verkligen fångar hela den kvällen, men den går inte att ladda upp här tyvärr.





Två dagar innan jag åkte till USA så gjorde vi en favorit i repris och jag, Sara, Lova, Linnea och Maja åkte ut till Djurö för att äta middag. Ännu en gång visade sig den svenska sommarn från sin bästa sida. Det var så fint och mysigt och samtidigt lite sorgligt att veta att jag inte skulle få träffa mina fina vänner på ett helt år! Ytterligare en kväll som letar sig in på topp fem listan!





Och i skiftet oktober-november fick jag äntligen träffa min fina familj igen efter 3 månader ifrån varandra. Vi åkte ju till New York, men jag tror ärligt talat inte att det hade spelat någon roll var vi sågs, det viktigaste var ju bara att få vara tillsammans igen. Jag har ju redan skrivit så mycket om detta i tidigare inlägg, men detta var iaf topp fem från 2017!




Sedan jag kom hit så har jag ju gjort en massa saker, men jag har svårt att välja speciella tillfällen som sticker ut. Jag skulle nog mer säga att det är hela upplevelsen. Att jag känner att jag har blivit lite modigare som människa och att jag mer än någonsin har förstått vad som är viktigt och vad jag vill med livet egentligen (förlåt mamma men inte när det gäller utbildning, jag vet fortfarande inte vad jag ska plugga). Men en viktig sak som jag måste nämna är såklart ELLEN! Jag har fått en fantastisk kompis och hittills är det höjdpunkten från det här lilla äventyret.


2017 avslutades iaf med misslyckade panna cottor och att sedan stå omringad av några tyskar, en argentinare och massor med amerikaner för att tillsammans räkna in det nya året och se på fyrverkerierna! Jag brukar tycka att nyårsfiranden känns så krystade på något sätt, men detta blev ändå ett bra och annorlunda slut på 2017 och en bra och annorlunda början på 2018.


Kram Filippa


Likes

Comments

Hej!


Jag tänkte skriva lite om hur det var att fira jul utan familjen för första gången. Jag var inställd på att ha ganska mycket hemlängtan och var ju som sagt inte så sugen på jul över huvud taget. Innan så trodde jag att julafton skulle vara den jobbigaste dagen, att gå här och veta att alla där hemma satt tillsammans och hade det mysigt! Så blev det dock inte riktigt då jag inte hade så mycket hemlängtan alls på själva julafton. Dagen var ganska lugn och jag tittade lite på Stranger things, lekte med Claire och Andrew och hjälpte Melissa i köket. På kvällen tog vi bilen och åkte och kollade på christmas lights som folk hade satt upp i trädgården. På vissa gator var det nästan som en tävling där alla hade massor av ljus. Sedan följde jag med Melissa till kyrkan. Jag brukar ju bara gå i kyrkan på jul och när hon frågade om jag ville följa med så kände jag att de kunde vara lite mysigt. Det var dock ingen fin gammal stämningsfull kyrka utan mer som en stor aula, men det var mysigt ändå. Det var lite intressant att se hur en gudstjänst i en katolsk kyrka gick till, fast det skilde sig inte så mycket utan var väldigt likt gudstjänsterna jag varit på i Sverige. Det var en ganska mysig dag helt enkelt och även om jag tänkte mycket på alla där hemma så kändes det bra! På juldagsmorgonen så vaknade jag 07.25 av barnen som stod utanför min dörr och väntade på klockan skulle bli 07.30 så att de kunde få komma in och väcka mig. Här (i den här familjen i alla fall) så är det så att de får ett paket från föräldrarna medans resten kommer från tomten. Därför var föräldrarna tvungna att ställ fram alla paket på morgonen och för att barnen inte skulle se skulle jag gå ner först för att kolla att de kunde komma. Sedan började presentöppningen och barnen fick många paket, mest lego. Jag tror att alla tyckte om paketen som jag gav! Jag fick också lite paket; lite pengar, springhandskar, ett sjungangde julgranskort/glasögon och en Harry Potter bok. Blev särskilt glad för boken eftersom att jag verkligen ville ha en sån! dessutom hade jag fått ett paket från mamma, pappa och Josefin! Det innehöll; Två olika sorters pepparkakor - hembakta och köpta från Arbrå Ångbageri, två påsar djungelvrål, örhängen, en liten renlyckta, en parfym och kort från dem!


Vi tog det mest lugnt på dagen och framåt eftermiddagen fick vi gäster. Det var Johns och Melissas kompis med man och barn, och även hennes föräldrar och morbror, som kom. Konstigt nog så var det då jag fick som mest hemlängtan, när jag hade som mest folk omkring mig. Jag kände mig bara väldigt ensam och ledsen. Försökte prata lite med barnen som var i min ålder, men de tittade knappt på mig vilket inte gjorde saken bättre precis. Så man kan säga att 3/4 av min jul här i Charlotte var väldigt bra, hela julafton och halva juldagen var riktigt mysig. Andra halvan av juldagen hade jag dock kunnat hoppa över.


Nu i mellandagarna har det varit väldigt lugnt, det har inte hänt så mycket. Jag var med de tyska tjejerna en kväll och såg filmen ”The Greatest Showman” på bio. Jag hade sett fram emot att se den, men måste säga att jag blev ganska besviken. Den var väldigt förutsägbar. Men i onsdags skedde en mindre katastrof... Min jobbmobil gick sönder, och alla bilder jag tagit sedan augusti försvann. Min iCloud har länge varit överfull och i flera månader så har jag varit väl medveten om att alla nya bilder kommer försvinna om det händer något med mobilen, men jag har inte orkat göra något. Det fick jag ångra nu. Igår skulle jag alltså försöka spara över alla bilder från iCloud till datorn och en usb sticka för att sedan radera allt från iCloud så att jag fick plats för nya bilder där, men som vanligt så krånglade allt. Till slut insåg jag att det enda sättet som fungerade var att spara ner varje bild för sig och det spenderade jag alltså ungefär 5 timmar på igår... Kul! Men tack vare bloggen så har jag ju de allra bästa bilderna kvar! Idag däremot blir det roligare för det är ju nyår! Jag ska hem till en av de tyska tjejerna i kväll vilket jag ser fram emot. Det är något jag verkligen saknar, att kunna umgås med kompisar hemma hos någon! Det är lite jobbigt att behöva umgås på offentliga platser hela tiden och jag känner mig inte tillräckligt bekväm i huset för att bjuda hit folk. Men iaf, jag tänkte att jag skulle vara lite trevlig och ta med mig efterrätt till i kväll och eftersom att Alicia är allergisk mot choklad (stackars henne) så bestämde jag mig för att göra panna cotta med hallon. Jag hade ett svenskt recept som jag gick efter, men är inte helt säker på hur bra det blev egentligen. Det verkar inte finnas gelatinblad här så jag köpte pulver istället vilket jag hoppas ska funka... Jag tror att yoghurten jag köpte var lättyoghurt men är inte helt säker för det såg väldigt konstigt ut! Nu står de i alla fall i kylskåpet och jag kan bara hoppas på det bästa. I värsta fall får jag väl köpa med mig glass istället!


