Header

Titta på mig idag, vad ser du?
Titta långt in!!
Kan du se?
Mig?
Ett skal?
En lycklig sprudlande tjej?
En lessen människa?
Någon som är positiv utåt men trasig inuti...
Lite hemligt trasig...någon som inte vill visa. Men ändå viskar efter hjälp.
Vågar inte riktigt be om den, men ändå sträcker sig i smyg efter den...
Skäms av blickar som kanske inte har en betydelse.
Tror för mycket av tysta ord och inbillar sig att kärleksfulla ord är elaka nästlor som små river och smärtar...
Är allt en illusion?
En tankens spratt?
Talar själen och hjärtat samma språk som tanken?
Är allt en lek mellan änglar och demoner?
Biter jag ihop och försöker se det positiva i allt som händer helt i onödan?
För ska jag vara ärlig så är det svårt.
Jävligt svår och smärtsamt.
Allt jag vill är att få lite lugn och ro.
Slippa alla tankar, slippa låtsas som om allt är ok.
I bland känns det som jag tittar på livet genom en bubbla...
Jag bara sitter där och ser allt svisha förbi helt hjälplös.
På ett konstigt sätt njuter jag av att vara omsluten i tystnaden, medans skräcken försiktigt påminner mig om hur bräcklig bubblan är.
Hur lätt den kan spricka...
Hur hårt man kan falla...
Många gånger har jag funderat på vad som gått fel.
Om allt är allt som det är för att jag är jag...
Jag har så många tankar på vad som hade hänt med mitt liv om jag aldrig öppnat den där dörren, eller traskat på den där vägen och fortsatt trots gruset i skorna.
Hela världen är ett stort mysterium.
Som en bottenlös brunn...
Det finns liksom inget slut på alla frågetecken.
Visst kan inte livet vara en dans på rosor...
Men inte heller full av ogräs och taggar.
Jag är som den där lilla maskrosen.
Precis som många andra.
Letar efter solskenet, sträcker mig upp för att få lite...bara lite...precis som alla andra.
Fast mitt i allt så ser jag den där söta lilla tussilagon, den otroligt väldoftande rosen eller den vackra lilla blå klockan.
Alla tankar ger mej en käftsmäll gång på gång.
Jag vill också.
Varför inte jag?
Vad har jag gjort för fel för att inte vara som dom ?
Jag tittar på alla vackra färger som exploderar runt omkring mig, men jag stannar inte upp för att se.
Istället låter jag all oro tar över.
Orken var borttappad redan när jag började gå, en blåsa på foten är inget mot uppförsbacken jag kämpar med...

Vill bara samla energi till att få vara jag.
Bara ett helt enkelt jag ☀️🌻

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

  • 36 Readers

Likes

Comments