Min kropp, FU

Alltså jag är så trött på människor som tar sig rätten att kommentera min kropp, kommentera min aptit eller hur mycket/lite jag äter...
Att få höra att du inte är bra som du är tar sjukt inom dig.. Du kan själv tycka illa om dig själv, vilket också är helt tokigt.. Men att nån annan tar sig friheten att tycka illa om din kropp är fan det värsta...

Jag får OFTA kommentaren att du borde äta mindre, sluta hetsäta, sluta väga så mycket. Har du gått på promenad idag? har du alls motioner, att motionera skulle va bra för dig... Klart som fan jag vet det men just nu går det inte jag mår piss och försöker få koll på mitt psyke.. Om jag sen går upp något kilo på denna resa, SÅ ÄR DET MIN SAK, INTE DIN!

Jag har just nu en sån period där allt smakar gott förutom maten.. Jag kan äta vad som helst men varmmat får mig illamående. Och det har ingen egentligen med att göra förutom jag och mig själv

Jag har en PISS period och jag har svårt att ens stiga upp från sängen, men nej så snabbt man stiger upp och börjar dagen får man höra om hur misslyckad och fet man är...
Att jag är överviktig har inte du med att göra...

Jag har mått så dåligt över mitt utseende och kropp och jaa hela jag att jag flera gånger tänkt på hemska saker bara för att slippa allting, Men mina tankar är inte de värsta utan det vad andra säger. Mina tankar kan jag leva med... Men andras skär mig i hjärtat.

Enda sedan jag var liten har jag fått höra hur fet jag är..Att jag borde gå ner i vikt och motionera mera.. Jag började må så dåligt att jag slutade med allt.. Jag var aldrig med på jumppa timmarna för jag blev alltid vald sist och jag var långsammast... Kommer aldrig glömma när vi hade någon slags staffet... Jag gav mitt allt, alla så gott som stod och skrattade åt min dåliga tid.. Efter det slutade jag delta i jumppan..
Jag mådde så dåligt över min kropp så jag började skada mig på ställen det inte syntes på. behövde bara känna smärtan..
Jag förstår inte hur inte gymnastik läraren sa något åt denna mobbning på gymnastik timmarna.
Jag vet inte om det råkade men jag blev alltid i gömman bland alla andra på t.ex musikupptredanden osv.

Fy fan jag kommer ännu ihåg hur dåligt jag mådde varje gång jag stod på scen.. Fick panik och skakde.. Men för att inte verka feg gjorde jag det om och om igen.. Idag skulle jag ALDRIG ställa mig på en scen, inte ens spela piano.. FY FAN... Det enda jag tänkte på var hur mycket fetare jag var gemfört med alla andra och usch minns ännu hur obekväm jag var..

Idag klarar jag abssolut inte av att hålla något föredrag eller upträda eller något, det är ett trauma.
Jag vill inte synas pga min kropp... Jag kommer aldrig någonsin bli fri från detta känns det som....
Det är inte bara jag som gjort mitt självförtroende så här dåligt utan även du kan vara del av mitt eller någon annans...

Min kropp är min kropp... Din kropp är din kropp...
Jag önskar någon hade sagt till mig att jag är vacker som jag är, men alltid handlar de om att gå ner i vikt.. ALLTID! Jag kommer troligen aldrig tycka om mig själv och min kropp... Att liksom behöva gå på bågen hela tiden är ingen lösning, det gör det värre.. Att varje månad se hur du misslyckats och hur du inte gjort ditt bästa, och har du gjort ditt bästa och endå misslyckas.... Det tar på hårt, väldigt svårt.

Sen den saken ännu jag har blivit tillsagd att går jag upp 10 kg till så kommer jag inte kunna gå.. Va fan vet du om den saken om jag får fråga?? Jag har vägt mer än 10 från min nuvarande vikt och nog gick jag riktigt bra då nog...
Du kommer aldrig få barn.. FUCK YOU det vet varken du eller jag.....

Har ingen aning om vad meningen med detta inlägg var, men hoppas någon förstår..

Gillar

Kommentarer