Gott Nytt År!

Kram Filippa


Likes

Comments

Hejsan!


Under de senaste veckorna har jag ju även gjort andra grejer som inte varit julrelaterade. Tänkte bara punkta upp dem lite ifall någon (jag när jag kommer hem) är intresserad av att läsa!

- Vårt senaste Au pair möte hölls i en judisk samlingslokal en bit ifrån vårt hus. Alla hade tagit med sig juliga efterrätter från sitt hemland som man bjöd på. Jag hade med mig lussebullar som jag och Ellen hade bakat och de var mycket uppskattade! En tjej från Colombia hade gjort något som var väldigt likt risgrynsgröt. Jag blev väldigt sugen på att göra risgrynsgröt, men det har inte blivit av. Sedan föreslog Sondra, vår LCC, att alla skulle sjunga en julsång från sitt hemland. Det kanske går an för tyskarna som är typ 15 stycken men som enda svensk kände jag inte precis för att hålla en ensamkonsert. Jag lärde dem att säga god jul istället.

- Claire har börjat på basket! Jag har varit med henne på träning två gånger och även kollat på en av hennes matcher. Det är så kul att se henne springa omkring där för hon har verkligen så roligt. Det är lite annorlunda här för hon spelar inte genom en förening utan genom kyrkan. I denna GIGANTISKA kyrka finns allt man kan tänka sig; förskola, flera gymnastiksalar, mataffär och mycket mer. Tanken är ungefär så att allt man kan tänkas behöva ska finnas i kyrkan! När jag följer med Claire på basketen så blir jag väldigt sugen på att spela fotboll. Jag måste verkligen gå med i ett lag igen när jag kommer hem.

- Jag har börjat gå till ett nytt gym den senaste tiden. Det är samma kedja (YMCA) som förut men en annan mycket större anläggning. Jag kände verkligen att jag tappade träningsmotivationen där ett tag och att jag behövde lite förnyelse. Den nya anläggningen är större och har många olika klasser att välja på. Jag har gått på spinning flera gånger, men den första gången var lite av ett fiasko. På varje cykel finns en liten dator som talar om hur snabbt man cyklar, vilken växel man har och liknande. Instruktören la upp passet väldigt mycket efter datorn vilket var tråkigt för mig eftersom att min inte fungerade. Att jag dessutom satt precis under högtalaren med musik och skulle försöka höra och förstå en övertänd amerikanska som pratade engelska och använde en massa konstiga träningstermer gjorde inte saken bättre. Jag fattade verkligen noll. Men när jag gått dit andra gånger och fått en cykel med fungerande dator långt ifrån högtalaren har det gått mycket bättre. Jag blir mycket mer motiverad att köra hårt när man är i grupp.

- Jag har en favoritaffär här, bokhandel Barnes & Nobles. Det finns hur många böcker som helst och jag älskar att bara gå omkring där. De har världens största hylla med bara Harry Potter grejer. Jag önskar så att jag kunde köpa någonting, allra helst de nya bilderböckerna som har kommit. De är så fina! Men de är också väldigt tjocka och det känns bara korkat att köpa dem här och sen ta med sig dem hem. Dessutom känns det lite töntigt att köpa böckerna i en tredje upplaga när jag redan har alla på svenska och engelska. Men jag önskar så att jag kunde köpa en åtminstone! Kanske gör det ändå...

- Jag har varit i Claire och Andrews klasser och pratat om Sverige! Claires lärare hade frågat Claire och Melissa om jag ville komma dit och prata om Sverige för klassen. Jag var kanske inte så jätte förtjust precis, men Claire ville så gärna att jag skulle komma så tillslut sa jag ja. Då hakade Andrews klass på också så det blev dubbelt så många barn, men jag var bara glad att jag slapp göra det två gånger. Jag förberedde en liten powerpoint presentation och visade var Sverige låg på kartan, pratade om midsommar, vintermörker, Astrid Lindgren, Zlatan och kungen och bjöd på pepparkakor. Sedan fick de ställa frågor. Jag var rädd att de skulle vara helt ointresserade och inte svara när jag ställde frågor eller inte ha något att fråga mig, men det var verkligen helt tvärtom. Jag är glad att jag gjorde det trots allt för Claire och Andrew blev så glada över att jag kom!

- Jag har träffat en ny kompis! Hoppas jag iaf haha. Hon heter Melissa och är precis som alla andra i min au pair grupp från Tyskland. Vi sågs förra söndagen på mitt favoritcafé Amélies French Bakery för att äta lunch och fika på deras goda bakelser. I början var det lite trevande, men efter ett tag släppte det och vi hade jätte trevligt. Hon tycker också mycket om Harry Potter och vi har därför en gemensam punkt på vår bucketlist för vårt år här, att åka till Orlando och gå till Harry Potter världen på Universal Studios. Äntligen har jag hittat någon som också vill åka dit! Det skulle vara så kul om vi kunde åka dit tillsammans, men jag måste lära känna henne lite bättre först innan jag föreslår det.

- Jag pratade med Ellen här om dagen! Hon har det hur bra som helst i sin nya familj vilket känns väldigt skönt att höra. Nu för tiden bor hon alltså ungefär 40 min utanför San Fransisco, alltså helt på andra sidan av USA. Hennes nya familj verkar vara så trevlig och avslappnad, helt tvärtemot hennes gamla familj. Jag vill så gärna åka och hälsa på henne och min plan är att jag ska komma dit sista veckan i mars för då är nämligen min familj här bortresta. Den planen måste ju såklart klaffa med Ellens nya familj, men det skulle vara så kul om det gick att ordna.

