Header

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

Karin Boye

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Sista kvällen i Björnrike. Näst sista dagen på lovet.
Åh vad jag inte längtar till den stress som väntar.
Det har varit som balsam för både kropp & själ att få komma iväg lite. Veckan definieras enkelt som kärlek, och kärlek som är så gott.

Jag har testat mina föräldrars gränser ;-), men också testat mina egna & känner mig lugn och utvilad inför vad som komma skall.
Jag har nämligen lite roligheter som väntar där hemma!
En vecka hinner jag vara i gbg, innan jag & tjejerna ska på vårat utbyte i Norge. Det känns både nervöst och otroligt kul & givande. Vi åker tillsammans med en organisation som jag tror kallas för Nordplus? Är inte så insatt i detaljerna men tanken bakom det hela är att öka samarbetet mellan de nordiska länderna.
Innan allt detta ska jag hinna plugga, träffa många saknade vänner & jobba.
Klockan är satt på 04:00.

Likes

Comments

Likes

Comments

Likes

Comments

Likes

Comments

Jag vet hur tomhet känns
När tusentals tårar tagit slut

Jag vet hur saknad bränns
När kärlekens låga brunnit ut

Jag vet hur själar kan ömma
Och desperat sätter vi plåster på

Jag vet hur drömmar kan drömma
Hur ont det gjorde att se dig gå

Likes

Comments

Det sägs att hoppet är det sista att överge människan

Och det är därför jag inte kan släppa dig

Hoppet om att du ska komma tillbaka

Gnager och gror i mig


Jag önskar att det fanns ett botemedel

Mot de känslor jag känner

Jag vill vara din soluppgång

Du vill inte vara vänner


Du sa att du var musikalisk

När du spelade med mina känslor

Måste känt dig legendarisk

När du mata mig med klyschor


Nu rinner tårar längs kinderna

Och sömnen ett minne blott

Var något av det du sa äkta?

Jag har tappat fästet i dimman jag gått


  • Filed under: Text

Likes

Comments