känslan av ensamhet

Idag har jag haft fullt program och jag har faktiskt mått helt okej några stunder idag vilket känns bra. Trots att vissa stunder vill man bara stoppa huvudet ner i sanden. Jag är inte alls lika nere som igår men nog är jag nere ändå, men igår kändes det som om inget hjälpte. Men idag har ändå vb. hjälpt mig.
Imorgon åker jag hem till mig efter en lång helg hemma hos mamma och pappa. Har varit här från fredag till måndag. Men vi har hunnit med mycket och det känns nog skönt att komma hem hit ibland. Jag har så svårt att vara ensam, trots att det finns personal på boendet så är det en helt annan sak att vara med familjen.
Imorgon skall jag och köpa ny telefon åt min fafas fru. Skall även dela dosetten och så är det veckomöte.
Men jag klarade detta veckoslut, har tagit nästan all vb jag hade med men ändå. Trodde på fredag att det här kommer aldrig gå, men jo det gjorde det. Är så jävla glad att jag har de föräldrar som jag har.
Sen får man ju inte glömma hundarna heller som ger så mycket glädje.

I veckan har jag inte så mycket program förutom att på tisdag skall jag ha 2 möten, och onsdag eller torsdag skall vi till rusta med några från boendet. Kanske kanske kanske träffa flickorna också något tag under veckan.

Jag har ett problem som blir bara starkare och starkare.. Jag känner mig så jävla ensam.. Jag vet att jag har familj och vänner men ändå kommer detta skitet. Jag kan just ha pratat/umgåtts med någon men genast efter börjar det redan att fuck jag har ingen, jag är ensam, ingen vill ha mig.
Jag vet inte hur det går till så men jag bara har en sån känsla. Jag måste helt klart jobba på detta men det är inte det lättaste,för det är en såå stark känsla.
Nåja det går inte att lösa inom en natt.

Ajo tobaken måste jag ju också berätta om. Jag har varit utan i 18 dagar imorgon på morgonen. Känns jävla bra. Jag har ett sju helvetes jävla behov av det, men jag skall inte röka. Har snusen också slut, men tack min kära kusin som gav en dosa åt mig. Så nu klarar jag mig på den. Har bara använt 2-3 snus nu den sista dagarna snus alltså.
Och jag har inget behov av den heller. Men jag har de lite som att ha något att göra istället för att gå ut och röka. Jag vet att snus inte heller är bra, men enligt mig så är det bättre än tobak.

Just nu händer det mycket runt om mig och också med mig själv som gör att det är tufft. Jag har kanske inte samma motivation och de. Vi fyllde i ett papper med min egenvårdare angående mitt vårdbehov.. Alltså det enda jag inte behöver hjälp med är att röra mig. Men liksom alla andra punkter var det något att kommentera på, woop woop är man misslyckad eller?
Men joo jag är ju på rätt plats för att få hjälpen och stödet. Är jag faktiskt så sjuk som dom säger? är det faktiskt mig dom skriver om? Jag är ju inte så där dålig.. Eller är jag ?

Detta blev ett långt inlägg men hoppas ni ens får ut något av det, HADE!


Gillar

Kommentarer