- Jag har gått på så mycket bio sedan jag kom hit, har säkert sett över tio filmer. Det finns tyvärr inte så mycket annat att göra här på kvällarna om du är under 21. Funderar nästan på att börja föra biodagbok så att jag kommer ihåg alla filmer. Senast var jag dock på bio med barnen och såg den nya Star Wars filmen. Killarna hade jätte kul, men varken jag eller Claire var särskilt exalterade. Om du aldrig har sett en Star Wars film förut så kan jag inte rekommendera att du börjar med att se den 8de, särskilt inte om du på förhand är ganska säker på att du inte är så intresserad av den typen av filmer. Jag fattade ungefär hälften, men nu kan jag iaf säga att jag har sett en Star Wars film. Check! På tal om bio så önskar jag att jag kunde vara hemma och kolla på den nya Ted Gärdestad filmen som har premiär i början av nästa år. Jag har velat se den sedan jag hörde talas om den för nästan ett år sedan. Har nog aldrig tidigare längtat så mycket efter att få se en biofilm! Men jag får väl se den när jag kommer hem istället. Och då ungefär, eller 20 juli närmare bestämt, så har Mamma Mia2 premiär haha. I trailern verkar den vara så bra!


Det var lite av alla grejer som har hänt den senaste tiden. Nu ska jag försöka se ett avsnitt av Stranger Things. Jag är ju så jäkla lättskrämd när det gäller film, men jag vill ändå titta. Kan dock bara göra det när det är ljust ute!


God jul och Gott nytt år!

Kram Filippa


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej!

Nu är det snart jul och jag har aldrig känt så lite julstämning som jag gör i år. Det beror nog mycket på att jag missar så många svenska julförberedelser men det beror också på vädret. När det lider mot jul ska det ju vara kallt och nattsvart ute. Här blir det inte mörkt förens vid 6 på kvällen och när jag kör barnen till skolan på morgonen vid 7.15 är det redan ljust. Som jag skrev i det tidigare inlägget så saknar jag mörkret! Jag har ändå försökt göra det så svensk-juligt som möjligt, till exempel:

- Mamma hade köpt en adventsstjärna till mig som jag fick när vi var i New York. Hon hade också köpt en adventskalender från Chokladfabriken och ett sånt där ”nedräkningsljus” som ser ut som en tomte med siffror på luvan. De har jag i mitt rum, och tillsammans med mitt doftljus som luktar gran blir det ganska mysigt!

- IKEA var en räddare i nöden då Ellen och jag åkte dit för att köpa julig dricka och pepparkaksdeg. Sedan stod vi där i köket, lyssnade på julmusik, drack glögg och julmust och bakade lussebullar och pepparkakor. Det var riktigt mysigt att kunna göra det tillsammans med Ellen innan hon åkte, det hade inte varit lika kul att göra det själv! Senare åkte jag tillbaks och med hjälp av IKEA´s matavdelning och lite experimenterande i köket lyckades jag skrapa ihop ett eget julbord. Melissa tyckte att min rödbetssallad var jättegod och John gillade mitt bröd! Andrew tyckte om pepparkakorna så mycket att jag blev tvungen att gömma dem för att han inte skulle äta upp alla.

- Den 12e december stannade jag uppe till midnatt så att Josefin kunde ringa mig. För henne var det ju då 06.00 den 13de december och på så sätt kunde jag vara med och lussa för mamma och pappa innan jag gick och la mig. Det var väldigt mysigt och jag är glad att jag orkade hålla mig vaken. Det var ganska svårt att sjunga synkat över facetime pga fördröjning, så jag fick helt enkelt sjunga på själv utan att lyssna på Josefin och så fick hon sjunga efter mig. Vi lyckades ändå köra tvåstämmigt så det blev nog bra! Sen när mamma satt på bussen till jobbet så lyssnade hon på P2 där de pratade om Luciafiranden och mamma bestämde sig för att för en gång skull skriva in och kommentera. Sen läste de upp hennes mail i riksradio! Lyssna 5 minuter in: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/994074?programid=4425

Just nu längtar jag hem väldigt mycket och genom att göra ungefär samma saker som jag skulle ha gjort om jag var hemma så känns det lite bättre på något sätt. På grund av stor hemlängtan och att jag inte känner julstämningen så är jag inte så taggad på att fira jul i år. Helst skulle jag bara vilja vara hemma och jag ser mest julen som något jag måsta ta mig förbi för att hemlängtan ska bli mindre. Jag försöker tänka att detta faktiskt är en jul som kommer sticka ut i raden av alla svenska jular som jag hittills har firat och kommer fortsätta fira i resten av mitt liv. Jag ska försöka ta vara på det även om det samtidigt känns jobbigt.



Än så länge är den amerikanska julen precis så hypead och överdriven som jag hade trott. Många hus här har dekorerat i trädgården, och jag skulle inte kalla det smakfullt precis. Vi har en stor uppblåsbar grej som föreställer en snögubbefamilj och två diskolampor som lyser och rör sig över fasaden... Ett hus på vår gata har två uppblåsbara figurer av Rudolf och tomten som säkert är 15 meter höga. Ett annat hus har istället satsat på mängden dekorationer och har verkligen bombat sin trädgård med uppblåsbara figurer! I lördags sprang jag, Melissa och barnen ett lopp som heter Santa Run där man skulle vara utklädd. De andra sprang 1 mile och var därför utklädda till snögubbar men jag som sprang 8 km fick välja mellan snögubbe, tomte, elf eller ren. Jag valde tomte. Det kändes väldigt märkligt att springa med tomtemössa på huvudet, men det var mest en kul grej. Jag sprang på 40.15 och är mycket nöjd med min tid! Dock kom jag återigen på 4de plats i min åldersgrupp, precis som förra loppet. Det skulle vara kul att få bli topp tre någon gång!


