Hatar mig själv

Hatar är ett starkt ord, men det är precis det jag gör.. Jag HATAR mig själv..

Jag minns inte en enda dag då jag tyckt om mig själv genom hela dagen, alltid är det något..
Min vikt är nog största boven i det hela. Jag hatar min kropp och utseende men det är inte bara det som spökar, hatar även mig själv liksom den jag är och min röst är ett exempel på en sak jag hatar.

Jag har alltid varit överviktig och stor. Jag har alltid kallats för "tjockis" och "fetto".. Jag har aldrig passat in vad jag själv känner..
Jag kan inte ens se mig själv i spegeln utan ångest och illa mående.

Jag är trött på att hata mig själv, jag är trött på att få ångest, jag är trött på att dölja mig själv. Jag går så gott som alltid i lösa kläder för att dölja de där fettet, valkar, jaa vad man nu vill kalla det.
Men det värsta är inte bara det att jag själv hatar mig utan även andra verkar ha problem med min vikt.. Som i butiken när jag skulle köpa chips en gång så kom en dam fram och bara "Skall du faktiskt äta det där".. Det hör inte till någon annan vad jag äter och inte äter.

Jag har nu börjat gå på motionsrådgivningen, för att hoppeligen få hjälp därifrån. Det känns riktigt bra än så länge. Julia är riktigt duktig.
Jag är trött på detta, jag vill börja tycka om mig själv och accepterar mig själv.

Jag har ju alltid viljat vara "normal" vikt, men kommer jag bli lycklig av att gå ner i vikt? Eller kommer detta självhat fortsätta? Kommer jag inte se det själv? Jag vet inte och ingen annan vet det heller..

Den 13.3 tog vi bilder på mig, och då först insåg jag hur stor jag faktiskt är, joo det är fina bilder. Men jag känner mig inte så stor som jag ser ut på bilderna. Jo jag känner mig fet, men såå fet.. Nej jag måste börja göra något åt saken.

Jag har som läkaren sa en gång, dags att börja göra något åt saken om jag inte vill sitta i rullstol..
Jag har länge kämpat med min övervikt, men jag har aldrig kämpat som nu. Jag försöker varje dag göra åtminstone en sak som är att jag aktiverar mig själv. Så nog blir det säkert bra tillslut.

Men för att försvåra det hela har jag problem med hetsätning.. Men det har varit MYCKET bättre. Joo jag har mina stunder men jag klarar av det så länge jag inte har extra mat och liknande på rummet. Sedan har jag även skrivit en "STOP" lapp som jag skall läsa varje gång hjärnan säger att jag skall äta. De har fungerat riktigt bra.

Jag har en lång väg kvar, men jag lovar inte att jag kommer älska mig själv, men jag skall försöka att acceptera mig själv.
PLUS att jag har underbara personer vid min sida som stöttar mig i vått och torrt.

Gillar

Kommentarer