Minnet och omvärlden

Oj, förra inlägget blev väldigt personligt. Men så ska de ju vara också. Jag har inget att dölja mera om man säger så. Jag har mina bättre och sämre stunder, så som alla människor har men mina vändningar är värre än hos en "frisk" person. Jag kan gå från en klarblå himmel till ett åskväder som aldrig värkar ha ett slut. Men hittils har det alltid haft ett slut. Och de hoppas jag på denna gång också.

Jag är inte mig själv just nu, jag är som min egen fiende/mardröm. Jag har inget stop om man säger så, jag har ingen uppfattning om världen runt omkring mig, ibland blir jag förbannad på att andras liv går på medans mitt är som en jävla bergodalbana. Jag vill inte vara här som jag är just nu, men det är bara att fortsätta kämpa. Men att redan stiga upp på morgonen är en kamp så blir ju resten av helvetet ganska svårt.
Jag ser framemot måndag för då kommer min absolut favorit och den jag klickar bäst med vårdare på jobb. Kommer bli så skönt att få prata ut med henne lite.
Jag har folk runt omkring mig men ändå känner jag mig såå ensam, ,mest om kvällarna. Det är som att allting blir tyst och liksom mörkt. Det låter som jag är mörkrädd men kanske jag är det.
Det jobbigaste med att vara hemma just nu hos mig är jaa en massa psykiska och fysiska grejer men mest att där inte finns nån nattpersonal.
Jag har faktiskt ett knep mot mina röster och det är att lyssna på musik. Bara koncentrera mig på orden och meningen i låten. Lämna allt runt om mig för en sekund eller minut jaa ibland kan det gå en kvart t.om.
Men liksom skulle det bara vara psykiskt men nej hela fysiska är ju upp åt helvete också..
Jag har inga knep egentligen på något, känner mig som en nybörjare trots att jag haft detta i flera år. Varje dag slutar jag följa människor jag inte längre har kontakt med/driver mig till vansinne.

Jag vet inte vad jag har gjort i mitt liv, det är helt sant. Jag har ingen aning om vad jag har sagt eller gjort i stora delar av mitt liv. Jag har inget minne av hur de ser ut hos t.ex mina kusiner i norge. Enligt mitt minne har jag aldrig varit där. Jag har ingen aning om vad jag sagt och gjort i stora delar av mitt liv, jag kommer inte ihåg vem jag har sett live alltså typ bänd och artister. Jag har inget minne av varken sista tiden med mofa, hans kistläggning eller begravning. JAG HAR INGET MINNE AV MIN BARNDOM... Hade jag fått en sak tibax så hade jag valt minnet, det är tungt att inte minnas saker... Ännu har jag svårt med det.. .Om någon berättar något är det ute från huvudet lika snabbt... Jag har så jävla svårt att komma ihåg saker som skulle kunna va fina/roliga och även svåra. Detta beror bland annat på röster och ECT men även för jag mår så FUCKING dåligt.

Gillar

Kommentarer