En grej som jag har reagerat över är att barnen fortfarande tror på tomten fast de är 8 och 11 år gamla. Det verkar vara ganska vanligt här att äldre barn tror på tomten. Jag tror att det kan bero på att de aldrig träffar tomten och därför aldrig inser att tomten låter misstänkt likt morfar eller aldrig börjar undra över varför tomten har på sig bandystrumpor. Här har ju jultomten redan varit och lämnat paketen under natten när man vaknar den 25e december. En grej som de har här i USA är ”The elf on the shelf”. Det är helt enkelt en elf, en liten tomtenisse, som varje natt åker till nordpolen för att rapportera om barnen varit snälla eller inte. På morgonen är han tillbaka med ett paket och han har också gömt sig någonstans i huset så att barnen får leta. Claire och Johnny tror stenhårt på att det är en riktig nisse och tystar snabbt ner Andrew när han berättar om sina misstankar, att det är föräldrarna som ger paketen. Barnen har stora tomtenissar som hänger på deras dörrar där deras elf lägger paketen varje natt. De tomtenissarna är från Danmark och det roliga är att jag har en likadan nisse hemma, fast mindre! Jag har köpt alla mina julklappar nu och är särskilt nöjd med böckerna som jag beställde åt Claire och Andrew. Jag köpte ”När Findus var liten och försvann” och ”Rasmus på luffen”. De är väl egentligen för gamla för Pettson och Findus, men de älskar ”Pannkakstårtan” som de redan har så jag köpte den ändå. På mornarna har jag länge haft lite problem med att få Claire och Andrew att äta upp i tid för de bara pratar och larvar sig hela tiden, men sedan jag köpte en Pippi-bok och började med högläsning så har det blivit lättare! Jag tänker att Rasmus på luffen blir bra efter Pippi. Jag läste ju ”Bröderna Lejonhjärta” för Andrew för några månader sedan och han fullkomligt älskade den. När vi äter frukost sitter Johnny alltid i ett annat rum för det funkar helt enkelt inte att ha honom och Andrew vid samma bord, då får de aldrig i sig någonting. Tyvärr vill han nu också höra när jag läser och har därför flyttat in till samma rum fast vid ett annat bord. Det är HELT OMÖJLIGT för Johnny att lyssna eller titta på något utan att komma med små kommentarer hela tiden vilket jag, men särskilt Claire och Andrew, kan bli ganska irriterade på. Så att läsa på morgnarna har både sina för- och nackdelar. Det blir enklare med Claire och Andrew men svårare med Johnny.


Det blev ett ganska spretigt inlägg det här, men jag ville bara skriva lite om mina tankar inför jul och så!


Kram Filippa


Likes

Comments

Hej!

Det var väldigt länge sedan jag skrev sist, dåligt! Jag vill verkligen försöka uppdatera regelbundet för jag tror att det är roligt att ha sen när året är över. I det här inlägget har jag skrivit om min födelsedagsvecka, den första veckan som Ellen bodde här. Ellen bodde hos oss i två veckor innan hon åkte till sin nya värdfamilj i San Francisco. Det känns väldigt ledsamt eftersom att vi hade kommit varandra så nära och att hon var min bästa kompis här. Dock tror jag att det var bra på ett sätt att hon åkte, både för henne och för mig. Hon får chansen att komma till en familj som hon trivs hos och jag måste fortsätta utmana mig själv med att hitta nya kompisar. Det var ju en av anledningarna till att jag åkte, för att jag ville utmana mig själv och bli lite mindre blyg bland nya människor. Oavsett så har jag fått en riktigt bra vän vilket jag är så glad för!


Födelsedagen
Jag hade verkligen noll förväntningar på min födelsedag. Att fira födelsedagar verkar inte vara någon jätte stor grej i den här familjen och jag trodde att det var helt upp till mig ifall jag ville bli firad. Ett tag funderade jag på att fråga några om de ville äta middag på någon restaurang, men eftersom att det var måndag kändes det bara krångligt. När jag sedan förstod att Ellen skulle vara här så bestämde jag mig för att strunta i det, jag skulle inte vara helt ensam i alla fall. Ellen gjorde verkligen dagen så mycket bättre! Först åkte vi till World Market för att jaga lamor (kolla förra inlägget). Denna dag hade de verkligen inte ansträngt sig som tidigare för att gömma lamorna. Ellen hittade en jätte enkelt bakom en glasskål och när jag sedan letade efter Ellen så råkade jag bara hitta en lama som stod helt synligt på en hylla. Man fick ju bara ta ett lamakort per person så då ringde vi Melissa så att hon kom dit och låtsades hitta det. Hon var så rolig och spelade med, skrek och ropade och låtsades vara jätte glad för att hon hittade det. Men jag tror att de i kassan misstänkte oss lite för när Ellen skulle lösa ut sin kort så sa kassörskan att vi ”hade lite för roligt”. Tror nog att jag ska undvika den affären ett tag framöver!

Därefter åkte vi till ett ställe som heter Marble Slab Creamery där de har jätte god glass! Man får välja hur många smaker och toppings som man vill som de sen hackar ihop. Ibland på min födelsedag brukar den första snön komma, men jag har aldrig förut firat den genom att sitta i solen och äta glass! Därefter hämtade jag barnen och så som vanligt och jag trodde att det skulle bli en helt vanlig kväll. Men Melissa hade köpt en tårta som hon tog fram efter middagen och jag fick pengar av dem att använda på Black Friday! Sen såg jag och Ellen på film och åt magnumsglass som hon hade köpt. Det blev en väldigt bra födelsedag trots allt, och jag kände mig firad både av alla här och även hemma i Sverige!



Thanks giving
På Torsdagen firade jag min första Thanks giving! Vanligtvis brukar familjen fira det med släkt och vänner, men i år var första året på länge som de firade själva (fast Ellen var ju med förstås)! Dagen började med att John tog med mig, Ellen och barnen till hans kontor. John jobbar i en av Charlottes högsta byggnader och vi möttes av en ordentlig utsikt när vi kom upp till 46e våningen. Det var kul att få en liten överblick över hur staden ser ut egentligen! Men jag blev än en påmind av hur mycket jag älskar Stockholm och hur vacker vår hufvudstad är. Själva city i Charlotte är verkligen jätte fult och det finns mest kontor och några få restauranger. Inga butiker över huvud taget och mycket grå betong.

När vi kom hem så lekte jag och Ellen med barnen i ett par timmar innan det var dags för Thanks Giving Dinner (fast klockan var typ 3). Jag hade halvt om halvt fruktat detta för jag trodde att maten skulle vara väldigt stabbig så som jag tänker mig att traditionell amerikansk mat kan vara. Men där hade jag fel! Melissa hade tillagat en gigantisk kalkon som legat marinerad i äppeljuice i flera dagar och den var verkligen god. Sedan fanns det bröd, tranbärsgele, gröna bönor, något som heter stuffing som jag inte riktigt kan förklara vad det är och en sötpotatisgratäng. Det var nog framförallt sötpotatisgratängen jag hade fruktat. Ellen hade nämligen lagt märket till att de ofta la marshmallows och rörsocker bredvid sötpotatisen i matbutikerna. En dag frågade vi personalen varför och det visade sig att det är en traditionell amerikans rätt, att lägga socker och marshmallows på sötpotatisgratängen. Det tycker jag låter riktigt äckligt, men så tur är så tycker Melissa också det så hon gjorde en väldigt god gratäng utan det söta. Fast lite synd ändå, det hade ju varit lite kul att prova med marshmallows på...

