Sur, irriterad och ....ja, ledsen

Om någon nu mot all förmodan är på jakt efter att läsa något uppmuntrande och glatt så bör denna person nog leta sig vidare till någon annan blogg.

Det har nu gått över en vecka av ett fibroskov värre än jag någonsin varit med om och det verkar inte vara på väg att släppa heller utan sätter i stället i med ny fart med jämna mellanrum. Det är så illa att jag mår illa av smärtorna och får ont i ansiktet av att tugga mat...vilket knappast gör något eftersom jag ändå mist all aptit också.

I måndags var jag på vattenyoga i Helsingborg tillsammans med vännen Maria. Det var riktigt skönt, mycket stretch och balansövningar men i underbart varmt skönt vatten med en skön avslappning efteråt. Mörkt i rummet med levande ljus och lugn och skön musik. Även om kroppen gjorde ont så var det skönt ändå. Tänker ta mig dit nu på måndag också.


I Onsdags hade jag en riktigt riktigt negativitetsdag, jag känner inte riktigt igen mig själv i att tänka negativt, jag brukar snarare vara en "glaset är halvfullt-människa" som ser det positiva i det mesta. I onsdags var dock det mesta fel, jag hade valt fel plats att bo på för det blåser jämt här, jag hade valt fel jobb för det spelar ingen roll hur mycket man kämpar och hur rätt man har, man vinner inte ändå. Jag hade valt fel yrke från början för det var säkert slitet på sjukhuset som orsakade fibron...osv, osv. Innerst inne vet jag att det inte stämmer och att jag faktiskt har det bra med vårt hem, med mitt jobb och jag älskade att jobba på NIVA.

Jag föll senare för den klassiska lösningen...shopping....(egentligen var det KG:s fel, han skulle hämta en biljett och vi hade lite tid att slå ihjäl innan försäljningen öppnade)...Tiden slogs ihjäl inne på Wittings skor och resulterade i 2 par nya skor.



Sedan kom jag plötsligt på att det var våffeldagen, så till kvällsmat blev det en rejäl skuta med våfflor, onyttigt och gott på alla sätt och vis och när jag ändå höll på med diverse "synder" la jag blanka katten i att slutföra förberedelsen inför torsdagens muntliga förhandling och satte mig med familjen och såg film medan vi åt våfflor med smör och socker eller grädde och sylt.



Torsdagens förhandling gick bra ändå, fick god hjälp av en god kollega att sammanställa och sortera upp alla dokument innan jag gick dit. Det är alltid oroligt att vara på förhandling när man har dessa skov eftersom jag inte alltid klarar att tänka klart. Men min klient var väldigt nöjd och tacksam och vi väntar med spänning på rättens beslut.

Fredag morgon fick jag veta att bror min just opererats för cancer, och att min faster har gått bort. Vad jag förstår mår min bror bra och att de fick bort all cancer, men tankarna går ändå lite grann. Far min dog i cancer, mor min har just blivit friskförklarad från sin cancer, har andra släktingar som också fick denna diagnos....men men, man ska inte ta ut sorgerna i förskott.



Ibland undrar jag, eller rättare sagt ofta, hur den här sjukdomen egentligen är funtad...hade extremt svårt att hitta en ställning jag kunde klara att ligga i när jag skulle försöka somna i går kväll...När jag äntligen hittat en ställning som fungerade, så råkade min lätta filt (inte möjligt med tunna täcken) röra vid mina tår på vänster fot och plötsligt kändes det som om hela foten stod i brand...så här efteråt känns det löjligt att tänka på och man kan ju fråga sig om man är riktigt klok.... men det var verkligen så det kändes!

Jag har också sett väldigt mycket framemot en "häxträff" hemma hos systerdottern i kväll, skulle få naglarna fixade, ögonbrynen plockade, badat i deras varma bubbelspabad på terrassen, och bastat, tillsammans med ett gäng andra "häxor". Men jag fixar inte att träffa så mycket människor när jag mår så här, inte heller är det lämpligt att sätta mig bakom ratten med mycket tabletter i kroppen eller när man inte känner sig trygg med att hantera bilen säkert.

Nu kvarstår frågan...ska jag fixa kyrkan i morgon? eller känna mig tvingad att stanna hemma?

Slut på klagolåten, avslutar med ett peppande citat trots allt


Gillar

Kommentarer