Efter att vi hjälps åt att plocka undan från middagen tog vi det lugnt ett tag innan vi alla gick ut på en promenad. Det är tydligen en grej, att man måste ta en promenad på Thanks giving. Det hade hunnit bli mörkt och de var riktigt mysigt att gå på gatan, sjunga Sound of Music låtar och titta in på alla andra som fortfarande satt och åt middag. Mörkret gjorde att det kändes lite som Sverige på något sätt. En liten parantes, men vill ni veta något konstigt? Jag saknar det svenska vintermörkret! Trodde aldrig jag skulle säga det, men det gör jag faktiskt. Det är så mysigt på något sätt, särskilt i adventstider. Efter promenaden så spelade vi lite spel, t.ex. spelet Speak Out som jag alltid har velat prova. Det var riktigt roligt! Därefter gick vi och la oss efter en riktigt mysig dag!



Black Friday
Dagen efter Thanks giving var det Black Friday. Jag hade sett fram emot det och Melissa och John hade ju gett mig pengar i present för att jag skulle kunna köpa mig något fint. Det blev tyvärr en besvikelse. Jag kände mig bara lurad av alla butiker som skrev ”Få 60 % rabatt” på stora skyltar och sen med skrev med finstilt att man behövde köpa ett plagg för att få 60 % på det andra plagget. Så där var det överallt och jag hittade ingenting. Jag hade nog naivt förväntat mig att det skulle vara bra reor på riktigt, men affärerna försökte såklart bara tjäna pengar på det. Ellen hittade iaf lite grejer, och den stora höjdpunkten med dagen var att jag hittade en ny restaurang nära vårt hus. De serverade lite medelhavsinspirerad mat med falafel, hummus, tzatziki och sånt. Det är på gångavstånd från vårt hus så dit kommer jag absolut gå för att köpa lunch ibland (om jag hittar ett övergångsställe vill säga...). När vi kom hem hade Melissa och barnen precis börjat sätta upp julgranen, alltså mer än en månad innan jul. Jag skriver sätta upp istället för att ta in, för det är ju en plastgran. Men jag köpte ju ett ljus som luktar gran så det är okej för mig.

Nästa inlägg tänkte jag skriva lite om julen här i USA! Jag satsar på att skriva inlägget snart, men man vet aldrig. Kan lika gärna bli 2018!

Kram Filippa


Likes

Comments

Skrivet i söndags:

Hej!

Nu har det gått lite mer än en vecka sedan jag skrev sist, men det känns som att jag har mycket att skriva om! Förra lördagen så sprang jag och Melissa alltså 5 km loppet. Det var runt 0 grader kallt och rätt blåsigt, men riktigt kul! Jag hade glömt hur roligt det faktiskt är att springa lopp och jag funderar på att anmäla mig till ett 10 km lopp i vår. Loppet gick bra och jag sprang på 24.41 minuter vilket jag är nöjd med! Jag kom på 61a plats av 774 deltagare, 18 plats av alla kvinnor och 4de plats i min ålders grupp (15-19). Om jag hade kommit in 13 sekunder snabbar hade jag kommit in på 3de plats och fått ett pris. Men jag är nöjd ändå! På kvällen sedan träffade jag mina tyska kompisar och Noe (från Argentina) för att se på bio. Vi såg på Bad Moms 2. Jag hade verkligen inga förväntningar alls, men den var faktiskt riktigt rolig emellanåt!


På söndagen åkte jag ut till Ellen för att hikea! Vi tog bilen ungefär 20 minuter från hennes hus till ett berg som heter Crowders mountain som man kunde "bestiga". Det tog bara ungefär 30 minuter att komma upp, men på slutet var det långa och ganska branta trappor så det blev ändå lite tungt i benen. När vi kom upp hade vi världens finaste utsikt! Tyvärr var det rätt dimmigt och när vi satt där och åt vår matsäck (grönsaker med dipp) så började det duggregna. Det började regna mer och mer så vi stannade inte så länge, men det var riktigt fint! På kvällen hade jag au pair möte igen, denna gång på ett ställer som heter Dish It out. Där fick man köpa små tallrikar, skålar, prydnadssaker mm som man skulle måla på. Sedan skulle de behandlas i ugnen innan de är färdiga. Jag gjorde en liten elefant och en skål som jag ska åka och hämta imorgon.


Under veckan har det inte hänt så mycket förutom att Ellen i sista stund hittade en ny värdfamilj! De bor i San Fransisco vilket är super kul för det är en plats som jag verkligen vill besöka innan jag åker härifrån! Men i fredags lämnade Ellen sin tidigare värdfamilj för att bo hos oss i några dagar! På kvällen såg vi på bio, Daddys home 2. Inte en film jag kan rekommendera! Igår skulle vi vara hemma med barnen på kvällen eftersom att John och Melissa skulle bort, och vi bestämde oss för att vi skulle laga köttbullar. Till det måste man ju ha lingonsylt så vi begav oss till en affär i närheten som heter World Market där vi tidigare har hittat svenskt knäckebröd, glögg, pepparkakor och ballerina. Då upptäckte vi att World Market under några dagar har en tävling för de varje dag gömmer fem kort med "The golden lama" på. Hittar man kortet så vinner man ett presentkort! Det stod att kortet låg bredvid något av wood, men efter att ha letat i över en timme gav vi upp, köpte vår lingonsylt och gick därifrån! Istället gick vi till en annan butik som sålde ljus och tvålar och jag köpte ett ljus som luktade gran. Det kommer jag tända i jul när jag vill ha julstämning.

På kvällen så lagade vi köttbullar med potatis och brunsås och lingonsylt. Av barnen var det bara Johnny som gillade köttbullarna men han gillar å andra sidan allt när han får dränka det i ketchup. Men till efterrätt hade vi gjort kladdkaka vilket alla älskade. Sedan såg vi på Sound of Music innan barnen gick till sängs. Ellen har köpt ett spel här som heter Fluxx som vi har spelat jätte mycket under helgen! Det är svårt att förklara, men det är ett kortspel där reglerna och målet med spelet hela tiden ändras och det är väldigt oförutsägbart. Jag vill köpa ett eget spel, men det kostar typ 15 dollar och jag vet inte vem jag skulle spela det med när Ellen har åkt.

Idag, söndag, så hade jag och Ellen bestämt oss för att hitta "The golden lama"! När vi kom till World Market en timme efter att de hade öppnat så fanns alla fem kort kvar, men efter bara 20 minuter hade tre kort hittats. Vi fortsatte att leta, men tillslut höll vi verkligen på att ge upp. Ledtråden var "The lama can be seen, gracing beside something green." Inte jätte lätt eftersom att allt är grönt såhär i jultider. MEN TILLSLUT så hittade jag laman! Den stod gömd bakom flera påsar med mossa, nästan nere vid golvet! Vi fick ett presentkort på 50 dollar, alltså ungefär 400 kronor. Vi delade det emellan oss och jag köpte ett änglaspel, belgisk choklad och påsar med varm choklad. Denna lama skrev vi under mitt namn, men man kan ju vinna ett kort per person så vi planerar att åka dit imorgon igen för att hitta ett kort åt Ellen. Nu vet vi dessutom alla bra gömställen och jag funderar redan på vad jag ska välja för saker. En ny iphoneladdare (min är trasig), fina kökshandukar till Melissa i julklapp (de gamla har nog varit gamla ganska länge om man säger så) eller ett suducko som funkar som en rubiks kub? Jag hoppas på att vi hittar kortet som är värt 200 dollar!


Imorgon är det min födelsedag! Dock känns det inte så speciellt eftersom att jag inte tror att jag kommer bli firad så mycket. Men i fredags när jag kom hem från bion så hade jag fått ett paket från min moster och mina kusiner och när vi var i New York fick jag ett paket från Marion som hon hade skickat med. Så jag blir inte helt utan presenter och jag kommer ju spendera hela dagen med Ellen så det blir nog en bra födelsedag ändå! Men i fredags hade jag väldigt gärna velat vara hemma. Min kusin fyller ju år veckan innan mig och vi har alltid firat våra födelsedagar tillsammans. Det är ju så det ska vara, i år är första året som jag kan minnas att vi inte har firat tillsammans. Det var tur att jag var med Ellen i fredags när de där hemma firade min kusin för nu hade jag så kul att jag nästan glömde att längta hem!

Kram Filippa


Likes

Comments

Hejsan! Denna vecka har varit riktigt skön! På måndagen hade jag barnen hela dagen och därför var det skönt att få vara lite ledig på tisdagen. Eller ledig och ledig, jag jobbade ju som vanligt med jag var ledig på dagen. Jag började med att åka till stället där Ellen och jag tog en promenad på söndagen för jag hade bestämt mig för att springa en mil. Andra gången i mitt liv som jag gjorde utan att springa tillsammans med någon annan och det gick ganska bra! Tyvärr var underlaget inte alls lika mycket grus och trä som jag trodde utan nästan bara asfalt. På onsdagen åkte jag till Ellen. Hon har fortfarande inte hittat en ny familj så vi pratade väldigt mycket om det. Det var en massa hantverkare i hennes hus så vi satt på Starbucks hela tiden. Det var väldigt mysigt!

På torsdagen hände inget speciellt, men idag fredag har jag varit ute på uppdrag! Det är nämligen så att jag och Melissa ska springa ett lopp imorgon på 5 km. Det börjar redan vid 7.45 så det blir till att gå och lägga sig tidigt ikväll. Dessutom ska det vara kallt imorgon, alltså kallt på riktigt. Det kommer antagligen vara runt 0 grader så att det är tur att jag tog med mig underställ! Så idag var jag och Melissa alltså och hämtade våra nummerlappar. På vägen hem berättade Melissa om Johnnys kompis familj och deras hund. De har bara haft den i en vecka, men av någon anledning vill de inte ha kvar den. John och Melissa har pratat om att skaffa en liten kompis till Rosie och nu verkar iaf Melissa väldigt sugen på att ta över hunden. Den är bara 9 veckor gammal! Det skulle vara väldigt kul om de bestämde sig för att göra det, men säkert väldigt jobbigt också!

Önska mig lycka till imorgon! Inte för att jag tror att det kommer bli så stora problem med själva loppet, men kanske med kylan!
Kram Filippa

Likes

Comments

Nu har jag alltså varit tillbaka i Charlotte i några dagar. Jag har faktiskt ganska mycket hemlängtan, men barnen ger mig så mycket kärlek vilket det gör det lättare! När jag kom hem i onsdags möttes jag av en full diskho och en översvämmad tvättkorg så det var bara att börja jobba på en gång. Torsdagen var en vanlig dag, men både Claire och Andrew var lediga på fredagen. Vi var mest hemma, gjorde lite läxor, lekte och tog ut Rosie på en promenad. Sen kollade Claire och jag på film, "Familjen Robinson" som jag älskade när jag var liten, men jag somnade. Sen kom Ellen hit kring sextiden. Ellen har hela tiden vantrivts i sin familj som enligt mig är helt knäpp. Nu har de gått in i rematch och eftersom att familjen bestämt sig för att ignorera henne så vill hon vara i huset så lite som möjligt. Därför spenderade hon hela helgen med mig! Jag hoppas verkligen att hon hittar en ny familj i Charlotte men chanserna ser inte så goda ut. Det gör mig rätt ledsen, men det skulle ju också vara kul om hon hamnade på en annan cool plats som jag kan komma och hälsa på! Sen kanske vi kan ta weekendclasses tillsammans också. Man får ju bara 2 veckor på sig att hitta en familj, så jag hoppas att hon hittar någon riktigt bra under de 1,5 veckorna som är kvar!



Så på fredagen tog vi bilen till restaurangen Cowfish Burger som jag har varit på förut och det var lika gott som vanligt. På vägen hem stannade vi vid en liten Ben&Jerry's stuga som ligger väldigt nära mitt hus för att äta glass. Jag vänjer mig inte vid värmen här, det kändes väldigt konstigt att vi satt utomhus klockan 10 en novemberkväll och åt glass. Men det var mysigt! När vi kom hem började vi kolla på en film, men båda somnade så vi gick och la oss istället. Lördagen var en riktigt slappardag. Vi låg kvar i sängen ända till 12 och bara pratade och kollade på Youtube-klipp. Vi kom på att vi var lite hungriga och bestämde oss för att åka till Ihop, ett typiskt amerikanskt ställe med absurt stora portioner. När vi kom in så såg jag två blonda tjejer som kollade lite på oss och jag kände på en gång att de kunde vara svenskar. Sen blev vi placerade bredvid dem och hörde att de pratade svenska! Dock var vi lite fega så vi vågade inte gå fram och prata, visste inte vad vi skulle säga. Men de kan inte ha varit au pairer i alla fall för de var lite för gamla.

Egentligen skulle familjen åkt och kampat med boy scouts men det började regna redan innan de satt upp tältet så de kom hem istället. Ellen och jag hade planerat att vara hemma och laga middag men nu åkte vi istället ut och åt tillsammans med Alicia, Kendra och Florentine! Vi hade riktigt mysigt och det var god mat. Vi åkte till en asiatisk restaurang som Nora och Sarah tog med mig till min andra kväll här. Jag åt butternut squash dumplings vilket var väldigt gott men lite starkt. Butternut squash är nog en väldigt amerikansk grej tror jag och för några dagar sedan hade Melissa köpt butternut squash tortellini som också var jätte goda. Det är ganska sött, lite som pumpa vilket också är rätt amerikanskt. De har pumpasmak på allt! Melissa köpte ben&jerrys pumpkin cheesecake här om dagen... Inte det godaste! Men vi hade en väldigt trevlig kväll och efter restaurangen så vandrade vi runt lite och pratade och satte oss på en fontän och pratade lite till. Där satt vi i över en timme innan vi sa hejdå eftersom att Alicia frös så mycket att hon skakade.

På söndagen tog Ellen och jag det väldigt lugnt igen. Hela helgen har vi pratat väldigt mycket om hennes rematch och vi satt och funderade på vilka frågor hon skulle ställa till nya familjer för att inte hamna i samma situation igen. Vi är båda medlem i en facebookgrupp för svenska au pairer och där hittade vi mailadresser till över 40 st LCCer (kontaktpersoner) som hon mailade för att fråga om de hade några familjer som letade efter au pair. Sedan åkte vi och köpte sushi och som vi tog med oss till en gångväg i "skogen" ungefär 20 min bort. Vi gick ett tag innan vi satte oss på en bänk och åt vår medhavda sushi och lyssnade på fåglarna och kollade på alla ekorrar. Det är den största naturupplevelsen jag har haft sedan jag kom hit och jag kände verkligen hur mycket jag saknar skogen hemma! Jag tänker att jag nog kommer åka tillbaka dit för att springa för det var inte bara var asfalt som underlag utan även trä och sand. Dessutom var slingan rätt lång så att jag slipper hålla på och springa fram och tillbaka hela tiden som jag gör på slingan vid huset. Det enda negativa är väl att jag måste ta bilen dit, men det funkar väl någon ibland.



När vi kom tillbaka pratade Ellen med en potentiell värdfamilj innan vi åt middag. Melissa och John är så otroligt välkomnade mot henne och frågade om hon inte ville bo här tills hon hittat en ny familj. Det vill både hon och jag och troligen hennes värdfamilj också, men Ellens LCC vill att hon ska stanna kvar med familjen. Efter maten behövde Ellen till sist åka hem efter en underbart mysig helg. Jag försöker träffa henne så mycket som möjligt nu eftersom att hon antagligen behöver åka härifrån snart. Sedan började John och barnen kolla på filmen "Les Miserables". Jag önskade att jag hade sett den från början för jag tyckte att den var väldigt bra när jag kom in i mitten av filmen. Nu vet jag ju vad som händer så vi får se om jag ids se den igen! Men det var väldigt mysigt när hela familjen och jag klämde ihop oss i soffan och det är sådana stunder som får mig att ändå vilja kvar stanna när hemlängtan blir som störst.


Idag är det måndag och alla barn är hemma från skolan. Jag längtar tills imorgon när jag får vara själv och göra lite vad jag vill. Allt har verkligen gått i ett de senaste 1,5 veckorna och det känns som att jag knappt har varit ensam någonting (inte ens när jag sovit faktiskt, först delat säng med mamma och sen Ellen). Det ska bli skönt att få vara lite ensam en dag, men sen ska jag nog träffa Ellen igen på onsdag!

Kram Filippa

Likes

Comments

Den fjärde dagen var också solig och blåsig.
Josefins fotbollskompis Elin var också i New York med sin familj och vi hade bestämt att vi skulle äta lunch tillsammans i Harlem. Vi åkte dit någon timme tidigare för att se oss omkring lite eftersom ingen av oss varit där förut. Det är en stadsdel som är ganska ruffig, även om det varit mycket värre tidigare. Restaurangen vi åt på heter Red Rooster och ägs av en svensk kock. Dock var inte maten svensk utan det var en blandning av lite allt möjligt. Jag åt gnocchi medan flera av de andra beställde dagens rätt. Det var köttbullar med Mac & cheese på hamburgebröd. Vet inte om de tyckte att det var gott eller bara jätte konstigt!

Därefter tog tunnelbanan ner till High Line Park. Trots att vi var där förra gången också så kände jag att jag ville åka dit igen. Det är ju som en park som går upp i luften på en gammal tågräls som tidigare användes för att köra mat på. Nu växer det lite träd och buskar och man går mellan husen, några ganska fallfärdiga och andra jätte moderna. Det var coolt och mysigt! Därefter gick vi till Chelsea Market. Det är en gammal fabrikslokal som byggs om till en slags galleria med en massa små butiker. Även där har vi varit förut, men jag kom ihåg det som att det var jätte mysigt. Denna dag var det dock på tok för mycket folk på grund av halloween. Nästan alla affärerna gav ut godis och det sprang runt en massa små spöken och superhjältar och sa "Trick or Treat"! Ändå lite gulligt och intressant att se hur man firar halloween i städer, istället för att plinga på hos folk så går man till butiker.

Sedan skildes vi åt från Elins familj och vi begav oss till en italiensk restaurang där vi skulle äta middag. Det var hur mysigt som helst då de hade en liten bakgård med glastak som de kallade för vinterträdgård. Där satt vi och åt på minimala bord. När de kom ut med våra fyra pizzor behövde vi ställa undan glasen för att på plats och ändå så fick inte hela tallrikarna rum på bordet. För att undvika att få pizzan i knät var man tvungen att snurra på pizza så att man inte skar där det inte fanns bord under. Trots det så råkade en fjärdedel av min pizza glida av tallriken och hamna på min sko som hade traskat runt på halva New Yorks gator. Hade inte så stor lust att äta den sen.

När vi kom ut från restaurangen var det massor med utklädda folk där och det visade sig att det gick en halloweenparad bara ett kvarter bort. Det var rätt märkligt att se så många vuxna människor klä ut sig till allt från Donald Trump och nunnor till sumobrottare och dinosaurier. I själva tåget kom också flera stora vagnar där folk stod och dansade och spelade musik. På en vagn såg jag en kille bakom ett DJbord som såg väldigt mycket ut som skådespelaren som spelar Hodor i Game of thrones. Dessutom så visste jag att den skådespelaren även är DJ. När jag gick in på hans instagram senare så såg jag att folk hade lagt upp bilder med honom från paraden så det måste ha varit honom jag såg! Det var väldigt mycket poliser och avspärrningar där, säkerligen på grund av terrorattacken som skett tidigare på dagen. Annars märkte vi inte så mycket av den. Det kändes väldigt märkligt att veta att det skett något så hemskt bara några kilometer ifrån oss. Det gjorde det mer verkligt på något sätt.

Nu sitter jag alltså på planet påväg till Charlotte igen. Jag är väldigt glad och tacksam för att jag har världens bästa familj, att de har möjligheten att hälsa på mig och att jag har en så snäll värdfamilj som lät mig åka iväg. Även fast jag gärna hade velat stanna några dagar till så känns det bra att åka hem till barnen igen!

Kram Filippa

Likes

Comments

Den tredje dagen bjöd New York på mycket bättre väder än föregående dag, men det blåste fortfarande ordentligt! På förmiddagen tog vi tunnelbanan ner till World Trade Center Memorial för resten av familjen hade inte varit där. Sedan skildes vi åt, mamma och Josefin gick till Broadway för att shoppa medan jag och pappa gick in på World Trade Center Museum. Än en gång väldigt bra med förköpta biljetter. Museet var under marken, där ett av tornen tidigare hade stått. Man kunde alltså se järnbjälkarna som fortfarande satt fast i marken. Det fanns mycket att titta på, en brandbil som mosats när huset föll, bilder på alla som dog och föremål som skor, brandmäns hjälmar och liknande. Man kunde också höra överlevande berätta och lyssna på meddelanden på telefonsvararen som folk spelat in när de förstod att de kanske inte skulle överleva. Det var väldigt gripande och ledsamt att gå runt där. Efter två timmar var vi alldeles överväldigade och gick därifrån trots att det fanns ännu fler föremål att titta på och berättelser att lyssna till.

Vi slöt upp med Mamma och Josefin för att äta lunch innan vi delade upp oss igen. Pappa och jag började gå upp mot Greenwich Village. Vi gick hela eftermiddagen och gjorde lite små stopp här och där, bland annat huset som de i serien Vänner bor i och också en godisaffär som hette Sockerbit och sålde svenskt godis. Jag köpte zoo-klubbor! Vi gick och gick och kom tillslut upp till 70de gatan där vi hade bokat restaurang. Då var vi trötta i fötterna! Efter det åkte vi hem till hotellet och kollade på SVTplay på min dator. Det tyckte jag var väldigt mysigt för det är just sådana myskvällar som jag saknar mest!

Likes

Comments

Den andra dagen gick vi upp ganska tidigt eftersom att vi inte vill söla bort så mycket tid. Vi köpte biljetter och sen gav vi oss av mot The American Museum of Natural History, precis väster om central park. När vi kom dit småduggade det och var superlång kö även fast det inte hade öppnat än. Sån tur var så slapp vi en del av kön eftersom att vi hade förbokat biljetter. Det var ett väldigt coolt museum med väldigt mycket att kolla på. Man hade kunnat vara där i flera dagar. Vi koncentrerade oss dock på dinosaurierna.

Efter lite mer två timmar hade vi blivit alldeles museumtrötta så begav vi oss ut igen. Det tidigare duggregnet hade nu utvecklats till någon slags himmeldusch på högsta effekt så vi halvsprang därifrån och försökte undvika alla vattenpölar. Vi fick syn på en Italiensk restaurang som såg mysig ut och sprang in för att ta skydd och äta lita mat. Det visade sig vara jätte gott! Därefter shoppade vi lite under resten av eftermiddagen. Eller snarare försökte shoppa, det var ingen som hade lust att prova något när man var alldeles dyngsur!

Efter att ha varit hemma på hotellet för att torka lite så åkte vi till en asiatisk restaurang som heter Tao. Det kan nog ha varit den coolaste restaurangen jag varit på. Det var väldigt stort och högljutt med super högt i tak. På övervåningen kunde man kolla ner på de som satt där nere och åt tillsammans med en tio meter hög buddafigur i sten. Riktigt häftig inredning och god mat, men ganska dyrt tror jag. Det var dock en lite speciell kväll, för vi firade 70-års kalas som mamma sa. Mamma har ju nyss fyllt 50 och jag ska snart fylla 20! Därefter åkte vi tillbaka till hotellet och torkade alla blöta kläder.

Likes

Comments

Hej! Nu när jag skriver är jag påväg hem från några helt underbara dagar i New York. Jag är så glad och ledsen samtidigt. Glad för att jag har världens bästa familj och ledsen för att jag måste åka ifrån dem igen! Jag vill skriva om alla dagar för jag ska kunna titta tillbaka sen och minnas exakt vad vi gjorde, men för att det inte ska bli världens längsta inlägg så delar jag upp det i fyra delar.

Det började iaf i fredags med att jag nästan kutade av planet för att vara på plats när deras plan kom in 20 minuter efter mitt. Men jag fick vänta... Först behövde de stå i världens längsta kö till passkontrollen och sen var pappas väska borta. Och jag, som hade sett framför mig hur jag skulle stå och ta emot dem så som man ser på filmer, halvsov istället i en stol med benen på resväskan när de äntligen kom två timmar senare. Då var klockan redan 6 så efter att ha suttit i de långa köerna in till stan så checkade vi bara in på hotellet, åt en snabb middag och köpte lite extrakläder till pappa innan vi kröp till kojs.

På lördagen tog vi det ganska lugnt och var inte ute förens närmare 11. Vi tog tunnelbanan ner mot Brooklyn Bridge som vi vandrade över i strålande sol. Det var shorts och T-shirt väder! När vi kom över bron gick vi ner i Brooklyn bridge park och köpte Lobster rolls som vi åt till lunch. Sen köpte vi glass till efterrätt som vi åt medan vi gick genom parken. Det var riktigt pangväder och man hade så fin utsikt mot Manhattan och frihetsgudinnan. Därefter tog vi tunnelbanan upp mot norra Brooklyn till ett område som heter Williamsburg. Det har nog varit ett ganska ruffigt område som nu blivit rätt populärt och hipster-tätt. Det var fullt med små coola butiker och där gjorde jag denna trips enda inköp för min del, en mössa! Vi åt några riktigt goda hamburgare innan vi begav oss tillbaka till hotellet igen! Vi bodde på 40de gatan mellan 8de och 9de avenyn, rätt nära Times Square. Det var ett ganska omysigt och sunkigt område, men eftersom att det var så nära Times Square så var det lätt att ta sig överallt med tunnelbana.

Likes

Comments